IF Metalls fackliga styrka är en logisk följd av att ha organiserat de anställda i en rad stora svenska exportföretag. Långt svårare att förstå är fackets inflytande inom politik och statsförvaltning.

Ministrar, generaldirektörer och politiskt sakkunniga har inte sällan hämtats från just Metall. Och som förklaring räcker inte den internfackliga styrkepositionen – även om förbundet sedan sent 1800-tal har varit en stor och betydelsefull aktör inom Landsorganisationen.

– Att finnas i den konkurrensutsatta sektorn kan vara en bidragande förklaring. Det leder sannolikt till en insikt om konkurrenskraftens betydelse för jobben och därmed till en bredare samhällsekonomisk hänsyn än vad som kanske annars är vanligt i fackliga organisationer, säger professor Lars Calmfors, vid Stockholms universitet.

Den pragmatism som också präglar förbundets uppträdande kan imponera på det politiska systemet – och därmed vara en fördel när framträdande positioner ska besättas.

– Ett sådant exempel är sannolikt de så kallade krisavtalen 2009. De visade på en öppenhet för okonventionella lösningar, säger professor Lars Calmfors.

Långsiktigt och medvetet arbete med att alltid matcha fram kandidater till politiska uppdrag är också en förklaring och en förutsättning för framgång.

– För 40 år sedan var Byggnads framgångsrikt som plantskola till både riksdag och rader av kommu­nala uppdrag. Också det var en följd av ett medvetet och långsik­tigt arbete och absolut ingen slump, säger Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare.

Samarbetet med tjänstemän och akademiker inom industrin framhålls som ytterligare en faktor:  breda kontaktytor och erfarenheter som andra LO-fack kanske inte har samma tillgång till.

I relationerna till övriga LO-förbund har tjänstemannasamarbetet dock inte alltid varit uppskattat.

Men just balansakten med tjänstemän och akademiker på ena sidan och övriga LO-förbund på den and­ra är en danande kraft, understryker flera initierade bedömare som Arbetet talat med.

– Vi spelar både högerytter och på mittfältet, raljerar Göran Johnsson när han ska förklara sitt gamla förbunds starka ställning i allmänhet och inom den fackliga sfären i synnerhet.

Att det finns en tradition i förbundet att utse ledare med utstrålning och betydande personlig styrka råder det heller inget tvivel om.

– När jag började som ordförande kände jag att det fanns både utrymme och förväntningar på mig att fortsätta, fast på mitt eget sätt, i den anda som Blomman etablerat. Att vara en blyg viol och leda Metall var varken möjligt eller önskvärt, säger Göran Johnsson.

Slutligen måste industriavtalet nämnas som ett exempel på insatser som väcker respekt inom det politiska systemet. Den minnesgoda kan erinra sig dåvarande statsminister Göran Perssons vädjan till parterna att bidra till en långsiktigt stabil lönebildning vid en träff i Rosenbad 1996.

Svaret på nödropet kom från industrins fackförbund med Metall i spetsen. Industriavtalet undertecknades i mars 1997 – och har sedan dess bidragit till en stabil lönebildningsprocess i Sverige.

 

Läs också:

IF Metall regerar!