Jobb mot klockan

Håller kraven på att dokumentera och mäta tid på att konkurrera ut omvårdnaden i hemtjänsten? I Stockholmsförorten Hägersten känner sig personalen både stressad och kontrollerad.

Det ser ut som rena cirkuskonsterna när undersköterskan Lena Nyberg balanserar matlådor, bilnycklar och den lilla handdatorn uppför trapporna i bostadshusen. Här i Hägerstens 1940-talshus hör hiss till undantagen.

Tre meter utanför dörren måste Lena knappa in på handdatorn att hon är här. Först ett åtta tecken långt lösenord med blandade bokstäver och siffror, sedan söka efter rätt pensionär och så välja det hon är här för att göra: ”kollektiv matlåda”.

– Det är lätt att slå fel på koden. Hakar det upp sig då känner jag stressen i magen, säger Lena Nyberg.

Hildegard Wilzewski har ingen mikro så Lena har värmt hennes mat i hemtjänstens lokal. I dag är det raggmunk med fläsk, lingon och sallad.

– Jag har varit livsglad, men man ska sluta när det är som bäst. Det var det vid 90. Lev livet så länge du kan, ropar Hildegard, nu 94, efter Lena när hon pilar ner igen.

Tanken på att den lilla gult lysande elbilen inte står riktigt rätt parkerad får henne nästan att missa att logga ut de där tre metrarna utanför dörren.

– Får vi parkeringsböter, får vi betala dem själva, konstaterar Lena.

Hennes schema ser ut som en busstidtabell, räknad på minuten. Arbetsdagen börjar 7:45 och slutar 16:30, 45 minuters rast. Inga inplanerade pauser. ”Det borde vi ha, cheferna har ju kafferast”, tycker hemtjänstpersonalen. Besöken hos pensionärerna ligger så tätt som möjligt, i slutet av dagen finns ibland, men inte alltid, lite obokad tid.

– Den får vi i så fall sprida ut under dagen som gåtid, för någon sådan finns inte. Om det står på schemat att jag ska börja hos första pensionären 8:16, och vi måste planera om för att någon är sjuk, ja då kör det ihop sig direkt.

Ett av syftena med handdatorn är att de äldre inte ska behöva betala för mer tid än de får.

Om någon är biståndsbedömd för 45 minuter men bara får 25, då får inte heller utföraren, i det här fallet kommunens hemtjänst, betalt för mer.

Lena Nyberg känner stress både för att inte hinna med och för att alla äldre inte alltid behöver hela den tid de har rätt till.

– Tack och hej då, kan någon säga. Men stannar jag för kort tid får arbetsgivaren mindre betalt.

Handdatorn minskar flexibiliteten och känslan av inflytande, att kunna påverka sitt jobb. Lite av det roliga försvinner och samspelet med de äldre blir lidande tycker Lena Nyberg.

– Fler och fler olika administrativa uppgifter läggs på, men det är hos pensionärerna man vill lägga sin tid, säger hennes kollega Åsa Hellberg när gruppen samlas för lunchrast.

– Det är bra att vi kan dokumentera vad vi gör, men det tar för lång tid, tycker Kristina Andersson.

När någon glömmer logga in eller logga ut blir det felrapporter i systemet, som Kristina och Åsa registrerar manuellt på eftermiddagen.

Vad gjorde ni på den tiden tidigare?

– Då var vi hos pensionärerna!

Alla i gruppen har jobbat runt 30 år i hemtjänsten eller på äldreboende.

– Allt handlar om ekonomi i dag. Handdatorn, dokumentationen, genomförandeplanen, det är viktigast för cheferna. Men hemtjänsten kan aldrig bli lönsam. Om någon av de äldre ramlar, då faller hela schemat, konstaterar Kristina Andersson.

På frågan om de känner sig kontrollerade av det nya systemet går svaren isär.

– Nej, vi gör ett bra jobb, låt dem kontrollera, tycker någon.

– Jovisst, känner man sig kontrollerad, det är noga att det ska stämma, säger flera.

Lena Nyberg sammanfattar:

– Det blir ett annat fokus i jobbet än att slappna av, glädja sig och tänka: Nu ska jag till Märta.

 

”Det här är ett nytt sätt att tänka”

En viss inkörningsperiod får man räkna med, men arbetsgivaren tror på Paragå – systemet med handdatorer i hemtjänsten.

2011 gjorde Stockholms stad en översyn av ersättningssystemet inom hemtjänsten. Då baserades det på nivåer som slog orättvist. Den genomsnittliga ersättningen var också för låg.

– Vi ville höja den för att ge bra villkor men också vara säkra på att pengarna användes på rätt sätt, säger Marita Åkersten, projektledare på Stockholms stads äldreförvaltning.

Tidigare kunde de äldre säga: Vi får inte den tid vi beviljats. Utförarna å sin sida hävdade att det var en konsekvens av att de inte fick ersättning för gångtiden.

Med gps verifieras var personalen är vid den tidpunkt då besöket startar och avslutas, inte vid något annat tillfälle.

– Personalen är alltså inte övervakad. Men det är klart, ingen utförare kan sitta på kontoret och registrera besök, säger Marita Åkersten.

Det finns också en förhoppning om att bättre kunna följa upp kritiken både från de äldre och från utförarna om att biståndsbedömarna beviljar för lite tid.

Det har varit en viss inkörningsperiod för systemet, men många tekniska problem och handhavandefel har redan blivit bättre, anser Annelie Fyrestam, administrativ assistent för hemtjänsten i Västertorp där Lena Nyberg och hennes kollegor jobbar.

– Det här är ett nytt sätt att tänka. Det finns en viss oro hos personalen att vi inte ska få in våra intäkter. De ska ha medvetenhet kring våra intäkter men inte gå in i ekonomin.

Eftersom Stockholms stad är först med att använda gps på det här sättet kommer man att utvärdera om tekniken är funktionell.

”Personalen kan jobba i lugnare takt”

Kommunal är positivt till det nya systemet för att det kan avslöja de många oseriösa företag som finns i Stockholm. Det kan också användas i förhandlingar.

Om någon anställd var sjuk kunde arbetsgivarna tidigare lägga in några extra pensionärer i schemat. Det blev stressigt för de anställda – och en förtjänst för utföraren. Det nya systemet motverkar det och gör att personalen kan jobba i lugnare takt, enligt Ulf Bjerregaard, huvudskyddsombud och Kommunals representant i Stockholms stads äldreförvaltning.

– Vi har haft svårt att visa att de anställda inte hinner med. Nu kan vi begära ut registreringarna som gör det tydligt om gåtid inte lagts in med mer än en minut trots ett avstånd på flera kilometer.

Facket kan med detta som grund vända sig till Arbetsmiljöverket som kan ge ett föreläggande. En pensionär som ska ha lunch vid en exakt tid på grund av diabetes. Eller en dubbelbemanning som måste passas exakt. Schemat ska se ut som verkligheten. De som används i Västertorp är alltså inte okej, enligt facket.

– Det går inte att vårdbiträden och undersköterskor ska schackra med fri tid som är inlagd i slutet av dagen. Oförutsedda händelser kan inte bemötas med att dra in tid på morgonen. Då kommer arbetsgivaren att gå med underskott.

Ulf Bjerregaard hoppas att det nya systemet kan bryta det stora misstroende som byggts upp mellan utförare och beställare.

– Det måste bli en kulturförändring. I dag är det stadsdelarnas ekonomi som styr, inte socialtjänstlagen.