Hatet får gro ostört i SD:s kommuner
Högern sviker unga homosexuella som står ensamma mot trakasserierna, skriver Arbetets ledarskribent.
Det varnas ofta om Sverigedemokraterna. Om deras historia och vad som kan hända om deras politik blir verklighet. Men det behövs egentligen inga fler varningstexter som inleds med ”tänk om”, det räcker med att titta på hur deras politik redan ser ut i svenska kommuner.
Som i Skurup. Här är SD kommunens största parti och deras roll är att vara vågmästare åt Moderaterna och det lokala Skurupspartiet.
Här bor 15-åriga Liv Wallenberg, som kom ut som homosexuell för ett år sedan.
Hatet hänger ihop
Sedan den dagen har hennes tillvaro varit fylld av grovt hat och trakasserier, berättar hon för DN. Liv Wallenberg fick höra att hon och hennes familj skulle dödas och att ”alla homosexuella borde få dödsstraff”, men skolan varken agerade eller anmälde något.
Hemma fick familjen ta emot anonyma hot medan ungdomar kastade ägg och fyrverkerier mot huset. Föräldrarna fick telefonsamtal med budskap som: ”Du vet väl att din dotter är ett jävla Pride-äckel.”
Hur hemskt det än låter så är detta ingen enskild incident i kommuner där SD:s inflytande är stort.
För ett år sedan publicerade RFSU en sammanställning av hoten mot individers sexuella och reproduktiva hälsa och HBTQ-frågor. Här syns ett tydligt mönster. SD har gått i bräschen för att montera ner de här rättigheterna på bred front runtom i landet. Det är i kommuner där partiet har inflytande som det sker.
Och RFSU:s rapport läggs egentligen bara till högen av övrig forskning som visar att intolerans mot grupper som invandrare och homosexuella ökar i polariserade samhällen med växande nationalism.
Och i Skurup är den här kopplingen närmast övertydlig.
Särskilt efter 2019 när kommunen klubbade igenom ett lokalt slöjförbud i skolan. Och trots att DO sedan rev upp lagen för ett år sedan var skadan redan skedd. När förbudet infördes fick 15-åriga skoleleven Maya Alolaa höra sina klasskompisar säga ”Skönt, terroristerna ska inte ha slöja längre”.
Stannar inte vid äggkastning
Också Mattias Lideholm, rektor och tidigare moderat fritidspolitiker i kommunen bevittnade slöjförbudets konsekvenser, att ”plötsligt var det helt okej att kasta mat eller saker på barn som är annorlunda”.
I oktober anordnades en lokal Prideparad av eldsjälar i Skurup, men kommunledningen vägrade sätta upp Pride-flaggan.
Faktum är att det skulle gå att förhindra. De partier som inte bara släppt in SD från kylan på sistone, utan dessutom gladeligen både räknar fram en budget och planerar regeringsbildning, skulle kunna sätta ned foten.
Liv Wallenbergs föräldrar är övertygade om slöjförbudet har banat väg för ett råare hat mot minoriteter, att detta har gjort att deras dotter blivit så drabbad.
Och med tanke på att familjens erfarenhet inte är den enda, vare sig i Skurup eller i andra kommuner med SD-inflytande, har de förmodligen rätt.
Frågan vi måste ställa oss med den 15-åriga flickan i åtanke är om det är ett sådant Sverige vi vill ha. Varför ska vi sänka ambitionerna för det öppna och demokratiska samhälle som vi har, där HBTQ-rättigheter och minoriteters ställning är självklara?
För risken är att den växande intoleransen som lokala SD-politiker satt i gång runtom i Sverige inte stannar vid äggkastning.
Sätt ned foten mot intoleransen
Faktum är att det skulle gå att förhindra. De partier som inte bara släppt in SD från kylan på sistone, utan som dessutom gladeligen både räknar fram en budget och planerar regeringsbildning, skulle kunna sätta ned foten.
Och detta gäller lika mycket på kommun- och regionnivå där samarbetspartierna gör SD:s politik möjlig.
Men sannolikheten för ett sådant ställningstagande från borgerliga partier mot sin nyfunna samarbetspart är minst sagt liten. Beklagligt nog.
Inför valet är detta viktigt att ha i åtanke. Svenska väljare behöver veta att Ulf Kristersson och Ebba Busch kan prata hur mycket de vill om människors lika värde. Om HBTQ-personers och minoriteters självklara plats i samhället.
För när SD nu har omfamnats i deras varma gemenskap, ja då är de orden absolut inget värda.
Och under tiden får svenska tonåringar som Liv Wallensten stå ensamma och ta emot hatet.