”Därför står Elektrikerna och Pappers bakom strejkrätts­uppgörelsen”

I Flamman den 2 augusti skriver Fredrik Persson om den uppgörelse om strejkrätten som parterna kom överens om i maj.

I svepande anklagelser menar han att vi sett som det viktigaste att “all hast och i tysthet göra upp med arbetsgivarna om begränsad strejkrätt”.

Vårt arbete och de uttalanden vi gjort i de här frågorna är tydliga, men det kan vara på sin plats att ännu en gång förklara vad som är våra skäl till att vara med i uppgörelsen.

Det fanns ett reellt och allvarligt hot från politikerna, som med anledning av konflikten i Göteborgs hamn ville gå in och ­ändra lagen.

Alla som värnar fackliga rättigheter är så klart mycket glada över att så inte skett, men vi får inte glömma att anledningen till att vi undanröjde det hotet, är just den uppgörelse som parterna slöt.

Det hade varit stor skada om regeringen gått in och rotat i vår avtalsmodell, och inte minst hade det öppnat för kommande regeringar, kanske av annan färg, att gå in och rasera modellen.

Det vi uppnått är att frågan avförts från den politiska dagordningen, hotet är för närvarande avvärjt, och uppgörelsen kommer inte att påverka hur vi kan bedriva fackligt arbete.

Artikelförfattaren tar upp bland annat Sector Alarm som exempel på situationer, där vårt handlingsutrymme skulle minskas av uppgörelsen. Det är befängt.

Att bevara den modellen är avgörande för att tillvarata våra medlemmars intressen på bästa sätt, och kunna vara fortsatt starka och stridbara

Sector Alarm var en tuff strid, som till sist gick till arbetsdomstolen, där vi vann.

Det finns inget som skulle gått annorlunda med den nya uppgörelsen, som ju är utformad utifrån samma praxis som vi redan tidigare tillämpat.

Det andra fallet som artikelförfattaren tar upp är Figeholmsfallet.

I Figeholm handlade striden om att teckna ett kollektivavtal som var konkurrensneutralt gentemot Pappers avtalet och förhindra lönedumpning på arbetsplatsen.

Denna åtgärd, att teckna kollektivavtal är inte heller inskränkt av den uppgörelse vi har gjort i början på juni 2018. Varje fackförening har rätt att varsla om stridsåtgärder för att teckna kollektivavtal.

Över hela världen pressas facket tillbaka. I Sverige har vi klarat oss bättre. Vi betraktas som det starkaste facket i världen.

Den styrkan bygger inte bara på vår egen förmåga att organisera oss, utan också på att den svenska modellen fungerat för att bygga starka fack.

Det är arbetsmarknadens parter som kommer överens, inte politiker som sätter löner och dikterar förhandlingsvillkor.

Att bevara den modellen är avgörande för att tillvarata våra medlemmars intressen på bästa sätt, och kunna vara fortsatt starka och stridbara.