Svensk ekonomi återhämtar sig nu starkt efter coronapandemin.

Tyvärr ser vi hur även den ekonomiska debatten ramlar in i gamla hjulspår.

I en ny framtidsprognos menar Konjunkturinstitutet att vi inte får förhasta oss med fler statliga utgifter utan måste spara för eventuella nedgångar i framtiden.

Med en arbetslöshet som fortfarande ligger bland de högsta i EU och med en långtidsarbetslöshet på omkring 200 000 personer är påståendet svårt att begripa.

Svensk ekonomi står för det första långt ifrån både överhettning och kris.

Lägst statsskuld i Europa

Trots de välgrundade, massiva och helt nödvändiga statliga stödpaketen som skett under pandemin står Sverige kvar bland de länder som har lägst statsskulder i Europa och ekonomin går nu som sagt förvånansvärt bra med en snabb återhämtning.

Men arbetslösheten är mycket hög.

Ekonomiskt befinner sig alltså Sverige i just det läge som KI anser att vi ska sträva efter för att ha pengar den dagen vi behöver satsa.

Och den dagen är redan här.

För vad skulle vara bättre att använda en förbättrad statlig ekonomi till om inte till att skapa jobb i tider av hög arbetslöshet?

Ändå skriver KI:

”Osäkerheten är förhöjd i år till följd av pandemin, vilket manar till försiktighet med de offentliga resurserna så att ett utrymme för finanspolitiska stimulanser finns kvar om ekonomin skulle utvecklas väsentligt sämre än vad som nu förutses.”

LO-ekonom reagerar

Det här har LO-ekonomen Håkan Hellstrand reagerat starkt på.

På LO:s hemsida skriver han att statliga satsningar ökar köpkraften i ekonomin vilket behövs om arbetslösheten ska ned.

Satsningar som utbildning för arbetslösa med ökad studiefinansiering, höjda barnbidrag och ökade utbetalningar av a-kassa ökar alltså resursutnyttjandet i ekonomin.

Det leder till att fler arbetar och en större del av allt kapital som finns i vårt samhälle används för att ytterligare förbättra ekonomin.

Han påpekar också att en överhettning av ekonomin, som KI verkar vara rädda för ska ske, knappast sker vid hög arbetslöshet och otillräckliga investeringar. En överhettning sker främst bara om staten fortsätter att pumpa ut stöd när alla resurser i ekonomin redan används.

Det vill säga om företagen investerar allt de kan och alla redan har ett jobb.

Med en skyhög arbetslöshet är det knappast fallet i dag.

Att få ned arbetslösheten måste gå före en föga underbyggd och förvånande oro för framtiden.

KI tar ställning

Det är inte första gången Konjunkturinstitutet tar ställning för att hellre samla i ladorna än att skapa jobb.

Redan i april i år uttalade sig Konjunkturinstitutets prognoschef Ylva Hedén Westerdahl i SvD och i SVT om att regeringen snabbt måste återgå till ”budgetdisciplin”.

”Det gäller att inte ha spenderbyxorna på hela tiden”, som hon uttryckte det.

KI:s inställning är svårbegriplig. Möjligen ser myndigheten det statsfinansiella ramverket som allt annat överskuggande. Resultatet av ett sådant slaviskt budgetfanatiskt förhållningssätt blir att in i det längsta säga nej till alla statliga satsningar, eftersom varje extra satsning, om än så liten, kan ses som inledningen på ett brott mot målet att staten ständigt ska spara.

En annan förklaring är naturligtvis att Konjunkturinstitutet tar politisk ställning, vilket inte är myndighetens uppgift. Vänstersidans jobbsatsningar står ofta i konflikt med högerns iver att skära ned och sänka skatterna.

Nödvändigt med satsningar

Att staten ska spara blir för högersidan därmed ett första steg mot fler skattesänkningar, ett slutmål som är överordnat att alla ska ha ett jobb.

Men grunden för att över huvud taget klara ett rättvist och solidariskt välfärdssamhälle av svensk typ är och förblir att alla har ett jobb.

När arbetslöshet och långtidsarbetslöshet når de höga nivåer vi nu ser och ekonomin återhämtar sig är det nödvändigt med jobbsatsningar, även om Konjunkturinstitutet hellre ser att pengarna möglar i ladorna. Eller att de försvinner i skattesänkningar.