Arbetarspel – ett exempel på motkultur
Det blev ett långt och infallsrikt samtal igår, utifrån regissören Arne Anderssons erfarenheter från Spelet om Norbergsstrejken (premiär 1977) och Gunnel Testads avhandling om samma föreställning, boken ”Solidariteten, det vackra i denna strid…” Det blev också gott om tid att se och begrunda halvgrumliga videoinspelningar från när det begav sig.
Testads syfte är att lyfta fram Norbergsspelet som exempel på en motkultur, som lyckas stå pall mot den rådande borgerliga kulturen, och ge deltagarna självkänsla så att deras erfarenheter kan tas tillvara. Det gör hon med raffinerade begrepp som tydligt förklarar vad det var fråga om.
Norbergsspelet var en unik ”kommunikationssituation” med unika förutsättningar, som blev mönsterbildande för den kommande traditionen av arbetarspel. Som nu till stor del gått i stå, men det finns exempel och det finns hopp. ”Får sex, sju personer för sig att göra nånting sånt här, då finns det ingenting som kan stoppa dom”, lovade Arne. Den engagerade publiken verkade vilja hålla med.
Tyvärr blev det inget av med den utlovade inspelningen på grund av ett oförutsett fel. Men det smids planer på att visa hela föreställningen på stor duk, med tillhörande samtal, tillbakablickande och framåtsyftande, nån gång i höst.
Bland de hoppfulla exemplen kan nämnas ett spel som planeras till nästa år i Åfors i det småländska glasriket, föreställningarna i Stockholmsområdet byggda på antologin Hopsnackat, och det samarbete som inletts mellan ABF och Sveriges Arbetarteaterförbund.
Se mingelbilder från seminariet här.