Ludmila Koliadenko.
Flyglarm och sönderbombade hus – Ludmila jobbar mitt i kriget
När ryska attacker slår mot bostadshus i Ukraina är fastighetsarbetarna snabbt på plats. De röjer glas, lagar rör och försöker få tillbaka värme, vatten och el – samtidigt som de själva arbetar under flyglarm, med låga löner och små möjligheter till vila.
I Glevakha, strax utanför Ukrainas huvudstad Kiev, smälter den sista snön i vårsolen. Vid ett tiovåningshus sopar 57-åriga Ludmila Koliadenko bort isgrus från entréerna. Ett par månader tidigare skyfflade hon upp glasskärvor på samma plats. Hon pekar mot de övre våningarna där flera fönster fortfarande gapar tomma.
– Huset träffades i en rysk drönarattack i slutet av januari. Alla fönster krossades. En ung man dödades. Vi brukade småprata varje morgon när han gick till jobbet. Han var alltid vänlig, nu är han död, säger hon med darr i rösten.
I 13 år har hon arbetat som städare på ett kommunalt fastighetsbolag i Glevakha. Sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion, den 24 februari 2022, lever hon och andra fastighetsarbetare i ständig beredskap. De är bland de första som är på plats efter luftanfall mot bostadshus för att röja glas och återställa el, vatten och värme.
– Huset träffades sent på natten. Klockan 06.00 var jag och mina kollegor på plats. Det var kaos. Huset och många bilar brann. Folk skrek. Räddningspersonal bar ut skadade, säger Ludmila.
Efter att räddningstjänsten kontrollerat bombskadade byggnader är fastighetsskötarna bland de första som är på plats.
Jobbar under flyglarmen
Det fanns inga särskilda beredskapsplaner för fastighetsarbetare vid krigsutbrottet och många bostadsområden saknade skyddsrum. Så är det än idag. Bolaget ansvarar för ett 30-tal höghusblock som är byggda på 1970-talet. Källarna bedöms inte ge skydd vid missilattacker. De saknar nödvändig ventilation, dubbla utgångar och förstärkta väggar. Närmsta skyddsrum finns i en skola några hundra meter bort.
– Men vi jobbar även under flyglarmen. De ljuder så ofta att vi har vant oss, säger 56-årige VA-arbetaren Viktor Yarovenko.
Arbetet är riskfyllt. Bombskadade byggnader kan vara instabila och det finns risk för gasläckor eller oexploderad ammunition.
– Men byggnaderna kontrolleras först av räddningstjänst. Sedan gör vi vårt jobb, säger Viktor.
Viktor Yarovenko lägger mycket arbetstid på att laga vattenrör som skadats i attackerna.
Inkallade till armén
Bolaget har cirka 100 anställda. Före kriget hade de bestämda arbetsuppgifter. Nu har de tvingats ta på sig många olika uppgifter. Personalbristen är stor eftersom många kallats in till armén. Pensionärer har återvänt. Ofta kallas extern arbetskraft in.
– Och vi hjälper även andra bolag som har personalbrist. Framför allt när hus har bombats, säger 39-årige låssmeden Oleksander Vorobyov.
Det handlar vanligen om att städa, täcka trasiga fönster samt fixa mindre skador på huvudcentralen och VA-systemet.
– Ibland kan folk flytta tillbaka efter ett par dagar, men ibland tar det åratal innan en lägenhet blir beboelig igen, säger Oleksander.
En stor del av arbetstiden går åt till att laga vattenrör.
– Husen har gjutjärnsrör från 1972 som väldigt lätt skadas vid explosioner, säger Viktor.
Rör frös sönder i kylan
Under vintern, då temperaturen sjönk till under 20 minusgrader, intensifierades attackerna mot Ukrainas energiinfrastruktur. Över en miljon hushåll stod utan värme, el och vatten. Rör frös sönder och människor försökte hålla värmen med extra kläder och provisorisk isolering i bostäderna.
– Elbristen är vår största utmaning och husen saknar fasta generatorer. Därför har mobila bränsle- och batteridrivna generatorer blivit våra viktigaste apparater. Tack vare dem kan vi jobba med elverktyg, värma frusna rör, få belysning, starta pumpar med mera, men det tar längre tid att koppla in generatorerna än det tar att utföra reparationerna, säger 58-årige rörmokaren Valerii Shukalo.
Oleksander Vorobyov (till vänster) och Valerii Shukalo bär ut en mobil generator. Det är deras viktigaste arbetsapparat under den fullskaliga ryska invasionen.
Arbetsdagarna blir ofta långa, särskilt efter attacker. Helgarbete är vanligt.
– Men vi får extra betalt för övertid och om arbetsmiljön är farlig, säger Viktor.
”Går inte att leva på lönerna”
Grundlönen ligger på cirka 3250 kronor i månaden. Eftersom det råder undantagstillstånd arbetar man även under nationella högtider. De har inte haft semester sedan krigsutbrottet.
– Klart vi skulle vilja tjäna mer. Men det är krig. Det viktigaste är att människor kan få någon form av frid i sina hem, säger Valerii.
De flesta är med i en arbetsplatsbaserad fackförening som är kopplad till Kyiv Region Trade Unions Council. Ordföranden Vasyl Khvostikov säger att minimilönen har höjts tre gånger sedan invasionen. Den ligger nu på 1860 kronor i månaden.
– Inflationen äter upp lönehöjningarna och nyligen tillkom en ”krigsskatt” på 5 procent. Det går inte att leva värdigt på lönerna, säger Vasyl.
Vasyl Khvostikov är ordförande för Kyiv Region Trade Unions Council.
Strejker är förbjudna
Det finns inget specifikt fackförbund för fastighetsarbetare. De är svåra att organisera eftersom många jobbar utan kontrakt eller som frilansare. Och så finns det privata fastighetsskötselbolag vars anställda har högre löner än de inom allmännyttan.
Undantagstillståndet har kraftigt försämrat arbetarnas rättigheter. Strejker är förbjudna, arbetsgivare kan kringgå kollektivavtal, säga upp anställda utan skäl och kräva obetalt extraarbete.
Det kan ta åratal innan byggnaderna som skadats i de ryska attackerna går att göra beboeliga igen.
Nio miljoner ukrainare, eller 29 procent av befolkningen, lever nu i fattigdom. Med stöd från internationella förbund, bland annat Union to Union, arbetar facken både med nödhjälp och att stärka fackföreningsrörelsen.
– Tack vare detta lär sig allt fler arbetare om sina rättigheter, hur man för dialog med arbetsgivare och annat som krävs för att vi ska bli starkare, avslutar Vasyl.