Rättsfall kan ändra beviskrav vid sjukskrivning: ”Kovändning”
Ska den som är utbränd eller har kronisk smärta nekas sjukpenning för att läkaren inte hittar ”objektiva fynd” som bevisar att arbetsförmågan är nedsatt? Varken Försäkringskassan eller domstolarna vet vad som gäller. Nu hoppas myndigheten att Högsta förvaltningsdomstolen sätter ner foten i ett rättsfall som kan förändra hur sjukskrivningar bedöms.
Vad gäller egentligen när Försäkringskassan ska bedöma om du har rätt till sjukpenning? Behövs det så kallade ”objektiva fynd” vid en läkarundersökning eller räcker det med att myndighetens helhetsbedömning är att du saknar arbetsförmåga?
Frågan kan snart ställas på sin spets i Högsta förvaltningsdomstolen och kan få stor betydelse för möjligheten till sjukskrivning, bland annat för personer med utmattningsdepression.
Det aktuella rättsfallet, som tidigare uppmärksammats av Ekot, handlar om en kvinna som sjukskrivits för utmattningsdepression. Efter ett halvårs sjukskrivning nekades hon sjukpenning av Försäkringskassan som ansåg att hon hade full arbetsförmåga.
Kvinnan överklagade och fick rätt i förvaltningsrätten, men det beslutet överklagades i sin tur av Försäkringskassan till kammarrätten. Kärnfrågan var om det krävs så kallade ”objektiva fynd” av en läkare vid en sjukskrivning.
Det kan handla om exempelvis blodprov eller att läkaren själv ser att patienten ser trött ut eller kanske har svårt att hålla en röd tråd i ett samtal.
Psykisk ohälsa
Frågan är särskilt viktig när det gäller sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa, som står för ungefär 40 procent av alla sjukskrivningar, men också när det handlar om smärtproblematik eller sjukdomar som ME/CFS.
Där är det ofta svårt, om inte omöjligt, att peka på några objektiva fynd vid en läkarundersökning. I stället grundar sig läkarens bedömning ofta på patientens självskattning av sitt tillstånd.
Så var det också i det aktuella fallet. Kammarrätten gick på Försäkringskassans linje att det inte fanns några objektiva fynd och kvinnan förlorade sin sjukpenning.
”Det medicinska underlaget består i hög grad av (x) egna uppgifter och det saknas verifierade undersökningsfynd eller observationer som tydligt beskriver hennes aktivitetsbegränsningar”, skriver domstolen i sitt beslut.
Fallet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen av kvinnan, och det är här vi nu befinner oss. Domstolen har fortfarande inte meddelat om den ska pröva ärendet eller inte.
Men det är också här en något oväntad situation har uppstått. Försäkringskassan har lämnat in ett yttrande över överklagandet och har nu helt bytt fot: Kvinnan borde, efter ”en helhetsbedömning”, ha fått sjukpenning menar myndigheten nu.
Oklart om ”objektiva fynd”
Samtidigt skriver myndigheten i sitt yttrande att det rent juridiskt är oklart om ”objektiva fynd” ska krävas för sjukpenning. Ska det göras en helhetsbedömning kring arbetsförmågan eller krävs det ”särskilt utpekade undersökningsfynd i läkarintyget”?
Försäkringskassans egen inställning är tydlig. En helhetsbedömning av arbetsförmågan är rätt väg att gå.
Men myndigheten lyfter samtidigt att en lång rad kammarrättsdomar dömt åt båda håll i frågan. Man ber därför Högsta förvaltningsdomstolen att reda ut det hela och skapa praxis att luta sig mot i besluten.
Frågan har ”mycket stor betydelse” för Försäkringskassans handläggning av sjukpenningen. Men också för andra ersättningar som sjuk- och aktivitetsersättning och assistansersättning, enligt myndighetens yttrande.
Jurist: ”FK har kovänt”
Juristen Jimmy Laine från juristbyrån Myndighetsjuridik AB är specialist på sjukförsäkringsfrågor och har företrätt kvinnan som förlorat sin sjukpenning. Han beskriver Försäkringskassans nya syn på ärendet som en ”kovändning”.
– Det här är verkligen sensationellt, kommenterar han myndighetens yttrande.
Han hoppas och tror att Högsta förvaltningsdomstolen tar upp fallet och menar att det blivit ännu mer troligt nu när den ansvariga myndigheten själv bett domstolen om vägledning och praxis i frågan.
– Under en väldigt lång tid har vi fått olika domar från kammarrätterna där en person beviljas och en annan nekas ersättning. Trots att deras besvärsbilder ser väldigt snarlika ut. Det finns ingen enhetlig bedömning av vare sig Försäkringskassan eller domstolarna i nuläget vilket skapar rättsosäkerhet, säger han.