Tro och politik som parallella spår

 

POLITIKENS GROVARBETARE. ”En kyrklig kristdemokrat, något till höger.” Så ­beskriver sig Ercan Atasayar, ­veckans lokalpolitiker. Hans motstånd mot abort är främst en trosfråga. Politiskt vill han bygga omklädningsrum – och ­öppna upp flyktvägar från Syrien.

Han sätter sig i vardagsrumssoffan. Över soffbordet hänger en lampa med glasprismor som slingrar sig ner på trådar.

– Alla säger något om den, säger Ercan Atasayar och skrattar.

Hans svåger sitter i soffan bredvid, tittar med trött och sorgsen blick. ”No English”, säger han.

Arbetsdagen som lärarassistent på Junedalsskolans särskola i Jönköping är avslutad för Ercan Atasayar. Dit kom han från det vanliga högstadiet för sju år sedan.

– Jag trivs jättebra. Jag kommer att stanna så länge jag får, säger han.

Engagerar sig fackligt gör han inte, även om han ser det som självklart att kristdemokrater är välkomna i Kommunal, där han är medlem.

– Jag skulle inte hinna, med familjen och alla politiska möten.

Som politiker kan det vara svårt med ”bara en röst”, men han försöker driva det som bekymrar hans kolleger: för mycket administration och för lite pengar.

– Jag säger att vi borde lägga mer resurser på skolan, så att vi inte tappar väljare.

Kristdemokraterna står för en ”social marknadsekonomi”, sociala reformer måste bottna i en sund ekonomi och gott företagsklimat. Ibland tänker Ercan Atasayar att man inte alltid ska hänvisa till kostnader eller dålig ekonomi när det gäller satsningar på unga.

– Går det bra för dem vinner samhället i det långa loppet.

Han säger att vänsterblocket klagar på vad Alliansen gör med skolan, men anser att den inte var bättre under S-regeringen.

– Nu är eleverna engagerade och vill lära sig, det fanns mer slapphet i skolan under S-tiden. Att det fattas resurser, då som nu, är en annan sak.

Som ledamot i kommunfullmäktige och ersättare i kultur- och fritidsnämnden prioriterar han integration, familjen, barn och unga.

Hans vision är ett samhälle där alla lever i fred och alla är lika mycket värda, oavsett utseende och politisk eller religiös hemvist. Där personer anställs utan att hudfärg spelar in, där arbetslösheten sjunker och där familjen, barnen och gamla, umgås och har det bra.

– Det hoppas jag ska bli verklighet någon gång i Sverige.

Jönköping är bibelbältets mittpunkt, dess spänne, där starka Pingstkyrkan, Missionskyrkan, Allianskyrkan och andra frikyrkor i området knäpps ihop med samhället, där befolkningen av tradition lägger många röster på Kristdemokraterna. Partiet har sedan förra valet 13 av 81 mandat i kommunfullmäktige. I områden där Svenska kyrkan är stark får däremot Socialdemokraterna och Centerpartiet traditionellt fler röster.

För Ercan Atasayar är kyrkan en stor del av livet. Som kristen blev det naturligt för honom att välja Kristdemokraterna. Även om partiet och kyrkan inte är ett utgår båda från en kristen värdegrund.

I hemlandet Turkiet var han ung och opolitisk, och efter flykten till Sverige ville han först lära sig svenska och få ett jobb. Sedan, som 23–24-åring, kunde han också börja tänka på politik.

Han beskriver sig som en kyrklig kristdemokrat. Han är hemma i den syrisk-ortodoxa församlingen, den är levande, säger han: Barn och gamla samlas i hundratal varje helg, till skillnad från de svenska gudstjänsterna, som lockar en handfull.

På måndagskvällen övar kören i Råslättskyrkan, som den syrisk-ortodoxa församlingen hyr av Svenska kyrkan vissa tider i veckan. Ercan Atasayar är också diakon i kyrkan, vilket betyder att han hjälper prästen med gudstjänsten, och sjunger. Han har övat sedan han var sju och kan alla sånger sedan länge, säger han.

De andra syrianerna runt bordet, som kommer från Libanon, Syrien och Irak, har lärt sig snabbt. Sångerna på arameiska blir ett sammanhållan­de kitt, även om det för en del varit ett nytt språk att lära sig. Religionen blir viktig för syrianerna, säger han, för att den håller ihop personer från många länder i Mellanöstern.

Annette Culha i kören är inte politiskt aktiv, men hon säger att hon är glad att någon vill engagera sig, och driva ”våra frågor”.

Ercan Atasayar pratar också politik med många av dem som delar lokalerna, anhängare till den Svenska kyrkan. Partikollegerna är ofta kristna, men det finns muslimer också, liksom de som inte tror på Gud, säger han.

Råslätt, en stadsdel några kilometer utanför Jönköpings centrum, är ett bra ställe att bo på, säger Ercan Atasayar. Han trivs sedan 27 år, ”här finns allt”: frisörer, affärer, kaféer, kyrkan. Bostadshusen är höga kolosser byggda under rekordåren, uppiffade i pastellfärger på 1980-talet. Många boende har ursprung i andra länder.

– Många invandrare söker sig till släktingar här, det är mänskligt. Vem ska annars hjälpa dem? säger han.

