Med bara sju månader kvar till valet lyssnar Anders Borg äntligen till väljarmajoriteten och föreslår en del skattehöjningar för att rädda sin budget.
Efter alla skattesänkningar är det nödvändigt. Att både bankvinster och ologiska momslättnader berörs i förslagen är bra.
Däremot drabbar de neddragningar som Borg föreslår även denna gång låginkomsttagare och arbetarbarn.
Först till det som är bra med Anders Borgs nya skatteförslag, för det finns faktiskt några utmärkta förslag:
Gruppregistrering för moms hos banker och finansföretag försvinner. Gruppregistreringen har endast fungerat som ett sätt för finanssektorn att sänka sin moms, ett kryphål som äntligen täpps till och som inte har fyllt någon positiv funktion.
I den bästa av världar är detta första steget mot en helt likvärdig moms, men dit är det nog fortfarande långt.
Borg vill också avskaffa avdragsrätten för privat pensionssparande. Dessa avdrag har ibland varit fördelaktiga för höginkomsttagare, eftersom skatten kan bli lägre när höginkomsttagare tar ut sina sparade pengar efter pensionsdagen.
Men ingen låginkomsttagare har anledning att sakna de orättvisa avdragen för pensionssparande.
För dem har den positiva skatteeffekten uteblivit, och för många har det till och med kunnat bli en förlustaffär som endast gynnat bankerna.
Dessa två förslag från Borg är alltså bra. Däremot är de två besparingsförslagen i Borgs skattepaket fortsatt genuint orättvisa.
Det mest iögonenfallande är förändringen i studiemedlen.
Lånedelen ökar medan bidragsdelen minskar till en nivå den inte varit på under decennier.
Att bidragsdelen successivt höjts har varit ett led i att göra det lättare för barn från hushåll med lägre inkomster att kunna studera.
Denna rättviseaspekt i studiemedlens utformning avskaffas nu i ett slag av finansminister Anders Borg.
Besparingar drabbar också samtliga myndigheter enligt osthyvelprincipen.
Detta kommer efter år av nedskärningar av medlen till viktiga myndigheter, till exempel till Arbetsmiljöverket som nu ytterligare berövas delar den svaga resursökning som var planerad.
Det hela förbättras knappast av att alla andra myndigheter också får se sin resurstilldelning krympas.
För att få lite omfång på skattehöjningarna införs också höjda punktskatter på alkohol och tobak och höjd fordonsskatt, höjningar som motiveras av folkhälso- och miljöskäl och som därmed är svåra att ifrågasätta.
Anders Borgs skattepaket är ett uppenbart försök att gå väljarna till mötes. Men samtidigt kryddas denna antydan till valgodis med löften om att skattesänkningarna ska fortsätta så snart det är möjligt.
Vi har därför anledning att vänta oss ”business as usual” så snart valet är över.
Och som sagt, fördelningspolitiskt är det nya paketet lika snedvridet som de betydligt större inkomstskattesänkningar som infördes vid nyår.
