”Kiruna kommun skuldsatta trots LKAB:s miljardvinster – dags för en gruvfond!”
Vi behöver gruvor men bolagen ska inte kunna ta ut storvinster utan att kompensera skattebetalarna i närområdet, skriver S-studenters ordförande och klimat- och industripolitiska talesperson.
Till vänster: Wilma Eklund, klimat- och industripolitisk talesperson S-studenter och Elfva Barri, förbundsordförande S-studenter
Tidigare i år rapporterades det att Kiruna kommun måste ta lån för att kunna betala sina anställdas löner, medan LKAB rapporterar vinster i miljardklassen. LKAB är inte helt utan skuld för dessa underskott. Gruvdriften har lett till ökade lönekostnader och pålagt Kiruna delar av kostnaderna för stadsflytten.
Den gröna omställningen kommer att kräva omfattande mängder material för att bygga ut framtidens energisystem och för att elektrifiera befintliga fossila industrier. En viss mängd av detta material går att få tag på genom ökad återvinning, däremot kräver det även att det finns gruvor som utvinner nya mineraler och metaller.
Låt gruvbolagens vinster bekosta fond
Sveriges gruvindustri är särskilt viktig för både svensk ekonomi och den gröna omställningen. Vår gruvindustri står för ungefär 120 miljarder kronor av export och 93% av Europas järnmalm och en betydande andel av Europas övriga metaller.
Sverige är beroende av sina gruvor, men det är ohållbart att de kommuner som offrar sin närmiljö och bär ytterligare kostnader som följd av gruvdriften inte kompenseras tillräckligt från gruvbolagens vinster. Jobben räcker inte.
Därför föreslår S-studenter en ny gruvfond finansierad med en vinstskatt på gruvverksamhet. Denna fond kan användas för miljösaneringar, tillfälliga kommunala driftsstöd och långsiktiga investeringar som kan behövas i dessa kommuner.
Behövs rättvis fördelning av kostnader
Att en gruva kommer till staden ska vara något positivt, något som bådar hopp om nya jobb och framtidstro. Men vi ser allt oftare att lokalbefolkningen, med viss rätt, ifrågasätter om riskerna och kostnaderna – både miljömässigt och ekonomiskt – verkligen är värda de jobb som gruvetableringarna skapar.
Exempelvis, när Blaikengruvan i Sorsele stängdes, resulterade det i saneringskostnader på 400 miljoner kronor, en kostnad nästan helt och hållet buren av skattekollektivet. Kort och gott kan man säga att gruvverksamhet medför externaliteter, kostnader som ett resultat av gruvan som inte betalas av själva gruvbolaget. Genom en statlig gruvfond kan dessa kostnader bäras av gruvorna själva.
I dagsläget kräver minerallagen att gruvföretagen erbjuder viss ersättning för de samhällsomvandlingar som de orsakar. Men som Kiruna exemplifierar innebär det inte alltid att detta stöd är tillräckligt och Blaikengruvan visar att dessa summor inte alltid går att utkräva.
Kompensera lokalbefolkning
Ett betydande hinder i många samhällsomvandlingar är motstånd från de som är direkt berörda. De klassiska exemplen är vindkraft och automatisering. Vindkraften är nödvändig för att Sverige ska kunna få ett grönare energisystem.
Samtidigt innebär vindkraften att stora mängder areal tas i anspråk, vilket kan leda till ett motstånd från lokalbefolkningen som är oroade för buller och utsikt. Fördelarna av vindkraften är utspridda på en väldigt stor befolkning, i viss mån hela norra Europa då vårt energisystem är ihopkopplad, samtidigt som nackdelarna är koncentrerade till lokalsamhället där de byggs.
Av moraliska skäl bör de grupper som drabbas särskilt av samhällsomvandlingar kompenseras. Därtill så blir samhällsomvandlingar smidigare och med mindre motstånd ifall färre är förlorare.
Det är dags för samhället att se till att gruvbolagen öppnar portmonnän och investerar ordentligt i de samhällen som de förväntar sig stöd av. Det är inte bara vår plikt att kompensera dem som bär kostnaderna för gruvdriften, utan det ligger även i vårt intresse att de får en större del av vinsterna.
