”Med SD-regeringen blir fler utförsäkrade”
Ändra inte det som fungerar i sjukförsäkringen. Det vi nu ser är ett mänskligt och samhällsekonomiskt vansinne, skriver Åsa Eriksson och Jessica Rodén (S), riksdagsledamöter i Socialförsäkringsutskottet.
Åsa Eriksson och Jessica Rodén (S), riksdagsledamöter i Socialförsäkringsutskottet.
Sjukförsäkringen bygger på en enkel idé: den som blir sjuk ska få ekonomisk trygghet och tid att återhämta sig.
Så borde det fungera i ett land som Sverige.
När människor får rimlig tid att återhämta sig ökar chansen att de faktiskt kan gå tillbaka till jobbet igen.
Riksrevisionens granskning visar att reformen från 2021 hjälpte fler sjukskrivna tillbaka.
Utförsäkrades mitt i en cancerbehandling
Ändå ser vi nu hur avslagen vid dag 180 ökar. Varför ändra något som fungerar?
I grunden handlar det om arbetsförmåga, om vad en människa faktiskt klarar av när hon är sjuk.
För de flesta är nedsättningen tillfällig och återkommer successivt.
Tidigare prövades den som varit sjukskriven i ett halvår mot så kallade normalt förekommande arbeten.
Många beskrev det som att de bedömdes mot jobb som inte fanns i verkligheten, med följden att de fick indragen sjukpenning och sades upp från sin anställning.
Människor som var mitt i en cancerbehandling eller på väg tillbaka efter en utmattning förlorade sin sjukpenning och hänvisades till arbetslöshet.
Avslagen vid dag 180 ökar
Det var därför vi socialdemokrater ändrade regelverket år 2021.
Om det finns övervägande skäl att tro att en person med lite mer tid kan återgå till sin arbetsgivare, ska prövningen mot hela arbetsmarknaden kunna skjutas upp.
Det är en rimlig ordning. För den enskilde handlar det om trygghet och värdighet. För samhället handlar det om att ta tillvara den kompetens och erfarenhet som redan finns.
När Riksrevisionen senare granskade förändringen visade det sig också att den fungerade. Fler fick möjlighet att vara kvar i sjukförsäkringen och fler kunde återgå till sitt arbete. Precis det som var syftet.
Men utvecklingen efter granskningen väcker frågor. Avslagen vid dag 180 ökar återigen och förändringen skedde samtidigt som Riksrevisionens rapport kom.
I vårbudgeten läser vi att regeringen räknar med lägre kostnader för sjukpenning, eftersom de långa sjukskrivningarna förväntas minska.
Mänskligt och samhällsekonomiskt vansinne
Det kan förstås bero på att människor blir friskare, och i så fall är det bra, men det kan också bero på att bedömningarna har blivit hårdare i ett system som redan är stramt.
Signalen till Försäkringskassan tycks vara att undantaget används för mycket.
Resultatet riskerar att bli att färre får den tid de behöver för att faktiskt komma tillbaka till sitt jobb.
Det är vansinnigt, både mänskligt och samhällsekonomiskt.
Onödigt långa sjukskrivningar är dåligt för hälsan men att tvinga ut människor i arbetslöshet när det finns goda chanser att de kan återgå till sitt jobb med lite mera tid är både rätt och riktigt.
De flesta som drabbas av stressrelaterad ohälsa är kvinnor som arbetar inom välfärden och många pekar på de dåliga arbetsvillkoren som den avgörande faktorn.
Sjukförsäkringen är inte för generös
Problemet ligger där, inte i att sjukförsäkringen skulle vara för generös.
Samhället har investerat i dessa människors utbildning och yrkesskicklighet.
Att då pressa bort dem från sina yrken, i stället för att ge dem möjlighet att återhämta sig och komma tillbaka, är att slösa med resurser vi inte har råd att förlora.
Sverigedemokraterna gick till val på att stå upp för vanligt folk.
Regeringen Kristersson säger sig värna ordning och reda.
Men i praktiken ser vi nu hur sjukförsäkringen åter blir snävare, samtidigt som fler riskerar att ställas utanför trots att de hade kunnat komma tillbaka med rätt stöd.
Det är svårt att se samhällsnyttan i den utvecklingen.
Därför är frågan till regeringen och Sverigedemokraterna: varför ökar avslagen igen och varför ändra något som bevisligen fungerar?