”Arbetstidsförkortning kommer att göra oss alla fattigare”
Att korta arbetstiden via lag eller i förhandlingar riskerar Sveriges välfärd och konkurrenskraft, skriver Stefan Koskinen och Jessica Forss Katz på Almega.
Under kommande dagar samlas Landsorganisationen (LO) för kongress där beslut om LO-kollektivets framtida inriktning ska fattas. Frågan om förkortad arbetstid kommer med stor sannolikhet få stort utrymme på kongressen, inte minst sett till antalet förbundsmotioner som kommit in i frågan.
När LO-kongressen nu inleds finns risken att LO-kollektivet beslutar att driva på för kortare arbetsvecka under kommande avtalsrörelser.
På agendan hos S och MP
Samtidigt finns frågan på den politiska agendan hos både Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men att korta arbetstiden via lag eller i förhandlingar riskerar Sveriges välfärd och konkurrenskraft.
Och visst är det ett tacksamt ämne, för vem vill inte på ett personligt plan jobba mindre med bibehållen lön? Men beräkningarna att det skulle kunna ske utan att vi blir fattigare bygger till stora delar på glädjekalkyler om minskad sjukfrånvaro och ökad effektivitet.
De som värnar den svenska välfärden, företagens konkurrenskraft och som inte vill betala högre skatt, borde inte vilja införa en generell arbetstidsförkortning.
Dyr reform för Sverige
Svenskt Näringslivs beräkningar visar att en 35-timmars arbetsvecka skulle kosta Sverige 509 miljarder kronor i minskad BNP – varje år. Som en jämförelse kostar alla sjukskrivningar över 14 dagar i Sverige 71 miljarder kronor under ett år.
Även om alla dessa sjukskrivningar, rent hypotetiskt, försvann så skulle alltså knappt 15 procent av kostnaden täckas. Resten, 438 miljarder kronor, skulle medarbetarna behöva åstadkomma genom ökad effektivitet.
Ett stort problem uppstår också inom kontaktyrken, som vård, skola och omsorg, eller andra verksamheter som kräver en viss bemanning. Där går det överhuvudtaget inte att räkna hem en arbetstidsförkortning eftersom det vid varje givet tillfälle krävs ett bestämt antal människor på plats.
Saknas utbildad personal
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) varnar för konsekvenserna i offentlig sektor. En arbetstidsförkortning på endast två timmar skulle för svenska kommuner och regioner innebära 24 miljarder kronor i ökade kostnader samt ett rekryteringsbehov till välfärden på 41 000 personer – kompetens som idag inte går att rekrytera eftersom den inte finns.
Den privata tjänstesektorn står för mer än hälften av Sveriges BNP och sysselsätter nästan hälften av alla anställda. En arbetstidsförkortning skulle slå hårt mot sektorn, som är ytterst personalintensiv. För sektorn utgör personalkostnaderna omkring 70 procent av företagens kostnader.
Almega har principiellt inga invändningar mot arbetstidsförkortning. Det finns enskilda företag som lyckats införa arbetstidsförkortning och öka produktiviteten. De finns säkert exempel där medarbetarnas hälsa förbättrats.
Låt lag och kollektivavtal vara
Att företag kan hitta sådana lösningar och utvecklar framtidens arbetsliv är utmärkt. Men det är något som måste hanteras ute i verksamheterna mellan företag och medarbetare.
LO:s styrelse har inför kongressen uttryckt att organisationens långsiktiga strategi är att minska arbetstiden till 30 timmar per vecka. Samtidigt verkar styrelsen inte vilja ha lagstiftning om en kortare arbetsvecka eller att detta ska vara LO-kollektivets gemensamma linje i kommande avtalsrörelser.
Att LO tycks förstå att de i huvudsak mycket negativa konsekvenserna av en generell lagstiftning är positivt. Men de måste också förstå hur förändrade arbetstider, reglerade i kollektivavtal, kommer slå mot tjänstesektorn.
Arbetstidsförkortning är egentligen inte någon svår fråga. Sunt förnuft säger att om vi jobbar mindre med bibehållen lön sätter vi både näringslivet och samhällsekonomin på spel.
När nu LO samlas för att diskutera vilka arbetsmarknadsfrågor som de ska driva, är vår förhoppning att de har företagens konkurrenskraft i åtanke. Den är en förutsättning för både vårt svenska välstånd och vår välfärd.
