Så mycket mer i lön vill facket att du ska få

Sveriges löntagare ska få mer i plånboken och stärkt köpkraft. Så lyder budskapet från facken inom industrin, som är de som förhandlar fram det så kallade märket. Det är det som bestämmer hur stora löneökningarna blir för alla.

4,2 procent och låglönesatsning

Kravet industrifacken nu kommit fram till är alltså 4,2 procent. Det är 0,2 procentenheter lägre än vad facken krävde inför 2023 års avtalsrörelse, men betydligt högre än under tioårsperioden från 2013 då löneökningstakten låg kring 2 procent.

– Svensk industri har stärkt sin konkurrenskraft på senare år och vinstandelen är historiskt hög. Det gör det motiverat att fortsätta med den högre löneökningstakt som vi växlade upp till i förra avtalsrörelsen, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Även i år vill förbunden se en låglönesatsning. Den innebär, enkelt uttryckt, att att anställda som tjänar under 29 100 kronor per månad bidrar till den gemensamma potten som om de tjänade 29 100 kronor. 4,2 procent motsvarar då 1 222 kronor.

– Det handlar om ungefär en halv miljon LO-medlemmar som har en lön under det, så det är ganska många som omfattas, till exempel inom hotell och restaurang och tvättindustrin, säger Veli-Pekka Säikkälä, LO:s avtalssekreterare.

Arbetstidsförkortning

Bland övriga krav vill facken se en avsättning till arbetstidsförkortningar, men de ska anpassas till de system som redan finns i olika avtal, till exempel deltidspension eller arbetstidsbank.

Facken inom industrin går också fram med kravet att så kallad mertid ska betalas som övertid. Alltså att den som har en deltidstjänst ska få mer betalt om man jobbar mer än vad som står i kontraktet. I dagsläget får man bara vanlig lön upp till heltid.

– Det är ett viktigt krav för att skapa rättvisa och motverka problemet med ofrivillig deltid. Problemet är större inom tjänstesektorn än i industrin, säger Livs ordförande Eva Gouvelin.

LO ställer sig bakom kraven

LO-styrelsen kom samtidigt med besked att man rekommenderar sina förbund att ställa sig bakom kraven på löneökningar med 4,2 procent. LO kräver också en särskild låglönesatsning. Kraven är i linje med vad facken i industrin presenterat.

– När LO-förbunden krokar arm med varandra är vi starka. Vi vet att arbetsgivarna återigen kommer säga att våra krav är alldeles för höga. Men Sveriges arbetare har burit landet genom tuffa tider. Nu ska de ha riktiga löneökningar, vad motparterna än säger. Det backar vi inte ifrån, säger Johan Lindholm, LO:s ordförande, i ett pressmeddelande.

Men armkroken är inte komplett. Transport reserverade sig mot beslutet i LO-styrelsen.

– Jag reserverade mig i LO-styrelsen eftersom jag inte tror att det här är tillräckligt bra. För industrin passar det möjligen bra, de kan förhandla vidare på arbetsplatsen utöver märket. Men för andra som till exempel har tarifflöner riskerar märket att bli ett tak. Vi har inte någon större löneglidning utan får nöja oss med vad vi får i riksavtalen, skriver Transports ordförande Tommy Wreeth i ett sms till Arbetet.

”Fullkomligt orealistiskt”

Från arbetsgivarhåll låter det annorlunda. Arbetsgivarorganisationen IKEM kallar kravet ”fullkomligt orealistiskt”.

– Jag är uppriktigt förvånad. Fackförbunden måste lyfta blicken och ta in den verklighet som företagen står inför. En löneökning på 4,2 procent vore ett dråpslag, inte minst för de små och medelstora företagen. Vi måste ju hitta en nivå som fungerar för hela arbetsmarknaden, då kan man inte sikta på en nivå som skulle driva vissa företag ur landet, säger Henrik Stävberg, förhandlingschef, IKEM, i en kommentar.

Marie Nilsson på IF Metall betonar att löneökningstakten för industrin ska vara normerande för hela arbetsmarknaden. Hon medger att många branscher i dag går sämre än industrin, men försvarar nivån på lönekraven.

– Vi har gjort helhetsbedömningen att det här är en nivå som Sverige klarar av, säger hon.