”Elever på yrkesprogram dåligt rustade för arbetslivet”
Gymnasieskolan blir allt sämre på att förbereda eleverna för arbetslivet. Konsekvenserna är negativa både för ungdomarna själva och för facket, skriver Arena idé tillsammans med två forskare.
”Flickor på yrkesprogram är överrepresenterade bland dem som har svag tilltro till facklig verksamhet, är tveksamma till fackligt medlemskap och anser att skolan inte gett dem kunskaper om arbetslivet”, skriver debattörerna.
Yrkesutbildningar på gymnasiet har en viktig roll på dagens arbetsmarknad.
För elever från hem utan studievana eller unga nyanlända, särskilt utanför tätorterna, kan en gedigen yrkesutbildning vara avgörande för att kunna försörja sig och ta klivet in i vuxenlivet.
Därför är det oroväckande att gymnasieskolan spelar allt mindre roll för elevers förberedelse för arbetslivet. Det framkommer i en ny rapport från tankesmedjan Arena Idé, där vi analyserat tre enkätundersökningar bland gymnasieelever som fått svara på frågor om fack och arbetsliv vart femte år sedan 2010.
Rapporten ingår i det fleråriga tvärfackliga utredningsprojektet Arbetsliv och inflytande.
I undersökningarna har ett representativt urval av gymnasieelever telefonintervjuats angående sina attityder till och kunskaper om fackförbund, arbetsliv och arbetsmarknad (700 elever år 2010, 702 elever 2014 och 1002 elever år 2019).
Tre övergripande mönster framträder:
- Gymnasieelever uppfattar i allt mindre utsträckning att skolan förbereder dem för arbetsmarknaden. Minskningen är tydligast bland elever på yrkesprogram och särskilt bland kvinnliga yrkeselever, som också har lägre kunskaper om arbetslivsfrågor.
- Elevernas inställning till facket är i huvudsak positiv. Över hälften (55 procent) svarar att de kommer gå med i facket när de börjar jobba och sju av tio elever tror att facket behövs på framtidens arbetsmarknad.
- Gymnasisternas attityder till facket följer mönstret hos löntagare i allmänhet. Elever på högskoleförberedande program är, i likhet med gruppen högutbildade tjänstemän, mer benägna att se ett positivt värde i facklig verksamhet. Elever på gymnasiets yrkesprogram är å andra sidan, i likhet med arbetare och lågutbildade, mindre positiva till fack och facklig verksamhet. Negativa attityder är vanligast bland flickor på yrkesprogram.
Vår rapport blottlägger en djup klyfta mellan å ena sidan elever på högskoleförberedande program i storstäder och å andra sidan yrkesprogrammen, särskilt de kvinnliga yrkeseleverna.
På högskoleförberedande program i storstadsområden har eleverna generellt en hög tilltro till facket. Där har skolans roll att förbereda för arbetslivet mindre betydelse för elevernas attityder.
På yrkesprogrammen finns däremot tydliga skillnader mellan könen.
Flickor på yrkesprogram är överrepresenterade bland dem som har svag tilltro till facklig verksamhet, är tveksamma till fackligt medlemskap och anser att skolan inte gett dem kunskaper om arbetslivet.
Att flickor på yrkesprogram svarar så är bekymmersamt, eftersom de i högre grad hamnar i yrken med osäkra anställningsvillkor, låg lön och låg facklig organisationsgrad, som handeln, hotell och restaurang, samt inom vården.
Vår rapport talar för att kommunikations- och utbildningsinsatser mot unga inte primärt bör utformas för att förmedla kunskaper och fakta, snarare än att påverka attityder och värderingar
Sociologiprofessorn Anders Kjellberg visade i en rapport publicerad av Arena Idé tidigare i år att drygt en tredjedel av arbetskraften i åldersgruppen 16–24 år är med i facket (den totala organisationsgraden på svensk arbetsmarknad är 68 procent).
Förutom ungas attityder och kunskaper är anställningsvillkoren en viktig förklaring.
Drygt varannan anställd i åldersgruppen har ett tidsbegränsat jobb, enligt SCB. Att inte veta vilken bransch man kommer att jobba i om ett halvår och dessutom inte ha råd att betala medlemsavgift bidrar sannolikt till att dra ner organisationsgraden bland unga.
Ungdomar som lämnar gymnasiet med svag anknytning till arbetsmarknaden och bristande kunskaper om facket och arbetslivet är dåligt rustade för att orientera sig bland arbetstillfällen och anställningsformer.
De har även svårare att värdera facklig anslutning, a-kassevillkor och arbetsmiljöregler.
Att stärka arbetslivsanknytningen i yrkesprogram är således en central uppgift för utbildningsväsendet och ansvariga politiker. Och insatserna kan inte se likadana ut för alla elevgrupper, utan måste anpassas efter ort, kön och utbildningsinriktning.
Ansvaret för ungas kunskaper om arbetsmarknaden vilar också på arbetsmarknadens parter.
Såväl arbetsgivare som fackförbund har ett intresse av en välutbildad arbetskraft som känner till sina rättigheter och skyldigheter.
Vår rapport talar för att kommunikations- och utbildningsinsatser mot unga inte primärt bör utformas för att förmedla kunskaper och fakta, snarare än att påverka attityder och värderingar.
Det borde underlätta för parterna att enas om gemensamma åtgärder.
Gymnasieskolans yrkesprogram fyller en viktig funktion på svensk arbetsmarknad, men idag får många unga inte de kunskaper de skulle behöva när de tar klivet ut i arbetslivet.
