Den lyckliga horan, myt eller sanning?

Anke Manschot  i hjärtat av Amsterdams glädjekvarter. Invändningen att könshandeln inte har så mycket med glädje att göra ligger nära till hands, men i Holland lever myten om glädjeflickan. Foto: Cynthia Boll.

KÖNSHANDELN. Mitt i Red Light District ligger ett informationskontor där de jobbar för en fri syn på prostitution och ger råd om bra bordeller. De berättar var de många fönstren med prostituerade finns och hur kommersen går till. Här tillhandahålls också ett stort urval av färgglada kondomer. För grupper ordnas guidade turer två gånger i veckan.

”Lyssna till de prostituerade själva. De jobbar frivilligt och prostitutionen är en del av kvinnornas frigörelse”, är vanliga argument från Prostitution Information Center (PIC).

Anke Manschot har en helt annan syn.

– Här, bredvid puben De Uil, brukar de mycket unga prostituerade samlas, säger hon när hon visar runt i kvarteren.

Hon var länge engagerad mot prostitutionen och vill införa lagar som liknar dem i Sverige. Tidigare deltog hon i många debatter om prostitution, och i dag jobbar hon på den feministiska tidningen Opzij. Bilden av vanliga skattebetalare stämmer inte, anser hon.

– Det sägs så, men enligt skattemyndigheterna är det högst fem procent som betalar skatt, säger hon.

En sorts kontor
Den kristna hjälporganisationen Schar-laken Koord kartlade nyligen 892 prostituerade. Ingen var registrerad för skattebetalning. 19 sa att de eventuellt kunde tänka sig att bli det.

År 2000 lättades lagen ytterligare när bordeller blev tillåtna, och det är inte ovanligt att affärsmän sluter sina kontrakt på nattklubbar med separata rum för prostitution.

En stor del av prostitutionen sker numer också via internet och mobiltelefoner, en prostitution som ofta är mycket grov. Informationen sprids via hemsidor vars verksamhet inte regleras.

– Det finns chatsidor för torskar där man kan läsa att ”här kan du spruta i munnen utan gummi” och ”den här tjejen kan vara högst 14 år”, säger Anke Manschot.

Svårt misshandlad
Bland de länkar till holländska hemsidor som hon visar finns prostituerade som används i våldtäktsfilmer. I en film ligger en kvinna naken på golvet. Hennes ögon är halvt slutna och på hennes ansikte simmar pölar av sperma. Trots en närbild skulle hennes anhöriga ha svårt att känna igen henne. Hennes ansikte är för sönderslaget.

Under tiden 1992 till 2005 mördades 57 prostituerade i landet. Så många kroppar hittades. Men många andra prostituerade har under samma tid spårlöst försvunnit. Antingen har de själva gått under jorden, skickats till andra länder eller mördats.

– Vad skulle hända om 57 politiker mördades under samma tid, säger Anke Manschot, eller militärer? Nu är det prostituerade och knappt något man talar om.

För hur frivilligt är frivilligt?
Soa Aids, ett expertcentrum som arbetar med aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, har tillsammans med Den röda lanternan, en informationsskrift som sprids bland de prostituerade, frågat 2.000 kunder. En tredjedel uppger att de upplevt att de prostituerade arbetar under tvång.

På frågan hur de fått denna känsla svarar kunderna att de prostituerade antingen varit uppjagade eller ointresserade och utan lust. Andra svarar att de prostituerade haft blåmärken eller andra skador på kroppen.

Handel med kvinnor – trafficking – är förbjudet även i Nederländerna. Ändå finns ingen överblick från vilket land de prostituerade kommer. De flesta undersökningar visar att mellan 55 och upp till 80 procent kommer från andra länder. Många kommer med arbetstillstånd från andra länder inom EU, främst Östeuropa. Men enligt en fransk kartläggning kan så många som 70 procent av de invandrade prostituerade i Nederländerna sakna papper.

Varierande standard
Runt gatan Koestraat står de prostituerade i minimala bikinis på rad bakom skyltfönstren. När en kund knackar på dörren öppnar de och drar ett draperi för fönstren. Den lokal de disponerar är ett litet rum åt gatan, med ett fönster och en dörr bredvid fönstret. I rummet finns en säng eller en madrass med plastöverdrag, någon hushållspappersrulle och lite prydnader på väggarna. På de många bordellerna kan standarden vara högre och kombineras med både bar och restaurang.

– Det här är hjärtat av Red Light District, säger Anke Manschot och pekar på båda sidor om kanalen vi kommer ut till. De många fönstren med lättklädda prostituerade samsas med porrbutiker och sexshower.

