Att Vänstern skulle ändra inriktning i lasfrågan när de nu byter partiledare var det ingen som trodde. I stället verkar partiet stabilt fokuserat på traditionella LO-frågor med Nooshi Dadgostar som ny ledare.

Syftet är att vinna kampen om de väljare som tvivlar på januariavtalet. I stora kretsar av LO-anslutna är missnöjet massivt mot de försämringar i arbetsliv och välfärd som samarbetet med Centern och Liberalerna orsakat.

I intervju efter intervju attackerar Nooshi Dadgostar dessa försämringar, bland annat följdverkningarna av alltfler osäkra tillfälliga anställningar, hyvling där anställda från en dag till en annan får sin tjänst nedskuren till deltid och de senaste veckornas hot om politiskt dikterade förändringar i lagen om anställningsskydd som i sitt ursprungliga förslag skulle innebära kraftiga försämringar för de anställda.

Det intressanta, och sorgliga, är att Nooshi Dadgostars ståndpunkter inte enbart är Vänsterpartiets.

Att säga nej till osäkra anställningar, hyvling och beskuren arbetsrätt är även socialdemokratisk politik. 

I dessa frågor låter alltså Nooshi Dadgostar som en historisk socialdemokrat, och det här är naturligtvis bekymmersamt för Socialdemokraterna.

Det är inte så att Vänstern tagit över dessa frågor.

Det är i stället så att Socialdemokraterna i och med januariavtalet måste kohandla med Centern och Liberalerna.

Här måste vi rekapitulera varför januariavtalet slöts. Det var inte för att få igenom specifika frågor, varken för mittenpartierna eller Socialdemokraterna. Det var för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande över regeringsmakten. Inget annat.

Det var en högst vällovlig inställning. För att försvara demokratins grundfundament måste vi hålla beslutandemakten i Sverige borta från ett parti långt ut till höger på den extremnationalistiska skalan som vill relativisera rösträtten.

Men denna sits omöjliggör också en rak socialdemokratisk politik, likväl som den omöjliggör, eller i alla fall borde omöjliggöra, en rak nyliberal politik.

Ändå beter sig såväl mittenpartierna som Socialdemokraterna som om de förhandlar om en gemensam ståndpunkt i frågor som är helt oförenliga dem emellan.

Att Nooshi Dadgostar så tydligt går vidare i Jonas Sjöstedts spår kan bli lönsamt för partiet.

Visst är det i skuggan av januariavtalet relativt lätt för Vänstern att hålla fast vid sin linje. De sparkades ut från alla förhandlingar när januariavtalet skrevs under och är därmed inte bundna av ambitionen att hålla SD utanför inflytande. 

Men Socialdemokraterna borde samtidigt bli mer tydliga med att det är just för att hålla SD utanför regeringsmakten som partiet stundom gått med på att driva nyliberal politik.

Under Nooshi Dadgostar kommer vi med säkerhet att höra mer av motstånd mot allmän visstid, hyvling och urholkad arbetsrätt, det vill säga traditionella LO-frågor.

Det skulle vara bra om Socialdemokraterna kunde göra tydligt att det också är socialdemokratisk politik.