I söndags delades årets pris i arbetarpoeten Stig Sjödins namn ut till den 39-årige rap­artisten Timbuktu, eller Jason Diakité som det står i passet, på ABF i Stockholm.

Stig Sjödin-sällskapet motivering lyder: ”Jason Diakité har modet att ta strid i samhällsdebatten och riktar sökljuset mot sociala orättvisor och förtryck. Hans ord- och ljudbilder ekar av samma ursinne som en gång Stig Sjödins poesi.”

I egenskap av Arbetets kulturredaktör hade jag fått frågan om jag ville presentera Timbuktu och hans artisteri på prisutdelningen. Jag inledde talet i söndags med en fråga som jag ställt till mig själv när jag fick frågan, nämligen: Hur framför man en presentation om någon som har hållit ett tal (när Diakité höll upp sitt pass i riksdagen i fjol) som många – med rätta – tycker är det bästa de hört på decennier?

Förutom jag själv höll Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap vid Malmö högskola, ett föredrag om Jason Diakités texter kontra Stig Sjödins. Poeten Jenny Wrangborg läste suggestivt upp texter skrivna av såväl Sjödin som Diakité. Diplomet och prissumman på 40 000 kronor delades sedan ut av LO:s andre vice ordförande, Ingela Edlund.

Jason Diakité avslutade med att recitera texten till den egna låten ”Skammen” från senaste skivan och förklarade att den är en allegori över Sveriges utveckling sedan skotten på Sveavägen, ett stenkast från ABF:s lokaler, för 28 år sedan.

Det blev en eftermiddag som var en påminnelse om ordens kraft, och behovet av en radikal kultur som, för att citera Ingela Edlund, gör medborgarna modiga och uppkäftiga.

Läs talet till Timbuktu i sin helhet

Fotnot: Stig Sjödin-priset delas ut till en poet, författare och/eller kulturjournalist som skriver och verkar i Stig Sjödins anda. Priset vill uppmuntra litteratur som har ett socialt engagemang. Stig Sjödin-priset är på 40 000 kronor och är instiftat av Runö Folkhögskola, Stig Sjödin-sällskapet samt fackförbunden GS, Kommunal och IF Metall. Prisutdelningen genomförs med stöd av ABF.

Magnus Nilsson, Jonna Sima, Jason Diakité, Ingela Edlund och Jenny Wrangborg. Foto: Inger Edvardsson