Som ett led i att förbättra integrationen vill regeringen att nyanlända invandrare som tackar nej till jobb ska bli av med sitt etableringsstöd.
Det kanske låter rimligt i dessa arbetslöshetens dagar, men hur många personer gäller det egentligen?
Etableringsstöd uppbärs bara av 10–15 procent av de nyanlända, och arbetsförmedlingen har redan påpekat att bara ett fåtal av dessa någonsin tackar nej till ett jobb som de erbjuds.
Regeringens nya förslag riskerar därmed att placera sig i facket ”Myter om invandrare”, något som endast gynnar högerkrafter och alliansens stödparti Sverigedemokraterna.
Betydligt viktigare är alla de rapporter som visar att nyanlända är den grupp som, trots en stark vilja, har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden.
Att då kasta skulden på invandrarna själva är knappast konstruktivt.
I stället blir de nya reglerna ett sätt att skyla en integrationspolitik som inte fungerar.
Om regeringen verkligen läst de kartläggningar som gjorts visar det sig dessutom att de allra flesta invandrare till slut ändå får ett jobb.
En verksam integrationspolitik bör därför inrikta sig på att förkorta den i dag alldeles för långa tid det tar innan så sker.
Det främsta sättet är och förblir att förbättra arbetsmarknadspolitiken som helhet. Att vi har över åtta procents arbetslöshet, vare sig det finns invandrare eller inte, är ett nog så stort problem som regeringen i första hand borde ta tag i.
En arbetsmarknadspolitik med ökad och inte nedlagd arbetsmarknadsutbildning är en mer verksam väg än att försöka påskina att de arbetslösas situation är självförvållad, vilket ursprung den arbetslöse än har.
