Miriam Håkansson.
Matfabrikerna flyttar utomlands – nu måste Miriam, 58, jaga nytt jobb
Fabrikerna stänger och jobben försvinner. När livsmedelsföretag flyttar produktionen utomlands drabbas svenska livsmedelsarbetare. En av dem är Miriam Håkansson, 58, som förlorade jobbet när margarinfabriken i Helsingborg lades ner.
Miriam Håkansson står på en tom parkeringsplats i Sydhamnen i Helsingborg. I fabriken intill jobbade hon i 27 år som maskin- och processoperatör.
– När jag började här var det en fantastisk arbetsplats. Oavsett om du jobbade på golvet eller om du var chef så pratade alla med varandra. Det var jättekul, och vi hade roliga fester, säger Miriam Håkansson.
Hon fortsätter:
– Men sedan började de dra ner, huvudkontoret flyttade till Stockholm, det kom in nya ägare som kanske inte brydde sig om personalen på samma sätt. Men sammanhållningen bland folk på golvet fanns kvar under alla år. Arbetskamraterna var det som gjorde att jag stannade kvar.
Hör Miriam berätta:
62 personer miste jobbet
Kallduschen kom 2025. Den internationella livsmedelskoncernen Flora Food Group beslutade att stänga fabriken i Helsingborg och flytta produktionen till andra fabriker ute i Europa.
Ett led i att öka företagets konkurrenskraft, var förklaringen.
62 personer blev av med jobbet. En av dem var Miriam Håkansson.
Hennes situation är inte unik. Under de senaste åren har flera livsmedelsföretag lagt ner fabriker i Sverige och flyttat produktionen utomlands. Göteborgs Kex, Semper, och Santa Marias kryddfabrik är några exempel.
Att stoppa utflyttningen av livsmedelsproduktion är en av fackförbundet Livs prioriterade frågor inför riksdagsvalet i höst. Det handlar både om att värna svenska jobb och att stärka Sveriges självförsörjning på livsmedel, enligt facket.
Livs har tidigare föreslagit att företag som lägger ner lönsam produktion i Sverige och flyttar den utomlands borde betala en sorts nedläggningsavgift, samt ta kostnaden för både a-kassa och omställning för de anställda som drabbas.
”Fruktansvärt, helt ärligt”
På parkeringen i Helsingborg tittar Miriam Håkansson in genom staketet på sin gamla arbetsplats.
Känner du någon bitterhet över det som hände?
– Nej, det är inte lönt. Du skitar bara ner ditt liv och tillvaro om du gör det. Man får acceptera läget och tänka att det inte fanns något jag kunde göra något åt det.
Miriam Håkansson jobbade mest med att tillverka Crème Bonjour. När den tillverkningen flyttade till Tyskland 2020 började hon på margarinavdelningen.
Samtidigt trivs Miriam Håkansson inte alls med tillvaron som arbetslös.
– Det är fruktansvärt, helt ärligt. Du blir marginaliserad i samhället.
Avsaknaden av det sociala är en jobbig del.
– Det kan gå veckor innan du träffar någon människa. Till slut kanske man blir en sådan människa som står och pratar länge med kassörskan på Coop bara för att få lite social kontakt.
Har sökt 50 jobb
Men hon har fortfarande kontakt med sina gamla arbetskamrater. Det har varit ett värdefullt stöd kring praktiska frågor om exempelvis a-kassan, Arbetsförmedlingen och vilka regler som gäller.
– Vi ringer till varandra och vi har haft en enorm hjälp och stöttning av varandra. Det har varit en räddning.
Miriam Håkansson har knappt tio år kvar till pension och hon är fast besluten om att skaffa ett nytt jobb, helst i livsmedelsindustrin.
– Jag vill ha ett jobb, det är det livet går ut på just nu. Det är en del av ens identitet.
Och hon har försökt. Sedan hon blev arbetslös har hon sökt mellan 40 och 50 jobb.
Vad har responsen varit?
– Ofta har det dröjt, och när man väl fått svar så har det varit ”tack, men nej tack”.
Miriam Håkanssons råd till den som drabbas av en fabriksnedläggning är att hålla kontakten med arbetskamraterna – både som stöd och för tips om jobb.
”Vill fortfarande lära mig saker”
Att få ett nytt jobb sent i arbetslivet kan vara svårt. Enligt en rapport från forskningsinstitutet IFAU minskar sannolikheten för att kallas på en jobbintervju markant efter att man fyllt 40 år.
– Jag tror jag att många bedömer oss äldre – särskilt kvinnorna – som en klump, att vi är griniga och gnälliga och att vi inte kan lära oss något nytt. Det kanske finns sådana människor men det stämmer inte på mig personligen. Jag vill fortfarande lära mig saker.
För att öka chanserna till jobb går Miriam Håkansson just nu en utbildning, ”processoperatör inom livsmedelsproduktion”, som drivs i kommunal regi.
Det låter som något du redan kan?
– Ja, men jag har ju inte papper på det, och i Sverige gäller det att ha papper.
Hon är dock inte så värst imponerad av utbildningen och konstaterar att den främst riktar sig mot restaurang och storkök.
– Det är tre bra grejer med utbildningen: två praktikperioder och en truckutbildning på slutet.
”Vill leva ett värdigt liv”
Att vara utan arbete är också en ekonomisk fråga. Just nu lever Miriam Håkansson på avgångsvederlag, men när det tar slut väntar a-kassa.
– Eftersom jag lever själv så är jag beroende av att det kommer in slantar så att jag kan äta och ha tak över huvudet. Jag vill ju leva ett värdigt liv, inte bara överleva.
Hon beskriver sin ekonomi som ”okej” i nuläget. Men det finns en oro för framtiden, och målet är att hitta ett nytt jobb för de år som är kvar till pensionen.
Och när pensionärslivet väl kommer har Miriam Håkansson planen klar.
– Jag har sagt i många år att jag ska köpa en husbil och börja resa runt. Charterresor är inte min grej, och då tänkte jag att husbil kan vara ett bra sätt att resa på. Det hade blivit av tidigare om jag inte hade blivit arbetslös, men det kommer!