Ska du verkligen åka till Mali? Akta dig så du inte blir kidnappad!

Det är 5 400 kilometer mellan Mali och Malawi och medan ökenlandet Mali präglas av konflikter mellan tuareger och islamister är Malawi fredligt.

I Mali satt Johan Gustafsson fången hos al-Qaida i fem år, själv kom jag hem från Malawi efter en stillsam mellanlandning i Addis Abeba.

Men det låter ju ungefär likadant och svenskars koll på Afrika är ungefär så dålig. Jag hade själv inte mycket pejl på Malawi innan jag började researcha inför min resa.

När Airbusbjässen rullar in på Blantyres internationella flygplats ser jag springande barn på landningsbanan. Vi passagerare leds in i en hangar där vi med dåliga kulspetspennor ska fylla i vår coronastatus. Sedan står jag på den lilla parkeringen, gatorna går i ockra. Det är första gången jag är i Afrika.

Det är Margret Paulo jag kommer att minnas, det är henne jag berättar om för mina barn.

Snart är jag och Eldson Chagara, min fixare och fotograf, på plats bland te- och kaffeplantagerna. Jag ska skriva två reportage i landet för Kommunalarbetarens räkning och vi har blivit tipsade om den här plantagen. Här har arbetarna det ovanligt bra och den skotskättade ägaren talar vältaligt om förhållandena på odlingarna.

Verkligheten är som alltid lite mörkare. Efter att ha kört genom ett fantastiskt grönskande Edenliknande landskap kommer vi till en sänka, där Eldson stannar bilen och vi går ur.

I den branta, snåriga, kaffebuskslänten sticker några huvuden upp. Jag tar mig fram och ber att få prata med en av kvinnorna.

Det här blir det mötet jag kommer att ta med mig från Afrika. Det är Margret Paulo jag kommer att minnas, det är henne jag berättar om för mina barn.

Margret har arbetat på plantagen länge, hon säger: ”Vart skulle jag annars ta vägen?” 

Jag berättar att hennes månadslön, 40 kronor, är ungefär vad en kaffe kostar på ett kafé i min stad. Det kan hon bara inte ta in.

Vi börjar prata och hon öppnar sig.

Jag vet att ungefär 8 procent av den vuxna malawiska befolkningen är hiv-smittade. Och visst. Margret berättar att hennes man lämnade henne, när hon senare besökte honom såg hon att han var sjuk. Hennes värsta misstankar besannades, hon var själv smittad.

Jag ber om en selfie och vi håller armarna om varandra.

Jag berättar att hennes månadslön, 40 kronor, är ungefär vad en kaffe kostar på ett kafé i min stad. Det kan hon bara inte ta in.

När jag ska skriva min artikel läser jag igenom ett pressmeddelande från Zoégas: ”Årets sommarkaffe kommer från Malawi!” Det har toner av honung och mogna hallon.

Honungen når aldrig Margret Paulos tunga.