Det borgerliga reptricket innebär att Alliansen säger sig gynna den svenska modellen när de angriper arbetares rättigheter inom EU.

Tricket grundar sig på den felaktiga logiken att minimivillkor hotar de svenska kollektivavtalen, och därmed alltså skulle vara ett hot mot den svenska modellen.

Men lagstiftning på EU-nivå kan i dag utan större åthävor jämkas samman med den svenska kollektivavtalsmodellen.

Att Alliansen och Sverigedemokraterna just nu reagerar så starkt på höjda minimivillkor beror snarare på att det äntligen kommit förslag som verkligen betyder något för Europas arbetare.

För EU har börjat röra på sig. De beslut som tidigare alltför ofta gått arbetsgivarens ärenden balanseras nu upp av en rad direktiv om förstärkta rättigheter för arbetstagarna

Och det tycker svensk borgerlighet inte om.

Den sammanställning som Arena Idé just presenterat talar ett tydligt språk. Det går en skarp rågång mellan främst Moderaterna och KD på ena sidan och de rödgröna partierna på den andra.

De rödgröna partierna har genomgående röstat för ökade rättigheter för Europas löntagare. M och KD har röstat emot.

Men splittringen inom Alliansen syns också här. Liberalerna har i en del frågor agerat som de rödgröna, medan Centern någon enstaka gång har hoppat över blockgränsen.

Sverigedemokraterna då?

Jo, även SD har röstat emot arbetstagares rättigheter. Trots talet om att företräda den svenska arbetaren har SD:s högerprofil blivit allt tydligare och i så gott som varje omröstning om förbättrade villkor för arbetstagare har Sverigedemokraterna röstat för ett avslag.

Deras förklaring till att alltid rösta nej är helt frankt att de inte tycker om EU-beslut.

Alliansen förklarar sitt nej på ett delvis annat sätt. Och nu är vi åter framme vid den svenska modellen.

Allianspartier röstar nej, påstår de, för att värna den svenska modellen. Det vill säga, alla beslut som gäller arbetares villkor ska det beslutas om med kollektivavtal och inte genom lagstiftning.

Påståendet av svensk borgerlighet att de plötsligt vill värna den svenska modellen är naturligtvis bara trams.

Det man egentligen reagerar mot är att Europas arbetare nu verkar kunna få ett betydande lyft i goda arbetsvillkor. Detta genom tre stora direktiv:

Det nya utstationeringsdirektivet som värnar kollektivavtal och skyddar mot dumpade löner när arbetare från ett EU-land jobbar i ett annat EU-land.

Arbetsdirektivet, som bland annat reglerar visstidsanställningar och som vill införa minimiregler för den fruktansvärt exploaterande marknaden med sms-anställningar.

Vägpaketet, med nya hårdare regler för när transporter får ske från ett land till ett annat inom EU och vilka villkor som då ska gälla för förarna, är ännu inte klart men blir förhoppningsvis ett tredje EU-direktiv om förbättrade villkor som ska införlivas i alla medlemsländers lagstiftning.

Mot denna vägg av äntligen förbättrad villkor för arbetare i EU-lagstiftning försöker de borgerliga partierna agera för att rädda sin hemmaopinion.

Helt frankt påstår de då alltså att förslagen är ett hot mot den svenska modellen.

Den svenska modellen har aldrig varit att hålla tillbaka arbetarnas löner, att tillåta lönedumpning, att urholka arbetsmiljö och säkerhet för de anställda och att krossa den svenska transportsektorn.

Nej, den borgerliga varianten av svensk modell bör snarast dumpas bland arbetsrättens strukna lagar.