Christopher Sander: ”Jag tröttnade på att vänstern var så antiintellektuell”

Vi möts upp utanför restaurang Balthazar i Götgatsbackens sluttning. Det är våreftermiddag och tanken är att Södermalmsmyllret ska fångas.

Christopher Sander, sångare i bandet [Ingenting] kidnappas ganska omgående av vår fotograf, Joar, i en timme. Så jag blir sittande i sorlet på puben där min vän Parviz arbetade som bartender innan han blev utvisad till Iran.

Fast i tankarna på ett litet utsnitt ur Sverige 2026.

På 1:a maj ska [Ingenting] släppa Ode till S. Den första i vad som beskrivs som en serie politiska låtar.

I texten skriver Christopher om hur gator där man tidigare gått med knytnäven och megafon nu kryllar av fega och likgiltiga champagneaktivister i elfenbenstorn.

Vi ska prata om musikskapande och samhällsutvecklingen.

– Jag tänker att Ode till S är någon sorts kampsång, säger Christopher. Låten skildrar tillståndet i landet och en personlig relation.

”Vänsterns splittring”

Hur är tillståndet i landet?
– Ja du, låten gestaltar väl framför allt vänsterns splittring. En stor andel väljare har gått till SD. Det uppbrottet tycker jag är fascinerande. För i botten någonstans finns gemensamma socialistiska nämnare, men man är samtidigt så långt ifrån varandra.

– I min värld kan den här låten tilltala både gamla och nya sossar. Vara en sorts brygga.

Men Ode till S skildrar som sagt också en saknad vän som stod på barrikaderna.
— Ja, en typ av sliding doors-ögonblick där själen splittras. Jag tänker också att det återkommer lite i mina låtar. Jag gjorde en cover på Gyllene tiders ”Billy” för några år sen, som är lite på samma tema. Det är ju ett klassiskt dramaturgiskt grepp i litteraturhistorien.

Är du en nostalgisk artist?
– Nej, jag har alltid aktat mig för det. Men det finns en regressivitet i alla konstnärskap. Och det är inbyggt i hela processen: Du kan aldrig vara i samtida för det tar för lång tid att göra det du ska. Det blir alltid en tillbakablick.

Fast här verkar du se tillbaka på ett samhällstillstånd.
– Ja, men det är inte nostalgi. Jag inriktar mig på tiden vi lever i nu. Även om den börjar i ett ”önskar du var här igen” så är hela syftet att berätta om nuet och den latenta potentialen i nuet.

– De senaste årens texter skiljer sig lite från hur jag skrev förut, de är mer sammanhängande, berättande. Förr var mina texter mer kaosartade ögonblicksskildringar. Men det är storslagna texter! Folk fattar inte hur svårt det är att göra sådana här låtar i popmusikform, haha.

Kommer in på Palmemordet

Samtalet vi har är vindlande. Om huruvida Ekis blivit cancellerad, Israels agerande i Gaza, om den bortgångna samtalsaktivisten och dramatikern Stina Oscarson.

Ibland är det nästan mer jag som blir intervjuad av Christopher Sander än tvärtom.

Vi kommer in på Palmemordet. Christopher blir lite besviken när han inser att jag tillhör den promilleandel svenska män som helt saknar intresse för landets mest kända mordfall.

– Men du är ju politiskt intresserad. Och det har ju haft en påverkan på Sverige. Det är framförallt därför det fascinerar mig, apropå ”Sliding Doors”, liksom. Ibland tänker jag att Sverige slutade vara ett självständigt land den där februarinatten.

Här fladdrar diskussionen över i en historisk utläggning, lika mycket från min sida, om Palmehatet, svenskt näringslivs ambition att stöpa om Sverige till ett marknadsliberalt land och hur Olof Johansson valde att samarbeta med Göran Persson.

Så är det att samtala med Christopher Sander. Det är inte första gången han går in i politiken. 2014 använde Feministiskt Initiativ hans låt Kokong i sin valkampanj. Videon gjordes av vännen Tuva Novotny.

– Jag har alltid haft lite svårt för det här med politisk musik och alltid snarare sett mig som en sorts socialrealist. Som skrivit om utsatta karaktärer. Men jag tänker på och konsumerar väldigt mycket politik.

