Med historien som arena

Han heter David Peace. Språket är en korsbefruktning av James Ellroy, brittisk finpoesi och pubsnack i Yorkshire.

Genom hans ord får läsaren komma in i huvudet på fotbollstränarlegenden Brian Clough, vandra i ett ockuperat Tokyo och känna pulsen av den stora gruvarbetarstrejken i England 1984.

David Peace inledde sitt författarskap med Red Ridingkvartetten – en svit starkt noirinspirerade kriminalromaner som tar plats i Yorkhireområdet i England.

Men den av hans böcker som ger det starkaste intrycket är GB84, en skildring av den engelska gruvarbetarstrejken från insidan. Vanliga knegares historier samsas med perspektiv från paramilitära grupper och gruvarbetarfackets innersta kretsar. Det är en stark och säregen skildring av Thatchers seger över fackföreningsrörelsen.

Med historien som arena skriver Peace romaner som gör upp med det förflutna genom fiktionens tolkningsfrihet. I Peaces historieskrivning finns ingens plats för ord som utveckling, postindustrialism eller omstruktureringar. Där är konflikt det bärande elementet, kanske mest tydlig i GB84 där arbete och kapital gör upp i det boken kallar tredje inbördeskriget. Men det är också en berättelse om en statsmakt som hand i hand med högerextrema intressen knäcker ryggen på facket. Vartenda skeende och moment är kontrollerat av dem.

Svartmålningen av Thatcher i GB84 är för den skull ingen lovsång för det gamla. Debutromanen 1974, den första delen i Red Ridingkvartetten är grå ballad om korporativismen. Där sitter politiker, företagare och poliser i samma båt.

I en intervju i engelska Times förklarar David Peace det konspiratoriska draget i hans författarskap:

– Jag tror inte alls att tolv män träffas på ett hotell och röker cigarr och planerar världens framtid. Hur ska jag uttrycka det? Okej, jag skulle säga att konspiration är en naturlig del av kapitalismen.

David Peace skriver som en kriminalförfattare av högsta klass, precis som amerikanen Dennis Lehane lyckas han fånga dialektala särdrag och ge dem liv i dialogerna. Språket hos Peace kan ta de märkligaste former. Han behärskar det engelska språket på flera nivåer men ser ändå till att behålla en djup enkelhet. Ett stycke kan skildra uppspydd galla tre gånger, först som gul, raden efter som grå och så småningom som svart.

Med sina några och fyrtio år är David Peace fortfarande ung. Författarkarriären är redan färdigplanerad. Han ska avsluta sin trilogi om ockupationens Tokyo. Därefter ska han skriva tre böcker till. En hemlig. En biografisk roman om cricketspelaren Geoffrey Boycott. Samt en historisk roman om maktövergången från Wilson till Thatcher, arbetet med boken är inte påbörjat men titeln är spikad: UK-DK. Med DK som en förkortning av engelskans decay – förfall.

John Antonsson