I sitt pepptal under Liberalernas valkick-off i förra veckan meddelade den nye partiledaren Johan Pehrson att friskolereformen måste förändras. 

Skolan ska inte vara en plats för ”kortsiktiga klippare”, menade han. 

För ett parti som i 30 år furiöst försvarat vinstuttagen lät det onekligen som något nytt. 

Men det var det inte alls. 

Det är nämligen kortsiktigheten som ska förändras, inte klippen. Tvärtom bör vinstuttagen politiskt garanteras på lång sikt genom att göra det privata ägandet garanterat över tid, enligt Liberalerna. 

Detta framgick mycket tydligt när förslaget presenterades lite mer grundligt någon dag efter valkick-offen. 

Utspelet blir därmed ytterligare ett försök att blanda bort korten i friskoledebatten och hindra den allt starkare kritiken mot de privata friskolornas vinstuttag. 

C och L vill inte ha någon kompromiss

Här har Centerpartiet redan levererat ett förslag i samma anda, att behålla så mycket som möjligt av dagens system. 

Både Liberalerna och Centern framställer sina förslag som ”kompromissförslag”, vilket de naturligtvis inte är. 

Däremot är det förslag som Socialdemokraterna lade för en tid sedan och som om en vecka, på tisdag den 7 juni, kommer upp i Sveriges riksdag, ett kompromissförslag med en långt utsträckt hand till mittenpartierna. 

Socialdemokraternas förslag går ut på att minska överkompensation till friskolorna, en överkompensation som gör att skattepengar kan gå direkt vidare till skolkoncernernas ägare utan att ens göra sken av att någonsin snudda vid verksamheten. 

Liberalernas, och tidigare Centerns, motförslag visar tydligt att mittenpartierna inte är intresserade av att gå med på någon kompromiss över huvud taget.  

Partiernas förslag måste i stället ses som försök till skademinimering under en allt hårdare opinion. Allt fler inser att de extrema vinstuttagen raserar svensk skola. 

1,3 miljarder till ägarna

Bara sedan nyår har de fyra största friskolekoncernerna fört ut 1,3 miljarder kronor av svenskarnas skattepengar till ägarnas plånböcker i stället för till undervisning av landets skolbarn, visar en granskning av SVT Nyheter. 

Det tidigare Wallenbergkontrollerade Academedia hade förra året en omsättning på 13 miljarder kronor. 

De senaste fem åren har de fyra skolkoncernerna tillsammans tjänat 4,6 miljarder kronor, där varje krona av dessa 4,6 miljarder har betalats av svenska skattebetalare. 

Tidigare i veckan visade också en utredning från LO att vinstdriften gravt hämmar mångfalden i svensk skola.  

Begäret efter vinstmaximering leder till koncentration och oligopol av hela skolmarknaden. Den påstådda fördelen med friskolereformen att den breddar mångfalden – hur realistisk den nu har varit – har begravts under skolkoncernernas likriktning. 

Skolan dör under vinstuttagen, och mångfalden minskar. 

I det läget föreslår alltså Liberalerna att det långsiktiga privata ägandet måste garanteras. 

Det är så man baxnar. 

Skolan kan inte styras av oligarker

Det svensk skola behöver är det rakt motsatta. Vi behöver säkra garantier för att de skatter vi betalar till skolan också går till skolan och inte till näringslivshöjdarnas golfspel på Caymanöarna. 

Efter Jan Björklunds ”av med kepsen”-skola, Nyamko Sabunis ”tvinga föräldrar att vara med på lektionerna”-skola kommer nu alltså mångmiljonären och näringslivsmannen Johan Pehrsons ”garantera näringslivets ägande”-skola. 

Men ska vi någon gång få bukt på svensk skola behöver vi partier som inte styrs av oligarker.