Hög arbetslöshet är Mats Persson, Elisabeth Svantesson och Riksbankens val

I somras jublade Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson om att kampen mot inflationen var vunnen och att det nu ljusnade vid horisonten.

I februari rapporterar tidningar och tv om stigande inflation och att nästan var tionde svensk i arbetsför ålder står utan jobb.

Det där sista borde oroa regeringen mycket mer än vad det verkar göra.

Att låta flera hundra tusen arbetsföra människor gå sysslolösa är oförsvarbart korkat.

Vem som helst begriper hur det påverkar den sociala sammanhållningen och hur det omöjliggör integrationen.

Rekordmånga jobbar

Alla vet att i arbetslöshetens spår följer fattigdom och psykiskt lidande. Men på det lite mer abstrakta planet betyder stor arbetslöshet också förslumning på arbetsmarknaden och minskade incitament för företagen att öka sin produktivitet.

Det riktigt skruvade med svensk arbetslöshet är att Sverige samtidigt är ett av de länder i EU där störst andel av befolkningen arbetar. Sysselsättningsgraden ligger på 67 procent.

Dessutom berättade Dagens Industri nyligen att Industrirådet larmar om akut brist på industriarbetare. Svensk industri behöver anställa 145 000 industriarbetare de kommande åren. Och inom hälso- och sjukvården skulle man behöva anställa runt 85 500 personer fram till 2031.

Högre krav på arbetslösa

Att arbetskraften inte matchar behoven är inget nytt, och det är faktiskt inte Mats Perssons fel att det ser ut som det gör. Politisk passivitet och besvärjelser om att man måste göra sig anställningsbar, göra sin rätt, ta sig i kragen har präglat arbetsmarknadspolitiken under många regeringar.

Däremot är Mats Persson ansvarig för vad som händer i dag och i morgon. Och det blir mer av samma, tydligen. Ansvaret för den höga arbetslösheten bär alla de som går utan jobb helt individuellt, enligt regeringen.

– Det är för slappt i dag. Vi vill se ett Sverige där vi har högre krav på de arbetslösa. Där man inte kan gå år efter år och leva på bidrag utan att göra en motprestation, har han sagt till Dagens Nyheter.

Tack för kaffet.

Några satsningar för att öka attraktiviteten på gymnasiernas yrkesprogram blir det alltså inte. Inga satsningar på yrkesinriktade kurser för arbetslösa heller.

Folk måste kunna ta jobben

I kombination med att Elisabeth Svantesson och Riksbanken medvetet satt Sverige på sparlåga är det en riktig giftcocktail.

Den senaste tidens snabba ökning av arbetslösheten beror på att Riksbanken svarade på de stora prisökningarna med höga räntor för att dämpa inflationen. Exempelvis LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö har många gånger påpekat att räntechocken inte var anpassad för svenska förhållanden med hög skuldsättning.

I kombination med en alltför passiv finanspolitik – otillräckliga välfärdssatsningar, otillräckliga infrastruktursatsningar, otillräckliga satsningar på att bygga nya hus och lägenheter – har det lett till lägre konsumtion. Och det driver upp arbetslösheten ytterligare.

En politik för att kämpa ned arbetslösheten måste därför både öka efterfrågan, så att företag får fler kunder och behöver anställa fler, och öka arbetskraftsutbudet så att folk kan och vill ta jobben.

Den regering vi har nu kommer hellre prata om att a-kassan är för hög. Och när de gör det betyder det att de helst vill slippa prata om sitt eget ansvar.

För sanningen är att arbetslöshet inte beror på att folk är slöa – den beror på att vi har lata och obegåvade politiker.