En del hus har gjorts om till studentlägenheter och servicehus. Visst finns det arbetslösa, och området är ett av flera som det satsas lite extra på, men det sker inte fler brott här än i andra delar av staden, säger han.

På väg hem från kyrkan hejar han till höger och vänster. Där, säger han och vinkar åt en pojke i mellanstadieåldern som packar ner matvaror i en av gallerians livsmedelsbutiker, är en av barndiakonerna.

I trappuppgången på Havsörnsgatan sitter en lapp med en röd ros. Socialdemokraterna har det här huset, säger han, säkert 70, 80 procent i området. De har föreningslokal här, och blir ofta invandrades förstaval, tror han, men är inte säker på att alla egentligen vet vad partiet står för.

Samtidigt svarar han Socialdemokraterna på frågan om vilket parti han skulle välja efter KD. Partierna är visserligen väldigt olika, men ändå närmare varandra än vad man kan tro, och dessutom mår samhället bättre av blocköverskridande förståelse.

Lokalpolitiskt handlar mycket om arenafrågor. De två fotbollslagen i superettan, Husqvarna FF och J-södra, har inte kunnat enas utan bygger nu varsin. En friidrottsarena är också på gång och Ercan gillar det förslag som förlägger den till Råslätt.

Han kommer också att engagera sig för nya omklädningsrum vid fotbollsplanen i Råslätt. Där spelar division 2-laget Råslätts SK, som också har barn- och ungdomsverksamhet.

– Man ser ju att alla unga, pojkar i första hand, vill spela fotboll och många vill bli proffs. Föräldrarna, barnen, samhället, alla gillar fotboll, så varför ska man inte satsa på det? Får vi en bra plan med bra omklädningsrum, då vet vi var ungdomarna är, säger han.

Hemma i soffan sitter svågern, med sin trötta blick. Ercan Atasayar berättar att han har flytt Syrien och bor på en madrass i vardagsrummet. De har nyligen skjutsat honom två vändor till Migrationsverket i Göteborg. I april väntar de besked om uppehållstillstånd.

– Han flydde i 15 dagar. 15 dagar!

Från gräns till gräns, betalade sig fram.

Jönköping har bostadsbrist så någon egen lägenhet är inte att hoppas på, inte ännu.

Borde inte lokalpolitikerna fixa fler bostäder?

– Jo, det byggs, det byggs. Det byggs mer än på S-tiden, men det räcker inte. Och han är ju tacksam för att få bo här.

När Ercan Atasayar ska lyfta fram tre viktiga frågor ur Kristdemokraternas program är den första han väljer den som förkroppsligas av svågern: Hjälpa syrierna. Sverige hjälper dem som kommer hit, men vi borde också öppna flyktvägar. Dessutom borde också syskon få komma hit som anhöriginvandrare, inte bara partner och barn.

Men står det i KD:s program?

– Nej, säger han, och tar i stället upp skola, familj och äldrevård.

När han skjutsar mig till hotellet säger han: Ibland förslår inte kommunpolitiken.

– Jag gillar egentligen rikspolitiken mer. I riksdagen kan man driva de riktigt viktiga frågorna.

 

 

Tre svarar: Varför är du kristdemokrat?

Martha Duvell, kristdemokrat i Jönköping

– Jag är född 1944 i Tyskland, hade en mamma i motståndsrörelsen. Om jag klagade över saker brukade min mamma säga att det inte hjälper att klaga, ”man måste engagera sig och det gjorde vi i Tyskland för sent”.

– Eftersom jag är socialt intresserad läste jag Socialdemokraternas program, och några andras, men det var i Kristdemokraterna jag fann det sunda tänkandet om att man måste ha ekonomi för att göra något socialt, och om att se individen.

Hur påverkas Jönköping av att KD är starka där?

– Vi har väldigt bra äldrevård och socialvård, det är känt att Jönköping är väldigt patientfokuserat. Vi hjälper också små och medelstora företag.

 

Charlotta Hervius, ­kristdemokrat i Jönköping

– Jag har ett handikapp, en cp-skada, och vill jobba med handikappfrågor. Jag intresserar mig för utanförskap. KD:s ideologi stämmer med mina tankar, jag tänker på människovärdet, att barn och familj är viktigt, det är en massa saker. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ser inte den lilla människan som KD gör, de klumpar ihop alla i en hög.

– En viktig fråga är att höja sjukersättningen, varför ska handikappade ha så låg pension om de inte kan ha ett jobb? Och bemötandet i samhället borde bli bättre. Att handikappade syns och deltar i debatten är A och O, vi är lika mycket människor som alla andra.

 

Rickard Lantz, kristdemokrat i Jönköping

– Jag har alltid varit det. Delvis på grund av min ­konfessionella läggning, jag har en kristen världsåskådning och jag tycker KD lyfter de frågorna bra. Och som småbarnsförälder tycker jag att de driver frågor kring familjen bra, att man ska få ­bestämma själv. Vårdnadsbidraget till exempel. Och partiet lyfter fram den lilla människan, inte­griteten.

Hur påverkas Jönköping av att KD är starka?

– Det finns en stark koppling här mellan väldigt många församlingar i regionen och att KD är starka. De kristna värderingarna har ett starkt fäste här.