”Hamnarbetarförbundets agerande skadar den svenska modellen”

Den svenska modellen brukar beskrivas som mycket framgångsrik. Vår modell har skapat ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Sverige är ett stabilt land att investera i – ett land där industriföretagen kan utvecklas, skapa tillväxt och jobb och därmed bidra till välfärden.

Modellen har levererat positiva effekter på ekonomin och har rent faktiskt bidragit till reallöneökningar på 60 procent de senaste 20 åren.

En viktig komponent i den svenska modellen är den så kallade industriförbundsprincipen – en erkänd princip som innebär att man inom arbetarkollektivet tillämpar endast ett kollektivavtal per bransch. I Sverige tillämpas alltså ett kollektivavtal per fabrik, gruva eller industrianläggning.

Industriförbundsprincipen ser vi som en viktig och avgörande orsak till att den svenska modellen har levererat goda villkor för arbetstagarsidan och förutsägbarhet och ordning och reda för arbetsgivarsidan.

Verksamheten och arbetsvillkoren i de svenska hamnarna regleras sedan länge av Hamn- och stuveriavtalet med Transportarbetareförbundet.

Hamnarbetarförbundet trotsar industriförbundsprincipen och strejkar nu i 15 hamnar runtom i landet.

Hamnarbetarförbundet har ställt krav på ett kollektivavtal, rätt att få utse skyddsombud, arbeta fackligt på arbetstid och delta i förhandlingar.

De har avvisat ett bud från statliga medlare som hade gjort förbundet till kollektivavtalspart.

Budet skulle ge Hamnarbetarförbundet de fackliga rättigheter som följer av arbetsrättslig lagstiftning, bland annat rätt att utse skyddsombud och bedriva fackligt arbete på arbetstid.

Eftersom de tackat nej till budet som alltså hade gett dem ställning som kollektivavtalspart, drar vi slutsatsen att Hamnarbetarförbundets krav strider mot industriförbundsprincipen.

Det är inte möjligt att bedriva en effektiv och rationell verksamhet med två tillämpliga kollektivavtal på en och samma arbetsplats, vare sig det är fråga om en hamn eller någon annan anläggning

Industriarbetsgivarna är inte part i konflikten, men basindustrins exportberoende företag drabbas av konflikten i hamnen.

I våra verksamheter är stabilitet av yttersta vikt. Vi värnar därför om den svenska modellen.

Industriförbundsprincipen bidrar inte bara till ordning och reda, utan den skapar också möjligheter för en lokal samverkan på våra bruk och industrianläggningar.

En splittrad facklig organisationskultur – likt den som Hamnarbetarförbundet driver på – skulle inte bidra till samverkan lokalt, utan tvärtom utgöra en grogrund för inre stridigheter, facklig konkurrens och ett dåligt samverkansklimat.

Dagens lönebildningsmodell och förhandlingar om löner är inte heller möjlig utan en industriförbundsprincip.

Hamnarbetarförbundets agerande skadar den svenska modellen och försöker effektivt sätta industriförbundsprincipen ur spel.

Det är inte möjligt att bedriva en effektiv och rationell verksamhet med två tillämpliga kollektivavtal på en och samma arbetsplats, vare sig det är fråga om en hamn eller någon annan anläggning.

En arbetsplats där exempelvis arbetstidsregler och ersättningsregler skulle skilja sig åt och regleras i olika kollektivavtal med skilda partsställningar är en grogrund för konflikter och stora organisatoriska problem i verksamheten.

Detta går stick i stäv med dagens svenska modell som är ämnad att bidra till produktivitet, konkurrenskraft och goda anställningsvillkor.

I tider av global turbulens och med Brexit runt hörnet behövs stabilitet samt ordning och reda mer än någonsin.

Den svenska modellen och industriförbundsprincipen är en viktig garant för detta.

Låt oss, arbetsgivare och fack, gemensamt värna den.