Enligt Stiftelsen mot kvinnohandel anmäldes 579 fall av människohandel i Nederländerna 2006. Det är en ökning med 125 procent på tre år. Under första halvåret i år har trenden fortsatt. Traffickingfallen blir fler och även handeln med unga flickor ökar. 28 fall av handel med flickor mellan 15 och 17 år upptäcktes första halvåret, och tre fall av handel med småflickor mellan 10 och 14 år. Alla kvinnor och flickor användes för sexuella ändamål. Därtill kommer det stora mörkertal av fall som aldrig blir kända.

Olika tanke-kategorier
Flest kvinnor som förekommer i utredningar om trafficking till Holland kommer från Nigeria följt av Rumänien, Bulgarien och Sierra Leone, enligt samma statistik.

Många i Holland drar en gräns mellan ”schyst” prostitution och det som är olagligt. Bilden av frivillighet och ordnade papper dominerar, trots rapporter om trafficking, tvång, kriminalitet, våld och missbruk. Flera personer jag talar med hänvisar också till lyxbordellen Yab Yum, Amsterdams internationellt mest kända bordell med höga priser. Och Yab Yum är vacker. Bordellen ligger i påkostade lokaler och har en framtoning som en framstående lyxrestaurang, en bit ifrån Red Light District.

För tre veckor sedan, den 15 november, stängde dock polisen denna kronjuvel i den holländska prostitutionen efter att redan 1999 ha fått indikationer på att bordellen har kopplingar till grov kriminalitet. Redan då, för åtta år sedan, florer
ade namnen på två kända holländska kriminella, Sam Klepper och John Mieremet, i affärerna runt Yab Yum. Båda två har sedan dess blivit mördade.

– Varje gång prostitutionens negativa sidor förs på tal uttalar sig någon från Prostitution Information Center. De får alltid stort utrymme i tv, och medierna och befäster bilden av frivillighet, säger Anke Manschot.

– Men i en debatt har jag frågat dem om de kan visa upp tre prostituerade som verkligen gör detta frivilligt. De har ännu inte svarat med ett enda namn.

Udda resonemang
– Det finns också en bild – även hos många kvinnor – att om prostitutionen förbjuds så ökar antalet våldtäkter. Dels är det inte sant, dels är det ett underligt resonemang, ”våldta en prostituerad så våldtar du inte våra döttrar och fruar”.

– Det var nog det svåraste, att inte få stöd från andra i övrigt tänkande kvinnor. Jag var med i tv-debatter och skrev mycket om prostitution, men det blev helt enkelt för stort motstånd. Nu arbetar jag mest med andra ämnen, säger hon.

Något fackförbund för prostituerade finns inte, men FNV, holländska LO, har i princip tagit beslut om att de skulle kunna vara medlemmar om något medlemsförbund organiserade dem.

Fritt synsätt
När Röda tråden bildades omnämndes den ofta i svensk press som ett fackförbund. Organisationen valde dock att bli en stiftelse. I dag fungerar Röda tråden som en lobbyorganisation för en fri syn på prostitution.

På Kloveniersburgwal knackar vi på hos tre prostituerade. Ingen av dem pratar ett ord holländska och mycket knapphändig engelska. Alla tre kommer från Östeuropa. En av dem är tydligt påverkad av droger.

Enligt Karina Schaapman (se artikeln här intill) måste en prostituerad ta emot fem kunder per dag för att få ihop till hyran av det fönster där hon står. Först med den sjätte kunden gör hon någon förtjänst. En del av de rättigheter som ska finnas enligt lag är att ingen mer än den prostituerade själv ska tjäna på prostitutionen. Men hyrorna i fönstren räknas inte som provision.

Letar upp trassel
Åldersgränsen för att bli prostituerad är 18 år i Holland. En nyrekryterad 18-årig kvinna i ett fönster i Amsterdam måste alltså ta emot sex kunder varje dag för att över huvud taget tjäna några pengar. Begreppet ”loverboys” är i dag välbekant i Holland, det betecknar de hallickar som arbetar med en eller flera prostituerade. Enligt kartläggningen Het Loverboy Project Zwolle reser hallickar runt för att locka till sig flickor på skolor och i köpcentrum och ”har en näsa för flickor med en problematisk bakgrund”.
Enligt expertcentrumet Transact är en loverboy oftast mellan 20 och 30 år och skapar under sin karriär mellan två och tre prostituerade.

Flera officiella hemsidor riktar sig till unga flickor och varnar för loverboys, och efter att Amsterdams skolor pekats ut som källa för loverboys-offer sprider många skolor i dag material om problematiken till sina elever. I våras följde ett team från tidningen de Volkskrant sedlighetspolisen under sex veckor. Utifrån de tillslag som gjordes drog tidningen slutsatsen att mellan 70 och 80 procent av de prostituerade i Nederländerna är tvingade till sin verksamhet och ger en del av sin förtjänst till en hallick.
Politikerna svarade med att dagens medel för att kontrollera att lagen efterlevs är otillräckliga, och de lovade fler stickprovskontroller.

Läs också: artikeln "Tog tid att komma ut som prostituerad", 7/12 2007