REPLIK. IF Metall är en stor fackförening med högt i tak. Vi som skriver detta är förtroendevalda på våra arbetsplatser.

Vi delar inte åsikten som framförs i Arbetet den 18 november, att IF Metall bör avvisa att gå vidare med partsöverenskommelsen om las.

Tvärtom vill vi att förbundet ska vara med i fortsatta samtal mellan parterna och politiken, Vi gör den bedömningen för medlemmarnas skull.

Las är omodern och hanterar inte problemen som i dag finns på våra arbetsplatser. I praktiken omfattas många anställda inom industrin inte av turordningsreglerna.

De som är inhyrda eller visstidsanställda, nästan 20 procent, ingår inte i turordningen även om de har varit på arbetsplatsen länge. Anställningstryggheten är i dag på en oacceptabel nivå.

Även tillsvidareanställda som inte får kompetensutveckling saknar en verklig anställningstrygghet. De riskerar alltid att sägas upp vid arbetsbrist, oavsett anställningstid, om de saknar tillräckliga kvalifikationer för tjänsterna som blir kvar efter neddragningen. 

Nästan 7 av 10 av IF Metalls medlemmar har inte fått någon kompetensutveckling det senaste året, visar förbundets medlemsundersökningar.

Anställningstryggheten är oerhört viktig. Och det politiska läget gör las-frågan komplicerad och svår. En sak är däremot solklar och enkel, IF Metall skall vara med och påverka den kommande lagstiftningen

Detta är problem som måste lösas. Det var därför LO begärde förhandlingar med Svenskt Näringsliv om trygghet och omställning redan 2017.

Dessa förhandlingar avslutades i oktober i år. PTK och Svenskt Näringsliv sa ja till slutbudet, medan LO sa nej.

Regeringen valde då att lägga den statliga las-utredningen till handlingarna, och i stället gå vidare med partsöverenskommelsen.

Vi ser detta som en framgång. Las-utredningen var dålig. Den skulle kraftigt ha försvagat anställningstryggheten och försämrat maktbalansen mellan parterna.

Även om LO inte nådde hela vägen fram i förhandlingarna kan vi konstatera att partsöverenskommelsen – på punkt efter punkt – är bättre än den statliga utredningen.

Genom att medverka i förhandlingarna har vi så klart påverkat resultatet så att uppgörelsen hanterar många av de problem vi ser inom LO:s avtalsområden.

När det gäller inhyrning och kompetensutveckling, som är särskilt angelägna frågor för IF Metall, innebär partsöverenskommelsen tydliga förbättringar mot i dag.

Möjligheten till långa inhyrningar ska begränsas. Och ett nytt system för kompetensutveckling ska göra det möjligt att studera med 80 procent av lönen.

Frågan är då hur IF Metall ska hantera detta. Ska vi välja att sätta oss på läktaren och låta andra bestämma över vår anställningstrygghet?

Eller ska vi vara med i samtalen som avgör den kommande lagstiftningen?

För oss är svaret självklart. Vi vill att förbundet ska vara med och påverka. Vår anställningstrygghet ska inte avgöras av andra.

Nu måste vår förening orka och våga vara pragmatisk, det är att ta ansvar för anställningstryggheten och partsmodellen. 

Det är lätt att prata om att ”ta kampen” för anställningstryggheten och bara säga nej. Som läget ser ut nu är konstruktiva samtal den absolut bästa vägen att försvara både IF Metall- och LO-medlemmarnas anställningstrygghet.

Vi kan och vill inte blunda för att riksdagen har en tydlig högermajoritet. De politiska realiteterna ser ut så att antingen går regeringen vidare med partsöverenskommelsen, eller så blir det med stor sannolikhet regeringskris. 

Det vinner inte löntagarna på. En högerregering ledd av Moderaterna, med stöd av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, skulle bedriva en strikt löntagarfientlig politik.

Kraftiga försämringar av anställningsskyddet skulle bara vara en av punkterna på deras agenda. Det skulle inte spela någon som helst roll att LO protesterade. De skulle inte bry sig ett dyft.

Det enda som skulle hända är att makten över spelreglerna på arbetsmarknaden skulle flyttas från parterna till politiken. Bort från facket.

Solidariteten inom LO är viktig. När LO sa nej till partsöverenskommelsen, valde man även att avsluta de gemensamma förhandlingarna om trygghet och omställning. Det betyder att förbunden nu behöver söka andra vägar att stärka medlemmarnas anställningstrygghet. 

Vi vill naturligtvis att IF Metall ska stötta andra LO-förbund när de väljer att ta kampen mot missförhållanden som visstid, hyvling och ofrivillig deltid.

Och vi hoppas att flera förbund, inte bara IF Metall, ska välja att vara med i fortsatta samtal om partsöverenskommelsen.

För IF Metall är det ingen framkomlig väg att driva trygghetsfrågorna enbart i riksavtalsförhandlingar. Den tekniska utvecklingen i industrin går oerhört snabbt. Vi industriarbetare behöver ett rejält system för kompetensutveckling för att ha en reell anställningstrygghet.

Det kan vi inte förhandla eller konflikta oss till från våra arbetsgivare. För att det ska bli verklighet behöver staten gå in med stora ekonomiska resurser – det handlar om många miljarder.

I och med partsöverenskommelsen kan ett sådant system för kompetensutveckling snart vara verklighet. Självklart välkomnar vi det – och vill vara med och se till att det blir så bra som möjligt.

Anställningstryggheten är oerhört viktig. Och det politiska läget gör las-frågan komplicerad och svår. En sak är däremot solklar och enkel, IF Metall skall vara med och påverka den kommande lagstiftningen.

För medlemmarnas bästa.

Undertecknas:

Michael Lyngsie, Klubbordförande Scania Verkstadsklubb

Camilla Wahlström, Ordförande IF Metall Höga Kusten

Stefan Leiding, Ordförande IF Metall Avdelning 15 Stockholms län

Lars Ask, Klubbordförande Verkstadsklubben Volvo Skövde

Glenn Bergström, Klubbordförande Volvo Car Verkstadsklubb

Tomas Karlsson, Klubbordförande SSAB Luleåverken

Linda Friberg, Klubbordförande Verkstadsklubben Habia Cable 

Mikael Sällström, Klubbordförande Volvo verkstadsklubb GBG

Besim Matoshi, Ordförande IF Metall Avdelning 40

Pär-Ola Olausson, Ordförande Avdelning 27 Östra Skaraborg

Jimmy Faltin, Ordförande IF Metall Norra Västerbotten      

Camilla Johansson, Klubbordförande IF Metall Volvo Penta Varafabriken

Lennie Håkansson, Klubbordförande TitanX Engine Cooling AB

Stefan Hultman, Klubbordförande Kubal i Sundsvall

Thomas Nyberg, Klubbordförande Scania Verkstadsklubb Luleå

Lisette Lindqvist, Klubbordförande Kasthall Mattor & Golv AB

Karl Lewenhagen, Klubbordförande Gärtunaklubben AstraZeneca

Oscar Brandin, Klubbordförande Snäckvikenklubben AstraZeneca

Sture Bergvall, Klubbordförande SSAB Borlänge 

Henrik Nielsen, Koncernordförande IF-Metall på Alfa Laval 

Leif Norkvist, Klubbordförande Alfa Laval Eskilstuna

Erik Eklund, vice Ordförande Scania Verkstadsklubb

Jenny Ilke-Hjelm, Verkstadsklubben Scania Oskarshamn