Att hantera skattepengar är ett stort ansvar som inte ska tas lätt på. Det gäller privata välfärdsutövare, men också våra folkvalda politiker.

Och de privata välfärdsutövarna tar ansvar. Över 11 000 privata vård- och omsorgsverksamheter har gett oss kortare köer, fler läkarbesök, och fler omvårdnadsalternativ. Varje dag går närmare 300 000 barn till 4 000 friskolor och fristående förskolor.

Där den offentliga verksamheten inte mäktat med utveckling har entreprenörer sett möjligheter. Hon som reagerade på att en del utrikes födda önskade en annan äldreomsorg och därför startade äldreboenden med språklig inriktning. Han som trodde att patienterna trivdes bättre om vårdcentralen var hemtrevlig och hade andra öppettider. Hon som visste att äldre blir tryggare om det alltid är samma hemtjänstpersonal som ringer på dörren. Eller mellanstadieläraren som ville förbättra skolresultaten med nya metoder. Eller varför inte förskolläraren som tyckte kommunen var en dålig arbetsgivare och tog saken i egna händer.

Enstaka fall av misskötsel, och ibland vandringssägner och mytbildning, har dragit ned dessa företag i smutsen. Kritikerna skanderar om väl­färdsoligarker. Men i verkligheten rör det sig nästan uteslutande om småföretag. Människor som varje dag bidrar till mångfald och valfrihet. Det är företag där förra årets vinst kan vara en förutsättning för nästa års överlevnad.

Nu sprider sig en oro bland våra medlemsföretag. De är oroliga för framtiden. Jonas Sjöstedt säger att de som vill göra bra ifrån sig kommer att få vara kvar. Låt oss en gång för alla konstatera att det inte stämmer. Jonas Sjöstedt vill inte ha privata utförare i välfärden. Så enkelt är det.

Överenskommelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet kommer successivt att slå ut framförallt små företag. De kommer inte att få tillbaka pengarna de investerat från sina besparingar. De kommer inte heller att kunna betala av banklånet de tog för att bygga äldreboendet eller för­skolan. De kommer heller inte att kunna sälja företaget den dagen de ska pensioneras. Och de kommer definitivt inte att få någon belöning för all den övertid de stoppat in i den svenska välfärden.

Innovation och mångfald i den svenska välfärden blir ett minne blott. För vinstbegränsningar innebär att det kommer att krävas mer kapital och riskbenägenhet för att driva igenom innovativa välfärdslösningar enligt en rapport från KPMG. Något som möjligen de riskkapitalägda företagen kan klara.

I ett svep har regeringen slagit fast att det faktiskt inte är kvalitet som räknas. Det viktiga är bara att det inte är privata företag som står för driften. Att man på samma gång riskerar tusentals jobb, flyttar makten från folket till de folkvalda, och förminskar den valfrihet och kvalitet som kännetecknat just den svenska välfärdsmodellen talas det tyst om.

Men nedmonteringen av den svenska välfärden började i måndags i samma ögonblick som förslagen som beskär välfärdsföretagen presenterades. Förlorarna är i slutänden patienter och brukare, du och jag. Det är vår välfärd regeringen med stöd av Vänsterpartiet nu nedmonterar.

Ulf Lindbergulflindberg
näringspolitisk chef Almega

Vänsterpartiets Ulla Andersson svarar: Dags för en välfärd att lita på