Många barn kan bara drömma om ett riktigt sportlov

Vad sägs om en skidresa till fjällen, eller till alperna? En chartervecka i Thailand eller varför inte
en långweekend till London eller New York?

För många svenska barn blir sportlovet inte bara en välbehövlig paus från skola och plugg. Det blir en veckas samvaro med familjen. Motion och nya, spännande upplevelser att berätta om för klasskompisarna när skolan börjar igen.

För de barn vars föräldrar har råd vill säga. Många barnfamiljer har inte lyxen att välja mellan fjällen eller Thailand. Bara att kunna ta sig bortom sitt bostadsområde kan bli en omöjlighet när kostnaden för en bussresa är för stor.

Semester – en klassfråga

LO har nyligen visat att semester är en klassfråga. Mer än en av sju arbetarfamiljer har inte råd med en veckas semester, att jämföra med en av 26 tjänstemannafamiljer.

Och det är inte så konstigt, för med de senaste årens inflation, skenande mat-, boende- och energipriser kombinerat med en växande arbetslöshet och icke-befintliga löneökningar, ligger semester långt ned på listan för många barnfamiljer just nu.

Sverige dras nämligen isär allt mer mellan de familjer som har stora resurser och de som knappt har så att det räcker månaden ut. Det går åt fel håll och barns utsatthet blir allt större.

Stadsmissionen och Frälsningsarmén larmar om att fler familjer tvingas söka allmosor men ändå inte har råd med mat månaden ut. Behoven är större än på mycket länge, särskilt bland ensamstående föräldrar.

Sverige är sämst i Norden

Det här oroar oss och det borde vara något svenska politiker tävlar om att lösa. Det strider mot Barnkonventionen, som numera är svensk lagstiftning. Enligt artikel 27 har alla barn rätt till en skälig levnadsstandard. Dessutom går utvecklingen i motsatt riktning mot kampen för en jämlik barndom, det vill säga att alla barn i Sverige ska leva i jämlikhet.

Faktum är att Sverige är sämst i Norden på det här med jämlik barndom. 22 procent – mer än vart femte svenskt barn växer just nu upp i socialt utanförskap eller risk för materiell fattigdom, enligt EU:s statistik. I våra grannländer är de betydligt färre, med som högst 15 procent, i Danmark.

Fler måste stå emot

Detta är allvarligt, ändå är det inget vi ser några heta politiska debatter om. Och det är inte svårt att se vilka konsekvenser det får för de barn vars sportlov mest blir en väntan på att skolan ska börja igen.

För de barn som annars äter sitt enda ordentliga mål mat i skolmatsalen och som under den här veckan blir utan. Eller för de barn som bor i kommuner som inte erbjuder gratis sportlovsaktiviteter. Barn som blir isolerade, kanske med föräldrar i psykisk ohälsa.

Barnfattigdomen håller på att cementeras i Sverige och det är något vi vill uppmana fler att stå upp emot. Vi kan inte gå med på att samhället ännu mer avgör vilka som får växa upp i trygghetoch vilka som inte får det. Och vi går inte med på ursäkter eller hittepå-lösningar som handlar om att lägga all skuld på familjerna själva.

Sportlovet kan vara något för alla

Sverige är ett rikt välfärdsland och vi har råd att ge alla barn de bästa möjliga uppväxtmöjligheterna. Att satsa på att ge barn en jämlik och trygg uppväxt är bland de bästa investeringarna som ett land kan göra. För bättre skolresultat, bättre hälsa och färre barn som lockas in i kriminella gäng.

Och här ingår att erbjuda alla barn en bra, stimulerande fritid. Att satsa på kommunala kultur- och sportaktiviteter. Att ge stimulans, låta barn testa på något nytt och träffa nya kompisar.

Det går att göra sportlovet till något att se fram emot för alla barn – inte bara de med föräldrar som har råd.