Min mamma var bibliotekarie inom vården. Hon brann för att bjuda in alla till böckernas värld och hon drog stolt sin bokvagn genom avdelningarna på Gävle sjukhus. Mamma hade alltid en kort städrock, en sån där med tryckknappar fram, knästrumpor och Ecco-skor. Jag kommer ihåg lukten i gångarna under sjukhuset, och i bokmagasinet under Södertulls äldreboende.

 

Det luktade damm, gamla böcker blandat med lukten av mammas insulin. Hon var i hela sitt liv svårt sjuk i diabetes, hennes syn blev allt sämre och hon klarade aldrig att arbeta full tid. Men hon hade sin yrkesstolthet. Hon jobbade så mycket hon orkade, och hon var en del av arbetslivet. Det här var under 1980-talet, på den tiden det fortfarande fanns en fungerande företagshälsovård, innan allting havererade.

Ibland känns det gött när officiella sanningar bara visar sig vara ljug och hittepå. Min hjälte för dagen heter Björn Johnson och är forskare vid Malmö högskola. Han visar i sin nyutkomna bok Kampen om sjukfrånvaron att den etablerade sanningen om galopperande sjukskrivningstal inte är något annat än en myt, fabricerad av Svenskt Näringsliv och borgerliga ledarsidor.

Tryggheten monterades ned
Innan 1993 hade staten tillsammans med arbetsgivarna satsat stora resurser på att få tillbaka sjukskrivna till arbetet. Men i finanskrisens spår drogs dessa resurser in. Arbetsgivarna sade upp det gällande arbetsmiljöavtalet, och de hänsyn som tidigare tagits till boendeort, ålder och utbildning vid sjukskrivning togs bort. Steg för steg monterades tryggheten för dem som inte höll topptempo ned. Sjukdagarna ökade och fackföreningsrörelsen menade att anledningen var det allt hårdare tempot på arbetsplatserna.

”Då tvingades arbetsgivarna till någon form av försvar. Därför konstruerade de andra svar som förklaring av problemet”, förklarar Björn Johnson.

Så, Svenskt Näringsliv lanserade bilden att fusk och inbillningssjukdom var en viktig förklaring till de ökade sjukskrivningarna. På Dagens Nyheters ledarsida pumpades denna myt fram, och till valet 2002 tog Kristdemokraternas Alf Svensson till orda. De sjuka var inte sjuka, nu behövdes det hårdare regler.

Totalsjabblande media
Media totalsjabblade, myten presenterades som en sanning. En sanning som ingen brydde sig om att granska. Och sedan hängde politikerna på. Såväl socialdemokratiska regeringar som borgerliga har därefter följt den satta agendan.

”Men det fanns aldrig någon sjukskrivningsexplosion. Antalet sjuka ökade inte, det var längden på sjukskrivningarna som ökade. Anledningen var ett havererat rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna”, förklarar Björn Johnson.

Och han varnar för de nyinförda rehabkedjan.

”Med största säkerhet leder detta till att ytterligare människor sägs upp”.

När jag lägger på luren efter att ha pratat med statsvetare Johnson tänker jag att nä, 2000-talets arbetsmarknad skulle aldrig ha gett min sjuka bibliotekariemorsa ens en mikrochans.

 

Anna Norling