Överklassen kallar slavjobb för kulturellt utbyte
Au pair-skandalen visar samma sak som arbetskraftsinvandringen: beroendet är själva affärsidén, skriver Arbetets politiska redaktör.
”Nu ska migrationsminister Johan Forssell i alla fall ”gå till botten” om det finns fusk i systemet och menar att det är noll tolerans mot utnyttjande. Verkligen?”, skriver Daniel Swedin.
Kulturellt utbyte. Så har Sverige motiverat att vi har ett system för au pairer.
Och nu har SVT Nyheter granskat hur detta kulturella utbyte ser ut i praktiken: misstänkt människohandel, 15 timmar långa arbetsdagar, hot, utnyttjande av billig arbetskraft, övervakning.
Dessutom med möjlighet för värdfamiljen att använda rutavdrag så att skattebetalarna står för halva kostnaden.
– Jag hade ett bättre liv i Filippinerna, säger au pairen Tala till SVT.
En trist insikt efter att ha fått passa ungar bland kulturbärarna i några av Sveriges mest välbärgade områden.
Forssell ska gå till botten
Nu ska migrationsminister Johan Forssell i alla fall ”gå till botten” med om det finns problem i systemet:
– Vi har nolltolerans mot allt utnyttjande, allt fusk.
Verkligen?
Parallellt med denna skandal är regeringen nu på väg att backa på sina mycket måttfulla skärpningar av kraven för att få arbetskraftsinvandra.
Total makt över arbetarna
De kapitalintressen som Moderaterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är satta att tjäna har protesterat vildsint mot regeringens lönekrav.
Och nu är högern på väg att göra det ännu enklare för taxichaufförer, vårdbiträden och trädgårdsarbetare att komma till Sverige och jobba.
Man får förstå arbetsgivarorganisationerna.
Ett system som i allt väsentligt syftat till att ge arbetsgivare total makt över arbetskraftsmigrationen – och arbetskraftsmigranterna – överger man helst inte.
Men näringslivet är förstås inte nöjt tills det blir som förr.
”Priset på arbete sänks när människor från fattigare länder placeras i en beroendeställning där de inte kan säga nej”, skriver Daniel Swedin.
Slaveri är hemligheten
Arbetsgivare kunde fram till ett år sedan säga att de ville fylla vilken vakans som helst med vilken individ som helst.
Trots hög arbetslöshet i Sverige, trots tillgång till hela EU:s arbetsmarknad har en arbetsgivare i till exempel städbranschen kunnat flyga in lokalvårdare från Bangladesh, Kina eller El Salvador.
Så länge chefen lovat att betala 13 000 kronor i månaden har det varit lugnt.
Vad detta system lett till vet vi.
Vi har läst om bilverkstäder där de anställda tvingas sova på kartongbitar eller gamla madrasser bland kemikalier och råttskit.
Om byggen där alla struntar i säkerheten.
Om företag som säljer varor och tjänster så billiga att man fattar att den hemliga ingrediensen är slaveri.
Dumpar priset på arbete
Det är så arbetsgivarna allra helst vill ha det.
Det är samma logik som i SVT:s au pair-avslöjande: priset på arbete sänks när människor från fattigare länder placeras i en beroendeställning där de inte kan säga nej.
Problemet är inte några enstaka rötägg. Problemet är politiken som alltid tillfredsställer svensk överklass och svenska arbetsgivare.