Det här är vad Yung Leans STORM-video egentligen handlar om

Den 25:e april släppte den svenske artisten Yung Lean musikvideon ”STORM”, skapad tillsammans med den multidisciplinära duon GENER8ION, bestående av dj:n Surkin och franske regissören Romain Gavras, känd för sin aggressiva video-estetik.

I Aftonbladet var Jack Hildén kvick med att kommentera den slagkraftiga musikvideon och gör jämförelser till Fight Club, M.I.A. och Rosalía. Men se så enkelt är det inte.

Vi får resa lite längre, både geografiskt och i historien, för att få fatt på videons referenser.

För de är inte subtila. Men det ger oss de svar vi behöver.

Röker bland privatskoleelever

I en av videons mest slående scener står Yung Lean och röker mitt i ett hav av dansare i privatskoleuniformer.

De har ställt upp sig ungefär som på ett klassfoto, men det klassfotot påminner väldigt mycket om en scen i den kultförklarade och vid tiden bannlysta japanska filmen ”Battle Royale” från 2000.

I den filmen tvingas utvalda tonåringar i ett totalitärt Japan till en ö där de måste ha ihjäl varandra i underhållningens namn tills bara en står kvar levande.

”Battle Royale” sades när den kom ”shock a nation with its violent portrayal of a society in ruins” och blev också inspirationen till amerikanska ”Hunger Games”.

I en annan av ”STORM’s” scener ser vi några ungdomar luta sig ut från ett staket på en av skolans balkonger i en lek där man ska hinna klappa så många gånger man kan utan att ramla av.

Den scenen är direkt tagen från en annan japansk ungdomsbrottslingsfilm, ”Blue Spring” från 2001, där leken vill fånga känslan av att, när man släpper taget från staketet, hamnar”svävande i tiden”. En referens också till titelns ”blå vår”, som i japanskan är en ordlek om att vara mellan världar, att vara i tonåren.

”Battle Royale” och ”Blue Spring” kom ut under en mycket specifik tid i Japan.

1991 sprack bubblan i Japan

1991 sprack bubblan i Japans ekonomiska framfart och jätte-ekonomin störtade ner i en 10 år lång recession, det så kallade ”förlorade decenniet” och landet genomlevde extremt kaotiska effekter.

Inte minst märktes det i en växande ungdomsarbetslöshet, en spegling av en liknande utveckling under 1920-talet, där annars så välartade ungdomar (främst män) började bete sig mer och mer våldsamt ju snabbare samhället rusade framåt.

1998 fick endast 65 procent av universitetsutbildade unga arbete efter examen i den så kallade ”anställningsisåldern”.

Våldet syntes också ner i åldrarna, där exempelvis grov mobbning på skolor växte som problem.

Samhället speglade inte bara ungas inre oro och förtvivlan inför växande osäkerhet, utan också en växande press utifrån, från föräldragenerationen och normer att axla dessa jätteskiften i hela det japanska samhället – helst tidigare i livet för att alls kunna lyckas.

Japans traditionellt tunga tävlingsinriktning som nation spillde över på de unga, vilket satte dem mot varandra i arbetslösheten, det som ”Battle Royale” så tydligt satiriserar.

Man arresterade under den här tiden dubbelt så många ungdomar för olika brott.

Grövre våld än man upplevt tidigare

Att tillåtas vara tonåring åkte ut genom fönstret till förmån för ambition och prestation, inte helt olikt Kina i nutid.

Våldet man såg blev också grövre än man hade upplevt tidigare.

Av några omtalade våldsbrott under denna tid fanns en 15-årig pojke som knivhögg en grannfamilj till döds efter att de hade misstänkt honom för något.

En 17-åring blev tillfälligt frisläppt från ett mentalsjukhus och kidnappade en hel buss, varav han också mördade en kvinna på bussen. Media ville gärna glamorisera 17-åringens dåd som en längtan om att vilja veta ”hur det känns att få döda någon”.

Men utredningen visade på en lång historia fram av att långsamt inte orka pressen, inte ta sig igenom den examen hans far hade uppmuntrat honom till, och att till sist.

Ett växande självhat som resulterade i att han inte orkade mer. 17-åringen hade tänkt att om han gjorde något riktigt hemskt, så hade han anledning att få ett slut på allt även för sig själv.

Att unga gjorde uppror började synas kulturellt

Att unga gjorde uppror på det här sättet, så våldsamt och omstörtande, i en annars så kollektivistisk och styrd kultur började synas i de kulturella uttrycken.

Många unga kände sig isolerade och slutade tro inte på politikerna och etablissemanget.

I de tävlingsinriktade skolmiljöerna upplevde även lärare en rejäl ökning av så kallade ”kollapsade skolklasser”, där man fullständigt tappade kontroll över eleverna.

Japans nya, framgångsrika våg av skräck och våldsfilm av en ny, ung generation filmskapare fångade detta i realtid.

I kultregissören Takashi Miikes film ”Fudoh: The New Generation” (1996) följer vi ett gäng ungdomar i sina skoluniformer som hämnas på vuxna.

2001 kom Sion Sonos kultfilm ”Suicide Club”, om en självmordskult som sprids bland skolungdomar, även detta en spegling av en mörk verklighet.

Polisen avvisar händelserna som ”en trend” och skyller på massmedia, en inte så subtil känga till att föräldrarna arbetade så hårt att de lämnade barnen ensamma hemma framför teven.

”Battle Royale” metafor för ung brutal tävlan

”Battle Royale” är kanske den tydligaste metaforen för ungas brutala tävlan, inramat i en dödslek där endast en kan stå levande kvar.

På grund av Columbine-skjutningen 1999 i förbjöds filmen i USA i över 10 år.

Den uttrycker samtidigt den desperation som båda länder gick, och fortfarande går igenom, och det våld en sådan förtvivlan leder till.

I ”Battle Royale” är det de vuxna och regeringen som befaller unga att slåss i ett överlevnadsspel, och morden sätter igång redan innan spelen ens börjat.

Filmen i sig visar inte fram några politiska budskap, vi kastas in i denna dystopiska verklighet lika hastigt som karaktärerna i filmen gör.

En metafor för hur en ung människas upplevelse av sin verklighet.

Unga exploateras för underhållning

För ”STORM” har ännu en tydlig referens, som kommer från ett mer oväntat håll och som personifieras nästan otäckt likt i Yung Lean, eller Jonatan Leandoer själv.

Det är protagonisten du spelar i det kontroversiella spelet ”Bully” från 2006, skapat av Rockstar Games (även skapare av Grand Theft Auto-spelen).

Spelet går ut på att du tillskansar dig pondus genom våld på en privatskola, men våldet, får man veta, är ett försök att komma så högt i hierarkin att man kan se till att mobbningen får ett slut.

I en svensk kontext är det ironiskt att musikvideon anländer samtidigt som SVT:s utredning av metoo-händelserna i reality-serien ”Paradise Hotel”.

En dokumentär som tydligt visar hur unga människor exploateras för underhållning och lämnas att slåss för sig själva för ”spelets skull”.

Det är genom ”Battle Royales” dystopiska satir och anti-mobbningsbudskapet i ”Bully” som man bör se ”STORM”.

Videons framtid är inte kaos utan riktning. Snarare ett välartat slag mot en värld som inte längre verkar tillhöra nästa generation.

En spegel av att ha fått nog.