Global

Tuk tuk-förarens vardag

Phnom Pehn. Han parkerar sin tuk tuk på trottoaren vid en tungt trafikerad genomfartsled. Sor Chanak är en av miljoner världen över som livnär sig på skjutsa människor fram och tillbaka i städer.

– Fast egentligen drömmer jag om att bli chef…eller kanske tjänsteman. Hålla på med administration, säger han.

– Men det är omöjligt. Jag kan varken läsa eller skriva.

Sor Chanak gick endast i skolan i fyra år.

1979, samma år som Vietnam invaderade Kambodja, tvingade Röda Khmererna familjen att flytta från huset i den lilla byn i Takéoprovinsen i sydöstra delarna av landet.

Kambodja var då utfattigt. Härjat av Pol Pots skräckvälde.

Följ oss på Facebook för fler Globala nyheter

Föräldrarna flyttade till huvudstaden Phnom Penh. För att överleva sålde de mat på gatan. Mamman bakade Chak Chol, en traditionell dessertkaka.

– Och jag hjälpte till att sälja.

1997 fick Sor Chanak tillgång till en moped och började, mot betalning, skjutsa folk genom stan.

Några år senare lånade han 2 000 dollar av en släkting och kunde köpa sin tuk tuk som egentligen bara är en vespa med släpvagn.

– Hela min familj är beroende av min tuk tuk, säger han och berättar sedan att han varit gift i tretton år och har en son och två döttrar.

Inkomsterna varierar.

– Det är väldigt olika hur mycket jag tjänar, men minst tio dollar om dagen. Vissa dagar 30-40 dollar, säger han.

Han har en fast kundkrets som mest består av grannarna i området i centrala Phnom Penh där han bor. Så fort de ringer måste han åka och hämta dem.

– De ringer för att de vet att jag är pålitlig, säger han.

Arbetstiderna är lite när som helst.

– Ibland måste jag gå upp fyra på morgonen för att skjutsa någon, ibland blir det sent på kvällen. Vissa dagar jobbar jag åtta timmar. Andra mer. Andra mindre.

Sor Chanak säger att det bästa med jobbet är att han har sina fasta kunder.

– Det ger trygghet.

Men det finns många nackdelar.

– Jag har börjat höra dåligt. Det är så mycket ljud ute på vägarna, säger han.

Trafikstockningarna är inte heller så roliga. Rusningstrafiken är intensiv i Phnom Penh och på morgnar och kvällar sniglar sig trafiken genom staden.

– Man tränar upp sitt tålamod.

För flera år sedan blev han också påkörd.

– Det var en annan tuk tuk som körde in mig. Han som körde var berusad. Jag skadade min högra armbåge och mitt ena knä, säger han pekar på sin högra kroppshalva.

Förutom att bli chef har Sor Chanak också en annan dröm.

– Jag vill ha en liten jordplätt där jag kan leva med min familj. Vi skulle kunna ha några fruktträd så att vi skulle kunna sälja frukten och tjäna pengar, säger han.

Vilket råd skulle han då ge till andra som vill bli tuk tuk-förare?

– Lär dig ta betalt. Lär dig priserna på olika sträckor. Det kan vara svårt med priserna ibland, särskilt när folk prutar ihärdigt, säger han.