Massarbetslöshet hotar
Massarbetslöshet hotar. Regeringen måste köra över det arbetarfientliga Centern, skriver Arbetets politiska redaktör.
Socialdemokraterna gav upp ett ramaskri när Centern och Liberalerna släppte igenom M-KD-budgeten för 2019, ni vet den budget som Stefan Löfven såg som skriven på en ”servett”.
Och så mycket skrivet fanns inte i den, speciellt inte inom arbetsmarknadspolitiken.
I stället slaktade högerpartiernas segrande förslag fullständigt budgeten för arbetsmarknadspolitiska insatser och program.
Men, hör och häpna, för 2022 – 2023 är de beräknade anslagen nu nere på samma nivåer som i M-KD-budgeten, trots att vi har en S-MP-regering.
Till det kommer en allt större oförmåga att utnyttja de anslag som ändå ges.
Outnyttjade medel för arbetsmarknadspolitiken uppgick 2020 till hela 6,1 miljarder kronor.
Det är pengar för arbetslöshetsbekämpning som aldrig användes för att Arbetsförmedlingen inte längre har kvar personal eller möjligheter att använda alla pengar.
De två överskuggande orsakerna till utvecklingen är alltså nedmonteringen av Arbetsförmedlingen och otillräckliga anslag.
Centern har alltså lyckats med konststycket att först slakta svensk arbetsmarknadspolitik när de stödde den konservativa M-KD-budgeten och därefter fortsätta slakta svensk arbetsmarknadspolitik som stödparti till en S-MP-regering.
Det måste ses som en riktig win-win-lösning för nyliberalismen.
Men naturligtvis har det fått negativa konsekvenser för arbetslösheten.
Antalet långtidsarbetslösa som varit utan jobb längre än tolv månader har för första gången överstigit 178 000 personer. Den totala arbetslösheten uppgår nu till 478 000 personer. I slutet av 2018 låg den på 342 750 personer.
Vi är på väg mot en massarbetslöshet där den höga långtidsarbetslösheten kommer att bli mycket svår att bli av med.
När de som tillfälligt blivit arbetslösa under pandemin återgår till sina jobb har de långtidsarbetslösa tryckts ännu längre bort från jobben.
Detta går att hejda med politiska beslut. Men då måste regeringen omedelbart och fullt ut överge den nyliberala doktrin som i dag råder i arbetsmarknadspolitiken genom Centerns obegripligt massiva inflytande.
Det finns flera effektiva vägar i arbetsmarknadspolitiken. Här finns till exempel extratjänster som i dag inte utnyttjas i närheten av sin fulla kapacitet.
Extratjänster kan endast kan gå till arbete inom välfärden, inom offentlig, kulturell eller ideell sektor. Det är logiskt, det är där jobben finns. Inom den offentliga välfärden råder stor brist på arbetskraft. Ska vi satsa på nya jobb för att få in långtidsarbetslösa så är det naturligtvis offentlig sektor som ska ha pengarna.
Liksom Svenskt Näringsliv motsätter sig dock Centern stöd som inte går till det privata näringslivet. Extratjänster motarbetas av Centern av det enkla skälet att det går till offentlig sektor – trots att det är där jobben kan skapas.
Naturligtvis bör vi också satsa mer på lönebidrag för dem med funktionsnedsättningar, höja taken i subventionerade anställningar och kraftigt öka utbildningsinsatserna.
På alla dessa punkter måste Socialdemokraterna bli betydligt tydligare och stå upp mot Centerns arbetarfientliga nyliberalism som annars hotar att sänka Sverige i ett långt mörker av hög arbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitiken är ingen nyliberal lekstuga. Satsa på det vi vet sänker arbetslösheten.
Ställ krav på Centern och markera för väljarna vad som är socialdemokratisk politik – och vad som inte är det.