”Tröttnade på att vänstern var antiintellektuell”

Är det någon skillnad på den politiska Christopher 2014 och 2026?
– Ja, hundra procent. Apropå det där med identitet. Då var jag med i Fi och hjälpte dem. Omsatte någon sorts engagemang i partiverksamhet. Hjälpte till att ordna lite fester och spelningar. Jag gav det ett par år men tröttnade på att vänstern var så antiintellektuell. Den jag var del av i alla fall.

Hur artade det sig?
– Det började ju med att den intersektionella analysen som var väldigt rådande då. Det blev som att det var de enda glasögon vi behövde för att förstå världen. ”Allt som händer kan ni bara plocka in i det här.” Det kändes så ytligt och platt till slut.

– Jag gillar idéer. Att förstå världens komplexitet. Och då verkade det här verktyget inte fungera så bra som alltings förklaring och lösning. Jag tröttnade på att det saknades nyanser, nyfikenhet. Det var så dogmatiskt och dömande. Då fokuserade jag i stället på ”know your enemy”, att sätta mig in i högern och varför de vinner, vilket de ju gjort i åtminstone 20 år nu.

Hur har det gått?
– Det har gått bra! Jag har wallraffat högern. Varit inne i deras idévärld och försökt förstå hur de tänker.

Vad fick du fram?
— Att de också är människor. Det hade jag kanske inte tänkt om dem innan.

Det har gått tolv år sedan du fixade fester åt Fi. Det är så mycket som har hänt de här åren. Det väl därför jag var nyfiken på hur Christopher förändrats politiskt.
– Jag växte ju inte upp i ett politiskt hem. Jag växte upp i ett religiöst hem och båda mina föräldrar hade kristen bakgrund. Första åren av mitt liv gick jag i söndagsskola. Så jag var omgiven av kristna människor med kristna värderingar.

”Tematik med gud och fan”

2009 kom skivan ”Tomhet, idel tomhet”. Med låtar som Halleluja!, Satans högra hand och Dina händer är fulla av blommor blev den en radiosuccé.

– Den hade mer av en religiös, skrytig tematik med gud och fan och himmelriket. Sen så ville jag göra något tvärtemot det och då blev det vardag, föräldraskap och ett feministiskt perspektiv. Den där pendelrörelsen har jag lite hela tiden. Det vi höll på med i Fi var ju väldigt radikalt då, de behövdes verkligen för att få med resten av politiken på det spåret. Och man lyckades ju skitbra med det.

Så du gick med i partiet?
– Men eftersom man utgick från den där enkla förklaringsmodellen, den där omvända hierarkin, så blev det en massa kortslutningar när den inte kunde tillämpas: tex i frågan om transkvinnor, hedersvåld eller judars utsatthet.

– Samtidigt blev rörelsen större och de började dra till sig en massa galningar på mötena. Och allt det skulle några medelklasstjejer från Konstfack försöka styra upp. Lusten försvann.

Artister vill inte ta politisk ställning

Under lång tid har det känts som att svenska artister inte velat ta politisk ställning.

Efter valet 2014 blev det – från att många artister, precis som Christopher, fram till dess medverkade på valskivor – i stort sett omöjligt att få en artist att spela på första maj.

Nu släpper [Ingenting] sin låt på just den dagen. Men varför tar så få artister ställning i dag?

– Har du sett det där memet där det står ”Can you help me?” och Republikanerna svarar ”No”, och Demokraten svarar också ”No” men följt av ❤️🌈#blm (hjärta, regnbåge hashtag blm). Det som har hänt är att signalerandet är allt man behöver göra för att vara politisk. De upplever säkert att de ”tar ställning” till saker hela tiden. Men i realiteten skiljer de sig inte från random centerpartist.

Tror du kultur kan påverka politik?
– Jag tror det är rätt slumpartat.

Du skrev i ditt mail till mig att det ska bli en skiva med politiska låtar.
– Det är inte riktigt en skiva. Snarare en serie låtar.

Men vad innebär det att låtarna är politiska?
– Att nästa låt kommer heta ”Riksdagen är full av råttor”.