I förra veckan föreslog regeringen en höjning av rut-avdraget från 50 000 kronor till 75 000 kronor.

Det innebär att ett hushåll på två personer skulle kunna köpa tjänster för upp till 300 000 kronor och att vi skattebetalare får betala hälften.

Dessutom utökas avdraget till att omfatta fler tjänster såsom tvätt vid tvättinrättning, montering av möbler och transport av bohag till andrahandsbutiker.

Högern brukar argumentera för att rut-avdraget leder till att nyanlända hamnar i arbete, att svarta jobb blir vita och att det dessutom skulle vara självfinansierat.

Låt oss titta på vad avdraget egentligen har inneburit.

Avdraget har en skev socioekonomisk fördelning. Ungefär hälften av skatteavdragen används av personer med inkomster i den högsta tiondelen av inkomstfördelningen.

När taket nu höjs är det en liten grupp välbärgade personer som gynnas. De knappt 600 personer som gör avdrag upp till nuvarande taket på 50 000 kronor per år består i huvudsak av höginkomsttagare, personer som har råd att betala för sin hemstädning.

Om problemet vore svart städhjälp i överklassens hem bör det stoppas som all annan brottslighet, inte genom skattelättnader till skattefifflare.

Att rut-avdraget skulle betala sina egna kostnader genom ökade skatteintäkter är ytterst osannolikt.

I våras släppte Riksrevisionen en rapport som gav svidande kritik till RUT-avdraget och dess effekter. Rapporten konstaterade att det fanns svagt empiriskt stöd för att reformen skulle vara självfinansierad.

I slutändan är det alla Sveriges skattebetalare och välfärdsarbetare som får stå för kalaset. 

Det är helt enkelt inte sant att rut är effektivt för att skapa jobb till flyktingar.

En ökning av rut-avdraget tränger undan finansieringen av välfärden och hotar det jämlika och solidariska samhället

SSU

Riksrevisionens granskning visar att ungefär en tredjedel av de nya jobben inom rut-branschen gått till personer som istället arbetskraftsinvandrat till Sverige.

Rut-avdraget är till stor del skattesubventionerad arbetskraftsinvandring.

Tankesmedjan SNS skrev i en rapport att rut-avdraget varit ineffektivt för att få fler nyanlända kvinnor i jobb. Det mest effektiva sättet att få nyanlända i varaktiga jobb är att rusta dem för att ta jobben som redan finns.

Inom offentlig sektor är rekryteringsbehoven enorma under de närmaste åren. I stället för att lägga skattemedel på subventionerade låglönejobb bör resurserna läggas på utbildning och validering.

När privata skattesubventionerade alternativ växer fram minskar intresset hos höginkomsttagare att hålla uppe kvalitén i den generella välfärden som fördelas efter behov.

En ökning av rut-avdraget tränger undan finansieringen av välfärden och hotar det jämlika och solidariska samhället.

Rut-avdraget kostade staten 5,4 miljarder kronor förra året. Varje enskilt jobb som skapas beräknas kosta mellan 1,5-2 miljoner kronor enligt Myndigheten för Tillväxtanalys.

Det är bisarrt att arbetarklassen betalar för städning hos ett fåtal, ofta välbeställda personer för att få sina dyra bostäder städade. 

Lärdomarna från coronapandemin borde vara uppenbara för alla. Vi behöver en utbyggd välfärd med bättre löner och villkor för våra hårt arbetande välfärdsarbetare inom vården, äldreomsorgen, hemtjänsten, skolan och socialtjänsten.

Inte skattesänkningar för några få.

Om vi vill underlätta livspusslet för alla människor, inte bara de rikaste, är en fungerande generell välfärd efter behov svaret.

Vi borde lägga miljarderna på en utbyggnad av förskolan så man kan hämta och lämna barnen under mer generösa tider även under obekväm arbetstid, en förstärkt äldreomsorg och hemtjänst.

Det skulle hjälpa många fler än vad rut-avdraget gör.