Krimi: George Pelecanos

USA, krimi, arbetare och män. George Pelecanos skriver  kriminella amerikanska arbetarmansromaner.

Han lägger sig inte i och pekar finger utan redovisar och speglar. Han visar: Så här är det. Mellan raderna ställs frågan: Måste det vara så här?

Med romanen Andelen (Modernista; övers: Hans Berggren) återkommer Pelecanos på svenska (efter att Norstedts slutade att ge ut hans böcker). Han inleder ännu en ny romanserie om människor – främst män och oftast från underklassen – i USA:s huvudstad Washington DC bortom Vita huset.

Han känner staden. Hela livet har han bott här. Farfar hade en ”diner” i den helsvarta stadsdelen Shaw, också pappa hade en ”diner” mitt i stan.  Den unge George, han var väl tio-elva år, jobbade som springpojke åt pappa och levererade mat, gick på gatorna och åkte buss, lärde känna varje gränd.

Vitt och svart / svart och vitt om och bredvid varann, i fiktionen som i verkligheten. Uppåt 75 procent av invånarna i Washington DC är afro-amerikaner. Därför befolkas också Pelecanos romaner av både svarta och vita amerikaner.

Huvudpersonen i den nya romanserien, som alltså inleds med Andelen, heter Spero Lucas och är krigsveteran från Irak. Han har också en bror, Leonidas, som blir hans skugga eller spegel. De kunde vara samma person och man. Spero är den han blev efter tiden som soldat och Leo den han skulle ha varit om han aldrig åkt iväg till Irak.

Bröder, förresten. Spero och Leo är adopterade men föräldrarna behandlade dem som sina biologiska barn. En viktig markering: också i familjen Pelecanos ingår flera adopterade barn.

Spero jobbar som nån slags utredare, tar uppdrag av  både en advokat och en knarkboss. Leo, som valt en helt annan livsväg, är en ambitiös lärare på Cardozo High School. En skola där de flesta elever är svarta, några går vidare till högre utbildningar men majoriteten misslyckas. Metalldetektorn vid ingången sköts av ett privat vaktbolag.

George Pelecanos har själv undervisat på Cardozo High School.

Andelen är lika tuff, våldsam och brutal som hans tidigare romaner. Definitivt hårdkokt och noir men samtidigt en mänsklig och kärleksfull berättelse om människor – främst alltså arbetarklassens män – som försöker hantera det liv som de fötts till, oavsett om det går år helvete eller om de klarar sig genom livet med livet i behåll.

Romanen blir – också det liksom många av hans tidigare böcker – en odyssée över olika grader av manlig själv- och livsdestruktion. Jo, där finns ändå gradskillnader och även en gnutta hoppfullhet.

Som att en av eleverna på Cardozo High School är filmnörd. Ernest, som han heter, skulle vilja studera vidare och själv börja göra film, om han bara vågade… Både läraren Leo och krigsveteranen Spero peppar honom. (Den unge George hade liknande drömmar som Ernest, så det är nog lite av ett självporträtt.)

Mellan raderna tycker jag att man kan ana att Spero Lucas-serien kommer att utveckla sig till  bildningsromaner, där Spero allt mer lär sig att hantera eller låt säga parera sina krigserfarenheter från Irak med vardagslivet i Washington DC. Och då får han kanske också ett bättre förhållande till kvinnor?

För ska man nämna en enda sak som är karaktäristisk för alla – eller de flesta – romaner av George Pelecanos så är det skildringen av män och kvinnor. Eller mer exakt:  manligheten kontra kvinnorna. Mannens grad av mänsklighet mäts i kvinnosynen.

Pelecanos romaner kan också beskrivas som ”musikdeckare”. Ingen annan krimiförfattare droppar så många artistnamn och låttitlar som Pelecanos. Varje romanperson, svart som vit, gangster som skurk eller på gränsen, definieras av sin favoritmusik och även sitt klädval. Effektivt, varje karaktär sätts direkt. Men också smått  löjeväckande: en övertydlig bild av vilsenheten i tillvaron. De manliga, tuffa och hårdkokta Pelecanos-männen söker bekräftelse och tillhörighet i musik och klädmärken,  liksom i kriminaliteten.

Bengt Eriksson