Vi lever i en historisk tid; i inledningsfasen på det som i de framtida ekonomiska läroböckerna kommer att beskrivas som den stora ekonomiska krisen 2008–2010. Men vad kan vi redan i dag lära oss av tidigare kriser som till exempel 1990-talskrisen?

Om vi ser till penningpolitiken så var de misstag som gjordes avgörande för att 1990-talskrisen blev djup och att vi gick från full sysselsättning till massarbetslöshet. Då var de styrande så påverkade av högerns normpolitik att man valde att med alla medel försvara en fast växelkurs.

Det gjorde man genom att i en djup kris höja räntorna och än mer spä på krisen. Samtidigt innebar vägran att låta kronan flyta att svensk exportindustri fick enorma problem med ett kostnadsläge som var mellan 20 och 30 procent högre än konkurrentländernas. Under hela inledningen 1990–1992 stramades ekonomin därför åt. Konkurserna fyrdubblades och arbetslösheten steg.

I inledningen på dagens kris hade vi först också en Riksbank som valde att höja räntorna ända fram till hösten 2008. Men som genom ett mirakel öppnades ögonen på Riksbanksledningen och man har sedan dess kraftigt sänkt räntan. Dessutom har den rörliga växelkursen gett exportindustrin en rejäl konkurrensförstärkning med 10 till 15 procent.

Reinfeldt hade tur: svenska folket röstade nej till EMU
Regeringen Reinfeldt 2008 har här till skillnad från regeringen Bildt 1991 en stor fördel genom en penningpolitisk stimulans. Bildt som ännu inte tycks ha lärt sig något av sina misstag drev politiken självvalt, medan Reinfeldt har haft tur eftersom svenska folket mot hans vilja röstade nej till EMU.

Efter att kronan den 19 november 1992 började flyta vände sysselsättningen uppåt i den privata sektorn. Men denna positiva utveckling motverkades av misstag i finanspolitiken. Den höga arbetslösheten hade skapat underskott i de offentliga finanserna.
Man valde då att sanera budgeten genom att skära ned i den offentliga sektorn och öka arbetslösheten där. Det gjorde att arbetslösheten fastnade på en hög nivå under lång tid. Och än i dag har vi inte kunnat vara i närheten av målet om full sysselsättning.

Reinfeldt håller krampaktigt i plånboken
I dag ser vi en ny borgerlig regering som inte ser allvaret i krisen och kommer att gå till historien för ett nytt gigantiskt misstag. Redan nu börjar vi se uppsägningar inom offentlig sektor och i privat tjänstesektor. Det är därför nu i inledningsfasen som vi mest behöver stimulanser av såväl offentlig som privat konsumtion.

I detta läge väljer dock Reinfeldt att låta som en gammaldags kammarkarl som inte förstår att en ökad kostnad under ett år är en investering som ger ökade intäkter under kommande år. En initial kostnad som räddar jobb kommer ju att resultera i högre skatteintäkter.

Reinfeldt håller dock krampaktigt i plånboken. Och ännu ett mirakel är väl för mycket att hoppas på.

Stefan Carlén, förbundsekonom på Handels