Supermedlaren om Teslakonflikten: Kollektivavtal extra viktigt för just svenskar

Sedan i höstas försöker IF Metall förmå Tesla att teckna kollektivavtal. Stödet från svenska fackföreningar har varit massivt.  

Arbetsgivarnas organisationer har protesterat och krävt att rätten till sympatiåtgärder begränsas. 

Som ordförande för opo, den grupp av opartiska ordföranden som leder avtalsförhandlingarna inom industrin, är Erland Olauson normalt en osynlig nyckelperson i spelet om kollektivavtalen. Men debatten om Tesla har fått honom att reagera. 

– Det har låtit som att kollektivavtal är något konstigt, och något som måste vara frivilligt för arbetsgivaren att teckna. Men då har man väldigt grund kunskap om hur det fungerar, säger Erland Olauson. 

Den svagar parten

I hela västvärlden ses löntagarna som den svagare parten i ett anställningsförhållande, påminner Erland Olauson. Någon form av skydd mot utnyttjande måste finnas.

Skyddet kan ligga i lagstiftning om minimilöner och andra arbetsvillkor, som i Tyskland. Eller i att staten upphöjer ett kollektivavtal till att gälla alla anställda i branschen, även på arbetsplatser där avtal egentligen saknas – så kallad allmängiltigförklaring, som tillämpas i Frankrike och Finland. 

I Sverige finns inget av detta. Skyddet mot utnyttjande står och faller med att facket lyckas teckna kollektivavtal. Rätten till sympatiåtgärder måste ses i det ljuset, säger Erland Olauson.

– De arbetsgivare som nu protesterar väljer att glömma Saltsjöbadsavtalet från 1938. Där infördes rätten att vidta sympatiåtgärder – på arbetsgivarnas initiativ. 

Har gått till regeringen

Erland Olauson tar en av Teslas underleverantörer i Sverige, Hydro Extrusions i Vetlanda, som exempel. Företagets produktion av aluminiumdetaljer till Tesla har satts i blockad av IF Metall. Vilket fått arbetsgivarorganisationen Ikem att gå till regeringen för att begränsa konflikträtten. 

– Hydro måste vara medvetna om att när de gör affärer med en icke avtalsbunden partner kan de råka ut för sympatiåtgärder. De har skrivit på avtal om det. Saltsjöbadsavtalet gäller fortfarande. 

Enligt Svenskt Näringsliv är åtgärderna mot Tesla orimligt hårda, och i en debattartikel i DN kräver Almega regler om att stridsåtgärder måste stå i proportion till de mål facket vill uppnå. 

Är inte det ett rimligt krav? Sådana regler finns ju i andra länder, till exempel Frankrike och Storbritannien. 

– I de länderna medför kollektivavtal inte fredsplikt. Anställda kan strejka när som helst, och strejkdagarna är ojämförligt mycket fler än i Sverige, svarar Erland Olauson.

– När svenska arbetsgivare tecknar kollektivavtal köper de arbetsfred. Facket garanterar att alla anställda inom branschen går till jobbet i tre år utan att strejka. Det ger förutsägbarhet, en fördel svenska arbetsgivare har jämfört konkurrenter i andra länder. 

Med ett krav på proportionalitet skulle det bli upp till en domstol att pröva om sympatiåtgärder är rimliga i relation till de villkor facket vill uppnå, säger Erland Olauson. 

– Därmed skulle staten lägga sig i hur våra kollektivavtal ska se ut. Skulle facken då vilja garantera att deras medlemmar går till jobbet? 

Unik svensk arbetsfred

Den unika svenska arbetsfreden bygger på att både fack och arbetsgivare ”säljer in” de villkor som de har enats kring hos sina medlemmar. Det är, med Erland Olausons ord, ”en jättelik social rörelse” som är specifik för den svenska modellen. 

För att fler ska förstå modellen, och vilka fördelar den ger när den fungerar, har Erland Olauson skrivit en bok om kollektivavtalsförhandlingar utifrån sina 47 års erfarenhet. 

Förhandlingar om kollektivavtal skiljer sig nämligen från andra förhandlingar. Facket och arbetsgivarna är hänvisade till varandra i ett slags tvångsäktenskap. 

Arbetsgivarna kan inte köpa arbetsfred av något annat fackförbund, och facket kan inte få bindande arbetsvillkor av någon annan än den organisation som arbetsgivaren tillhör. 

I en så långsiktig relation lönar det sig inte att luras – man kan inte ”vinna” en förhandling. 

Resultatet blir balanserade avvägningar mellan de anställdas och arbetsgivarnas intressen, enligt Erland Olauson – avtal som accepteras, efterlevs och övervakas av bägge parter. 

Sjunkit till 60 procent

Men den svenska modellen utmanas av fler än Tesla. Ska den fungera måste parterna vara väl organiserade och representativa för sina medlemmar. Och i LO-yrkena har organisationsgraden sjunkit från närmare 80 procent till omkring 60 procent (i branscher som restaurang och hotell är den 34 respektive 38 procent). 

Erland Olauson lanserar en teori om varför tjänstemännen har lyckats bättre än LO. 

– Unionen organiserar i stort sett alla anställda i privat sektor, oavsett bransch. Tjänstemän med säkra anställningar ingår i samma förbund som anställda vid exempelvis call-centers med väldigt stor andel visstidsanställda och unga, säger Erland Olauson. 

– Därmed har Unionen resurser att ägna sig åt grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. Medan exempelvis HRF och Handels har en väldigt hög andel visstidsanställda och unga. Ska man fånga upp dem krävs ett helt annat samarbete mellan LO-förbunden än hittills. 

En annan utmaning för den svenska modellen är den osäkra politiska miljön med åtta partier i riksdagen. 

– När flera partier måste bli överens för att få majoritet i riksdagen ökar risken för att arbetsrätt och arbetsvillkor blir bytesvaror i politiska uppgörelser, säger Erland Olauson. 

Uppdrag att utforma lagändringar

Just det hände i januariöverenskommelsen, där C och L fick förändringar i las (bland annat utökade undantag från turordningsreglerna) mot att Socialdemokraterna fick regera. En utredning ledd av juristen Gudmund Toijer fick uppdraget att utforma lagändringarna.

– Men de förslagen ville ingen ha, varken på arbetsgivarsidan eller arbetstagarsidan, säger Erland Olauson. Den politiska uppgörelsen rubbade den naturliga avvägning mellan parternas intressen som är typisk för kollektivavtal.