Ekonomer varnar för finanspakten

EU-ledarna möttes av ett Bryssel i strejk när de kom för att besluta om europakten. Generalstrejken var en protest mot de nedskärningar Belgien, liksom många andra skuldtyngda euroländer, tvingas genomföra.

Ekonomer tvivlar på finanspaktens förmåga att lösa den härjande skuldkrisen. De varnar för budgetreglernas utformning.

Sverige kommer att gå med i EU:s nya finanspakt som blev klar tidigare i veckan.

Men budgetreglerna som finns inskrivna i pakten kommer bara att gälla för euroländerna. Företrädare för regeringen och Socialdemokraterna hävdar också att deltagandet inte är en bakväg till euron.

Effekterna på den svenska ekonomin kommer därför att bli indirekta. Genom att påverka den pågående skuldkrisen i euroområdet kan pakten ha inverkan på svallvågorna därifrån.

– Den är ett litet steg för att förbättra trovärdigheten. Men det krävs att politikerna i handling lever upp till pakten, säger Robert Bergqvist, chefekonom på SEB.

– Finanspakten gör inte så mycket till eller från. Den löser inte de fundamentala problemen. I stället försöker länderna – genom att binda sig vid masten – återfå marknadens förtroende. Jag är osäker på om det kommer fungera, säger Göran Zettergren, TCO:s chefekonom.

Men marknadens förtroende är inte det enda euroländerna vill återvinna. Göran Zettergren tror att pakten kan bana väg för den Europeiska centralbanken (ECB) att säkerställa att krisländerna kan hitta finansiering av sina statsskulder.

– Mellan raderna verkar ECB vilja ta en mer aktiv roll, men man vill först ha på pränt att det inte kan missbrukas. Farhågan var att om banken gick in och löste ut ett land, så skulle länderna fortsätta slösa pengar. Huruvida det stämmer är oklart, men det var något som ECB varit orolig för, säger han.

Mer kritisk till finanspakten är nationalekonomen Stefan de Vylder. Han tror att den kan leda till en fördjupad ekonomisk och social kris, när länderna försöker angripa svag sysselsättning och konkurrenskraft genom ytterligare nedskärningar.

– Ledarna har identifierat budgetproblemen som en orsak till krisen, när de egentligen är en följd av krisen. Länder med massarbetslöshet lever inte över, utan under sina tillgångar. Men tjatar man om att länder måste spara blir den här sortens pakter lösningen, säger Stefan de Vylder.

Han hävdar att pakten innebär en kriminalisering av keynesiansk stimulanspolitik, som går ut på att staten ska strama åt i goda tider och spendera i dåliga. De andra ekonomerna går inte lika långt, men instämmer i att en sådan politik försvåras av de nya stramare budgetreglerna.

– Finanspakten tillåter automatiska stabilisatorer, den försämring av budgetsaldot som kommer genom fallande skatteintäkter och ökade utgifter i nedgångar. Däremot begränsas den aktiva finanspolitiken, som tidigareläggande av investeringar och extra bidrag till kommunerna, säger Göran Zettergren.

I pakten förbinder sig euroländerna att lagstifta om krav på budgetbalans. Något ledarna definierar som att budgetunderskottet inte får överstiga 0,5 procent av bruttonationalprodukten, efter att justeringar har gjorts för konjunktursvängningar. Det nuvarande svenska budgetramverket har i stället ett mål om ett överskott på 1,0 procent över en konjunkturcykel, som är ett ekonombegrepp för en period med en låg- och en högkonjunktur.

– Det svenska ramverket är bättre. Det är rimligt att man ser målen över en cykel. Det kan komma situationer när man behöver stötta ekonomin, och då finns det mindre utrymme om utvärderingen görs varje år, säger Robert Bergqvist.