Drastiskt skärpta regler har fått antalet nybeviljade förtidspensioner att rasa från 70 000 per år till 7 000. Försäkringskassan har uppmärksammat politikerna på att villkoren kan ha blivit för hårda.

Rader av tidningsartiklar har berättat om människor som förlorat sin försörjning därför att villkoren för sjukpenning har skärpts.

Men den största dramatiken i den nya sjukförsäkringen ligger i de hårda villkoren för sjukersättning (det som tidigare hette förtidspension).

För att du ska få sjukersättning ska allt hopp att du tillfrisknar vara ute – din arbetsförmåga ska vara förlorad ”för all överskådlig framtid”. Ingen rehabilitering ska kunna göra det möjligt att återfå någon arbetsförmåga, inte ens såpass att du klarar en anpassad anställning på Samhall.

Lagen betonar särskilt att ingen hänsyn får tas till ålder, yrke eller var du bor.

Reglerna infördes den 1 juli 2008, men först de senaste månaderna har Försäkringskassan kunnat se klart vad de betyder för antalet nybeviljade förtidspensioner.

Från 70 000 nya sjukersättningar år 2004 (då sjukersättning även kunde ges tidsbegränsat) sjunker antalet till ungefär 7 000 per år i Försäkringskassans prognoser från 2011 och framåt.

Vid en föredragning för den statliga socialförsäkringsutredningen tidigare i höst uppmärksammade Försäkringskassan politikerna på den drastiska minskningen.

– De lyfte frågan för att utredarna ska ta ställning till om reglerna är rimliga, säger Irene Wennemo, huvudsekreterare i utredningen. Själv tycker jag inte det.

Hon illustrerar med ett exempel:

– En 63-åring som får en allvarlig stroke, men som möjligtvis, möjligtvis skulle kunna komma tillbaka efter väldigt lång rehabilitering får ingen sjukersättning. Trots att man ju vet att han aldrig kommer tillbaka i arbete så länge han är i yrkesverksam ålder.

I Försäkringskassans egen vägledning för handläggarna används 64-åriga ”Molly” som exempel. Hon har varit sjuk i flera perioder och också beviljats förlängd sjukpenning. Hon kan alltså inte arbeta, och läkare bedömer att hon behöver medicinsk behandling och rehabilitering i ytterligare 14 månader. Försäkringskassan avslår hennes ansökan om sjukersättning, eftersom arbetsförmågan inte är ”stadigvarande” nedsatt.

En dom i kammarrätten i Sundsvall i somras är också belysande. En 61-årig rörmokare hade en amputationsskada i höger hand, och saknade höger tumme och delar av pekfingret. Arbetslivsinriktad rehabilitering hade misslyckats. Men mannen bedömdes kunna klara arbete som butikskontrollant eller arbeta med inpasseringskontroll, och nekades sjukersättning.

Att sådana arbeten inte finns där han bor och att han har kort tid kvar till pensionen får inte vägas in i beslutet. Enligt Irene Wennemo har en diskussion om det rimliga i den regeln startat i socialförsäkringsutredningen.

– Allt fler, från vänster till höger, inser att individuell hänsyn är nödvändiga. Om vi ställer exakt lika krav på alla blir försäkringsskyddet för dåligt. En 20-åring kan mycket väl flytta för att få ett lättare jobb, men är det rimligt att kräva det av en 63-åring?