Som en vårsur gubbe i stark sol klev krögaren Johan Jureskog nyligen ut i medias rampljus och menade att lönerna är för höga i krogbranschen.

Dagens arbetssökande är slöfockar och på något underligt sätt var det enligt Jureskog de höga lönernas fel.

Många reagerade. Med rätta. Alla som någon gång arbetat i krogbranschen såg ju att påståendet inte stämde.

Få fackliga förhandlare var dock förvånade.

Myten om att höga löner gör personal lat och arbetsskygg är nämligen inte ny. Myten har dryga hundra år på nacken och började spridas av arbetsgivarorganisationerna redan under det förra seklets inledning när LO-facken genom starkare organisation lyckades få upp de lägsta lönerna.

Mytbildning exploderade

Efter att den solidariska lönepolitiken spikats på LO-kongressen 1920, det vill säga att alla med lika arbete också ska ha samma lön, exploderade arbetsgivarens mytbildning.

Arbetare på en del företag var så lata att de inte kunde få samma lön som andra med samma jobb. Det måste väl alla förstå. Det skulle bara leda till hög arbetslöshet, var arbetsgivarens argument.

Efter att den solidariska lönepolitiken på 1950-talet befästs ännu hårdare i LO-leden, i det som kallades för Rhen-Meidnermodellen, exploderade både sysselsättningen och ekonomins tillväxt.

Alltså rakt motsatt mot vad arbets-givarens myt gjorde gällande.

Men det spelade ingen roll. För arbetsgivaren var det nämligen oväsentligt om myten var sann eller falsk. Bakom låg – och ligger än i dag – kärnfrågan i alla löneförhandlingar; hur mycket av produktionsresultatet som ska gå till löner och hur mycket som ska gå till företagens vinster.

Hålla uppe lägstalöner

Den stora vikt som det innebär för arbetarkollektivet att hålla uppe de lägsta lönerna är väl historiskt belagd.

Att låta de lägst avlönade följa med upp i lön trycker upp löneläget för alla arbetare.

Det vet alla LO-fack. Och det vet alla arbetsgivare.

Därför har myten frenetiskt levt vidare hos arbetsgivaren, nu med påståendet att ingångslöner och lägstalöner är skyhöga och måste sänkas.

Markus Aujalay håller med

Svenskt Näringslivs webbtidning har redan låtit andra företagare i LO-branscher säga samma sak som Jureskog, nästan ordagrant. Nu senast är det tv-kocken Markus Aujalay som anser att grundproblemet är att det i Sverige är ”låg status att både ge och få servicen”.

Och minst en gång per år levererar varje nyliberal tankesmedja, uppbackad av miljonbidrag från näringslivet, en rapport om att de lägsta lönerna bör sänkas.

Jureskogs utspel är alltså inte förvånande. Det är en del av en mer än hundraårig lönekamp som säkert kommer att fortsätta i hundra år till.

Och därför låter arbetsgivarsidan oförblommerat enskilda företagare haspla ur sig förnedrande omdömen om arbetare med låga löner.