Undersköterskor i glesbygd tvingas köra bil i storm för att hjälpa äldre

VÄNNÄS. - För inte så länge sedan körde jag fast i mörkret och snöyran. Hjulen grävde sig bara djupare i drivan. Vinden ven, inget annat hus syntes än det som lyste hundra meter upp i backen dit jag var på väg. Det var bara att lämna bilen, ta väskan på ryggen och pulsa. Han som bodde på bergsknallen blev glad av att ha mitt sällskap i köket de tre timmar det tog innan bärgaren var på plats. 

Lillemor Nilsson jobbar i hemtjänsten i Vännäs kommun. Uppåt 15 mil kör hon varje arbetspass oavsett väder och väglag. I bilen har hon mat och mediciner. 

Några som behöver hennes hjälp bor ensligt. Lillemor hjälper dem med allt från blodsocker­mätning och medicinering till stödstrumpor och morgontoalett.

Många ligger i sängen ända tills hon kommer. Till dem måste hon ta sig fram även när SMHI-varningarna lyser rött. 

Känner sig utsatt

Det är omsorg som Lillemor Nilsson är expert på, inte bilkörning. Ibland känner hon sig utsatt. Under en stor del av vintern är mörkret kompakt och snön ligger djup.

Det är inte alltid mobilens uppkoppling går att lita på om hon skulle fastna någonstans, eller om ett djur hoppar framför bilen. 

Hon kan känna en inre stress när hon sitter ensam framför ratten och kikar in i det svarta. Snöfall i strålkastarljuset gör blicken dimmig. 

Har hon tur kan hon ta en av kommunens fyrhjulsdrivna bilar. Då är drivbildning inte ett så stort problem. Men när hon får ta en av de framhjulsdrivna håller hon tummarna för att plogbilen hinner även till de mindre vägarna så att hon tar sig fram.

Sopa och skotta tar kraft

Att sopa bilen och skotta mellan varje stopp tar också på krafterna. Och att det tar tid är ett stressmoment i sig.

– Vi får inte mer tid att ta oss till vårdtagarna för att det är dåligt före ute. Vi har samma antal oavsett och ibland hamnar vi ordentligt back. 

Vinterns utmaningar vägs nästan alltid upp av värmen hon känner när hon stampar av snön från skorna i farstun och någon ropar välkomnande inifrån. Hon vet att hon är väntad. 

Gör allt vad hon kan

Hon gör allt vad hon kan för att ta sig fram. Blir det för extremt kan räddningstjänsten rycka in med bandvagn.

Det har inte hänt ännu, men är en trygghet. 

– Vi lämnar ingen utan att ha försökt allt, det är vårt uppdrag.