”Karensdagen passar inte in i framtidens arbetsliv”
Situationen som rådde när karensdagen infördes är inte relevant idag. Därför bör nyttan omvärderas, skriver Anna Schönfelder.
Karensavdraget har diskuterats i många år. Det som en gång infördes som en besparingsåtgärd har nu kommit till vägs ände. Pandemin har visat att karensavdraget inte fungerar som tänkt i vårt nya arbetsliv och till och med spelat ut sin roll.
Den som sjukanmäler sig från arbetet har i dag ett karensavdrag. Detta kallades tidigare för karensdagen och motsvarar ungefär ersättningen för en arbetsdag. Det innebär alltså en kostnad för den sjukskrivne och kan också beskrivas som ett slags självrisk i sjukförsäkringen.
Skälet till att det infördes på 90-talet var för att minska kostnaderna för statskassan i den dåvarande krisen. Ett ytterligare skäl var att minska vad som uppfattades vara ett överutnyttjande, ett missbruk, av sjukförsäkringen.
Avdraget innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön för dag 1 – 14 när en anställd är sjuk. Från sjuklönen dras sedan ett karensavdrag.
När pandemin tog fart infördes flera åtgärder för att hindra smittspridningen. Bland annat infördes möjligheten att få ersättning från Försäkringskassan för ett karensavdrag i samband med sjukfrånvaro. De som hade lättare symptom skulle enligt rekommendationerna hålla sig hemma och för att öka följsamheten till detta slapp medarbetarna kostnaden.
Dags att ifrågasätta nyttan med karensen
Den tillfälliga ersättningen för karensavdraget slopades den 1 okt, men regeringen föreslog i december att det ska återinföras igen.
Det här innebar att vi under 1½ år har varit utan karensavdraget. Erfarenheterna visar att det är dags att ifrågasätta nyttan av det och om det passar in i det framtida arbetslivet.
Ett modernt ledarskap bygger på tilltro till och ansvar hos medarbetarna. Dagens arbetsmarknad handlar inte om att vara fysiskt på en viss plats, utföra uppgifterna under överinseende av en chef och sedan stämpla ut och gå hem.
Visst förekommer detta fortfarande på sina håll, men det blir allt ovanligare. I stället är ledarskap idag att vägleda och sedan lita till individernas kompetens och förmåga. Det är varken lämpligt, eller ens möjligt, att kontrollera varje medarbetares arbete genom ett tidsmått.
Dessutom har pandemin medfört en revolution när det kommer till hemarbete. För de som haft möjlighet att arbeta hemifrån har detta inneburit en ökad flexibilitet och ansvar. Även om det inte alltid är positivt med hemarbete har det medfört en ny syn på arbetsplatsen. Att lösa arbetsuppgifterna har blivit viktigare än var de utförs.
Med pandemin i bagaget har frågan om karensavdraget åter kommit på bordet. Den som har möjlighet att arbeta hemifrån kan numera slippa karensavdraget om denne är småkrasslig, medan den som exempelvis arbetar i vård och omsorg inte har samma möjlighet. Det här kan leda till ökade klyftor i arbetslivet.
Korta ned sjuklöneperioden
En invändning mot att slopa karensavdraget kan naturligtvis vara att sjuklönekostnaderna för arbetsgivare ökar. Det kan också finns en oro för överutnyttjande.
De ökade sjuklönekostnaderna skulle kunna lösas genom att sjuklöneperioden för arbetsgivare kortas ner från nuvarande 14 dagar, alternativt att den minskas för mindre arbetsgivare. Det skulle också vara möjligt att se över det ekonomiska stöd som arbetsgivare kan få för höga sjuklönekostnader.
När det gäller oron för överutnyttjande speglar det ett föråldrat synsätt på arbete. De organisationer som lyckas bäst i dagens moderna arbetsliv är de där ledningen visar tillit till sina medarbetare. En arbetsmiljö som bygger på tillit och förtroende skapar ökad trivsel och ger i längden högre produktivitet.
Medarbetarna är i dag också beroende av varandra i större utsträckning och om någon systematiskt missbrukar möjligheten att sjukskriva sig kommer hela arbetsgruppen att drabbas.
Den situation som rådde när karensdagen infördes är därför inte relevant idag. Det är dags att omvärdera nyttan av karensavdraget.
