Diskbråck i hela ryggen – ändå nekas Helena sjukpenning från Försäkringskassan
Diskbråck i hela ryggen. Ständiga smärtor. Och utmattning. Trots intyg från flera läkare anser Försäkringskassan att Helena kan jobba heltid. I dag presenteras en utredning om läkarintygets betydelse för sjukpenning.
I sju år har kvinnan vi kallar Helena, plågats av ständig värk i ryggen. Diskbråck har upptäckts i både nacke, bröst- och ländrygg. Flera sitter nära ryggmärgen och går inte att operera.
– Man kan tro att jag varit med om flera svåra olyckor, men jag har en sjukdom i ryggen som gör att diskarna är mer sköra och lättare går sönder, säger hon.
Efter att ha levt med smärtan i åratal och pressat sig för att ändå kunna jobba som undersköterska och barnskötare har hon även drabbats av utmattningssyndrom, yrsel och panikångest.
För ett och ett halvt år sedan sjukskrevs hon från jobbet på en förskola. Trots anpassningar kunde hon inte längre ta hand om barnen eller utföra några andra arbetsuppgifter.
”Klappade ihop totalt”
Rehab i olika former, tillsammans med starka smärtstillande mediciner har lett till små framsteg, men strax före semestern ändrades allt.
Då drog Försäkringskassan in Helenas sjukpenning.
– Det slog undan benen för mig totalt. Jag klappade ihop fullständigt och fick söka akut kuratorhjälp. Jag fick en ny sjukskrivning på grund av detta, men inte heller den godkändes.
– Hade de bara lyssnat på mina läkare och gett mig mer tid att läka hade jag kanske inte fått bakslaget med ökad smärta och dåligt mående. Då hade vi kunnat jobba vidare med den planerade rehabiliteringen och nedtrappningen av opioder som jag just påbörjat. I stället gjorde Försäkringskassan mig sjukare igen.
Beslutet att Helena inte har rätt till sjukpenning togs efter en aktivitetsförmågeutredning. Den gjordes flera månader tidigare och Helena säger att hon då var maximalt smärtlindrad av morfin.
Smärtmedicineringen framgår inte i handlingarna och inte heller att hon ändå tvingades avbryta utredningen och sedan blev sängliggandes av ansträngningen.
Kan jobba på myndighet
Enligt Försäkringskassans utredningar har Helena måttliga begränsningar av rörelseförmågan och vissa kognitiva nedsättningar.
Hon skulle klara ett normalt förekommande arbete på heltid, till exempel med myndighetsutövning eller i yrken som ger stöd och samtal så som rådgivare eller coach.
– Hela mitt team av läkare, överläkare och fysioterapeut ställer sig frågande till vad mer de kan göra för att få Försäkringskassan att förstå det uppenbara – jag behöver sjukskrivning.
– De har skickat intyg på intyg som tagit mycket tid att skriva, och Försäkringskassan har inte ställt upp på att ha ett möte, vilket läkaren föreslagit.
Försäkringskassan lyssnar inte på överläkare
Även om hon haft den erfarenhet och utbildning ett myndighets- eller coachjobb kräver, skulle hon inte ha klarat det i dagsläget. Att hantera smärtan och ägna sig åt rehab tar all energi.
– Jag har fått mitt första barnbarn och kan ta hand om barnet högst en timme innan jag får svåra smärtor. Jag kan inte gå upp på morgonen innan medicinerna gett smärtlindring.
Helena har begärt omprövning av Försäkringskassans beslut. Hon orkar driva sitt fall eftersom hon har fullt stöd från sitt medicinska team och sin familj.
– De har lagt timmar på att skriva intyg om att mina smärtor är invalidiserande. Min smärtläkare skriver rent ut att Försäkringskassan måste lämna mig ifred, eftersom detta bara gör mig sämre.
– Det är absurt att Försäkringskassan inte lyssnar på en överläkare i smärtlindring.
Läkarintygets betydelse utrett
Att Försäkringskassan fattar andra beslut än sjukskrivande läkare är inte helt ovanligt. Det är ofta svårt att förstå för dem som inte får sjukpenning trots att deras läkare anser att de är sjuka.
Det var en av orsakerna till att den förra regeringen tillsatte en utredning om läkarintygets betydelse i sjukpenningärenden. Utredningen som lämnar sitt förslag i eftermiddag ska bland annat undersöka om läkarintygen borde väga tyngre i Försäkringskassans avgöranden.
För Helena är det en självklarhet.
– Min fysioterapeut har träffat mig regelbundet i sju år, och smärtenheten har jag gått på i mer än ett år. De känner mig och det är ju de som vet hur jag mår och vad jag klarar av.
Helena heter egentligen något annat. Hon vill vara anonym eftersom hennes hälsoläge gör att hon inte orkar med uppmärksamhet och hon känner också oro inför framtiden.