Före detta Timbrobossen och ungmoderaraten Benjamin Dousa är tillträdande vd på intresseorganisationen Företagarna.

Han påstår nu något så befängt som att Elon Musk gjort mer för den gröna omställningen än IF Metall. Som en förlorare som gnäller på domaren föreslår han inskränkningar av vår grundlagsskyddade konflikträtt.

Att han inte är en anhängare av svensk fackföreningsrörelse vet vi sedan innan. Att hans sort fascineras av rika, excentriska företagsöverhuvuden likaså. 

Kanske skulle man ta och förklara för Dousa att vi, för att klara den gröna omställningen, behöver få med oss industrin.

Samverkan har funkat

Med ambitionen att både förankra klimatomställningen med anställda, näringsliv och politik har den tradition som är den svenska modellen varit framgångsrik. 

Hybrit, batterifabriker och mångmiljardsatsningar är bara ett par framgångsrika effekter denna konstruktiva samverkan underlättat.

För dem som försökt få facken att framstå som oresonliga galningar har dessa satsningar med dokumenterade positiva resultat, blivit knepiga att förklara.

Då kan man göra som Benjamin Dousa och låtsas som att den gröna nyindustrialiseringen inte existerar. 

Benjamin Dousa verkar ha panik

Gör man det kan man låtsas som om det inte fanns en plan på att rusta upp järnvägen innan Tidöregeringen. Att det inte hade föreslagits investeringsstöd till att bygga bostäder.

Eller som att den facklig-politiska samverkan som finns i Sverige inte legat till grund för vad som hade kunnat bli en storartad succé där vårt land tar täten i omställningen.

Men ingen går väl på den lätta?  

Att Benjamin Dousa har mage att påstå något så befängt som att omställningen sker bortom industrin och facken inom industrin visar på att han verkligen inte har den blekaste aning om vad han pratar om. Och att han grips av panik i sin oförmåga att hitta lösningar framåt.

Jag hade dock också haft panik, om jag vore Dousa. Att tro sig leva i ett land som ligger så långt efter omställningsmässigt att Teslabilar framstår som räddning måste vara fruktansvärt.

Där facken och den förra regeringens politik, som möjliggjort för tusen miljarder i investeringar i norr, inte existerar.  

Läge att gripas av panik

Men lite panik har även jag. Tillväxten dalar. Regeringens arbetsmarknadspolitiska fatalism innebär noll insatser för att varken förenkla eller skynda på omställningen.

Man verkar tvärtom tro att en enkelbiljett norrut för invandrare på något magiskt sätt kommer att lösa infrastrukturhaveriet eller bostäder för den arbetskraft som behövs. 

Vad får honom att påstå något så befängt som att Elon Musk gör mer än IF Metall för svensk omställning, basindustri och ekonomi? Låt oss anta att det nog inte klimatet han vill rädda utan Musks rätt att göra precis vad han vill, hur han vill, när han vill.

Den påstådda frihet Dousa efterfrågar, som sker på bekostnad av andra, passar en idealistisk marknadsvurmare.

Men i Sverige tror vi på att fler än miljardärerna spelar roll. 

Och väljer Elon Musk, som är god för en och annan miljard, att inte finnas i Sverige så är det för att det är viktigare för honom att få behandla folk hur som helst än att rädda klimatet.

Strejkens starka stöd

Strejkens starka stöd och dess rättsliga och moraliska bäring är ett svaghetstecken för dess motståndare.

Och ett styrkebesked för den svenska modellen.

Förlorare göra sig icke besvär.

Och en grön bil är en klen tröst i ett fossildrivet land, Dousa.

Och en ensam miljadär rår inte på klimatet.