Gör som Malmö – säg nej till SD:s dröm om angiverilagar
Skönt att det finns någon liberal med hederlighet kvar
Förra veckan gled ett kuvert genom brevinkastet på regeringskansliet och damp ner på hallmattan.
Avsändaren var Malmös kommunstyrelse. Man meddelade att kommunen inte kommer följa den anmälningsplikt för offentliganställda som föreslås i Tidöavtalet. Detta bara dagar efter att Ekot mottagit uppgifter om att regeringen tänker gå vidare med förslaget och utreda vilka konsekvenser en offentliganställd kan få om den inte efterlever anmälningsplikten.
Anmälningsplikten innebär att offentliganställda ska tvingas anmäla till Polisen och Migrationsverket när de kommer i kontakt någon som är papperslös. Eller någon som ”befinner sig i landet illegalt”, som regeringen nog hellre vill formulera det. I praktiken handlar det om angiverilagar.
I brevet till regeringen skriver Malmös kommunstyrelse att anmälningsplikten skulle påverka tilliten och förtroendet till kommunens verksamheter och att förslaget drabbar de mest utsatta i samhället.
Strider mot FN:s barnkonvention
Att en kommunstyrelse i landet ställer sig på tvären mot angiveriförslaget är glädjande. Förslaget är inhumant, oetiskt och strider mot FN:s barnkonvention. Det står även i kontrast till skollagen, bibliotekslagen och socialtjänstlagen.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard hävdade själv i en debattartikel att regeringen gör det här för att minska skuggsamhället. Vad som i praktiken kommer ske är att fler människor kommer bli skygga för svenska myndigheter och skuggsamhället kommer knappast minska.
Att regeringen själv vill försätta människor i en situation där förtroendet för svenska myndigheter kraftigt minskar är onödigt och korkat. Att aktivt skapa en miljö där vi medborgare ska öka misstänksamheten mot varandra är småsint.
Att regeringspartierna helt och hållet köpt SD:s narrativ har länge varit tydligt, men likväl är det förbannat sorgligt
En av de viktigaste pelarna i den fascistiska ideologin är att ständigt hålla liv i en konstruerad konflikt mellan det ”utvalda folket” och de som utgör ett hot mot det utvalda folkets kultur, tradition och historia.
Hotet finns inte om man inte blåser upp det. Det finns inget som säger att man inte kan samexistera om man aktivt kämpar för lika rättigheter och möjligheter för alla människor. Och om SD inte aktivt arbetar för att förstora konflikten och ställa grupper mot varandra förlorar SD sitt existensberättigande.
Att SD vill ha angiverilagar är ingen överraskning. Att regeringspartierna helt och hållet köpt SD:s narrativ har länge varit tydligt, men likväl är det förbannat sorgligt.
Förödande för unga
För många unga kan en lärare, bibliotekarie eller någon på socialtjänsten vara den viktigaste vuxna i ens omgivning. Att då aktivt arbeta för att papperslösa barn inte längre ska kunna ha någon trygg punkt i sin tillvaro är inget annat än hjärtlöst och osmakligt grymt. Det är en ondska svår att förstå.
Att liberalerna i riksdagen helt gått vilse och förlorat sin moraliska kompass är ingen nyhet. Har man väl gått över den röda linje man själv satte mot SD verkar det vara svårt att ta sig tillbaka till rätt sida om den igen.
Förra veckan blev detta extra tydligt. Carl B Hamilton uttryckte sig smärtsamt klarsynt och redogjorde för var gränsen skulle gå för att bryta samarbetet med SD. Han sa högt det vi alla vet om. Man får tala på ett visst sätt om muslimer, men inte om judar. Han fick sedermera lämna sin post som riksdagsledamot.
Tidöavtalet – viktigare än L:s värdighet
Men att L skulle rösta bort Richard Jomshof som ordförande för riksdagens justitieutskott är helt otänkbart. Herregud, att rösta bort Jomshof innebär ju att man riskerar Tidöavtalet. Vid det här laget vet vi att Tidöavtalet är viktigare för L än att bibehålla någon slags värdighet.
Därför var det ganska uppfriskande att kommunstyrelsen i Malmö, bestående av S, MP och, håll i er nu, L gemensamt gick ut och meddelade att kommunen inte kommer efterleva de angiverilagar som regeringen föreslår.
– Ett sånt här förslag riskerar att skapa ett angiverisamhälle. Något som, vid det här laget, borde ligga långt ute på historiens soptipp, säger Roko Kursar (L), kommunalråd för L i Malmö stad, till SVT.
Det är skönt att se att det finns någon liberal med lite hederlighet kvar. Synd bara att det inte verkar finnas någon sådan inne på regeringskansliet eller i riksdagen.
