Riskkapitalister tar över på kyrkogården
Hela livet har snart underkastats marknadslogiken. Nu står döden på tur, skriver Arbetets gästkolumnist.
Hösten 2019 kom den amerikanska kvinnan Gloria R till Lund för att besöka sin dotter och svärson. Under besöket avled hon hastigt och oväntat.
Dottern och mågen anlitade en begravningsbyrå för att ombesörja kremering och transport av urnan tillbaka till Glorias hemland.
De valde en av Sveriges nystartade nätbegravningsbyråer, som enligt hemsidan ”startades med insikten om att begravningsbranschen var en av de få branscher som ännu inte hade tagit del av IT-revolutionen”.
Saken drog ut på tiden och till sist bokade svärsonen biljetter för att själv flyga över med svärmoderns stoft till släkten i USA. Av begravningsbyrån fick han en urna och ett signerat papper där det intygades att det var Glorias aska i urnan. Svärsonen reste över Atlanten med urnan.
Askan måste hämtas ut
Ett år senare fick Glorias dotter och svärson ett brev från Lunds pastorat: Glorias aska måste hämtas ut, annars skulle kyrkoförvaltningen se till att askan kom i jorden.
Dottern och svärsonen tror först inte att det är sant, men kyrkan har verkligen Glorias aska. Det visar sig att Glorias stoft inte fanns i den urna som begravningsbyrån lämnat och som gravsatts i USA.
Hela denna sjaskiga sak hamnar i tingsrätten i Malmö. Begravningsentreprenören hänvisar inför rätten till sin adhd och en stressad arbetssituation. Innehållet i urnan utgjordes av ”lite grus och aska från en brasa” berättar han. Domen avkunnades i september i år: 4 000 kronor i böter.
Kanske är denna historia bara en olustig bagatell. Men det finns tecken på att det rör sig om en trend.
Eskilstuna-Kuriren har berättat om missförhållanden i begravningsbranschen. De senaste åren har nya aktörer tagit marknadsandelar, aktörer som ägs av riskkapitalbolag.
Effektivisera hanteringen
Genom att möta kunder online och effektivisera hanteringen och transporterna av avlidna enligt så kallade just in time-principer kan lönsamheten öka.
Dessa ”nätbegravningsbyråer” har inga egna lokaler – de lånar mäklarkontor för att träffa anhöriga. I anslutning till mötet erbjuder man värdering av de fastigheter som ingår i dödsboet.
En kyrkoanställd berättar för tidningen att nätbegravningsbyråerna sparar in på transporterna genom att låta kroppen ligga kvar på bårhuset tills det är dags för begravning.
Det kan betyda tre till fyra veckor. ”Det är förfärligt, för det händer saker med en kropp när den ligger så länge”, säger Eskilstuna-Kurirens källa.
En urna med grus
En av byråerna som tidningen nämner är den som gav Glorias svärson en urna med grus.
Utvecklingen följer ett mönster som känns igen ifrån verksamheter som skola och äldreomsorg.
Riskkapitalägda bolag tar plats där antingen det offentliga eller lokalt förankrade aktörer tidigare funnits. Inledningsvis håller de anställdas yrkesetik de vinstmaximerande företagen i schack.
Valfriheten blir större. Men efterhand blir charlatanerna fler och anställda med höga ideal försvinner eller tystnar.
Marknadslogiken tar över på den gamla yrkesetikens bekostnad i allt fler av samhällets sfärer.
Effekten blir betygsinflation och undermålig kvalitet i kommersiella friskolor, vanvård hos privata äldreomsorgsföretag och oetiska arbetssätt hos nätbegravningsbyråerna.
Oetiska begravningsbyråer
Glorias dotter berättade inför rätten att begravningsbyråns oredliga förfarande ”har tagit mycket på krafterna och varit otroligt jobbigt”.
För kyrkogårds- och krematoriearbetare är oetiska begravningsbyråer ett betydande arbetsmiljöproblem.
Marknadstänket tränger in på allt fler områden i livet och samhället. Yrkeskunnande och traditionella ideal tvingas undan. Skolan och omsorgen är redan där.
Nu står döden och resan till den sista vilan inför att underkastas marknadens logik.
Joel Stade är fristående kolumnist på Arbetets ledarsida.