Kom ihåg Livs-försäkringen när ni vill testa något nytt
Mål och Medels krönikör Fredrik Klasén berättar om bristande konsekvenstänk – och slår ett slag för olycksfallsförsäkringen som ingår i medlemskapet.
”Jag tänkte att muskelminnet borde sitta kvar från när jag var yngre och i stort sett bodde på min bräda”, skriver Fredrik Klasén.
Jag såg häromdagen i flödet att Johan Rheborg – ni vet skådespelaren – har börjat åka skateboard på äldre dar.
62 år är ju i och för sig ingen ålder på en travhäst, men ändå en tid i livet då man börjar fega lite mer.
Med all rätt. Man blir … mer rädd om saker. Som höfter. Och nackar. Och sin värdighet.
Jag fick själv samma infall när jag var runt 35.
Jag tänkte att muskelminnet borde sitta kvar från när jag var yngre och i stort sett bodde på min bräda.
Skateparker fanns just inte där jag växte upp, vi höll mest till på gator och parkeringsytor.
Men nu hade byn fått en fin ramp, och efter några dagars funderande bestämde jag mig; den där ska jag åka i.
Ingen minns en fegis.
Det farligaste är om du tvekar
Som ung hade jag faktiskt lyckats droppa i en quarterpipe någon gång utan att slå ihjäl mig, så varför inte nu?
Hur svårt kan det va?
Jag planerade allt i mitt huvud. Upp till kanten, placera brädan, trycka ner främre trucken med en kraft som om det fanns en spik där som skulle slås i.
Jag hade ju hört att det farligaste är om du tvekar.
Och tro det eller ej, det funkade. Jag gjorde precis som jag tänkt. Ja okej, jag velade en stund innan. jag är ju ändå en man med en något så när självbevarelsedrift.
Jag tryckte till och droppade in. Jag fick upp farten och kände mig som 14 igen, minus lungkapacitet och plus livskriser.
Innan jag visste ordet av var jag uppe på andra sidan och gled över röret.
Då slog det mig. Så här långt har jag inte tänkt att jag ska komma. Och långt ner är det också.
Helvete! Lyckan byttes på ett ögonblick ut mot panik.
Dagen slutade på sjukhus
Ni kan nog räkna ut hur det gick. Brädan for åt ett håll, jag åt ett annat.
Jag föll ner med ett brak, axeln hoppade ur led och dagen slutade på sjukhus.
Jag berättar inte det här för att avskräcka någon från att testa nya saker, oavsett ålder.
Tvärtom så har ni mitt fulla stöd.
Men om ni, precis som jag, har ett katastrofalt konsekvenstänk när det gäller er själva vill jag däremot påminna om och slå ett slag för olycksfallsförsäkringen som ingår i vårt medlemskap.
Den gav mig över 4 000 kronor för min brist på självinsikt. Kom bara ihåg att besöka sjukhus i samband med eventuell skada.
I vinter ska jag lära mig åka skidor. Hur svårt kan det va’?