Dags att trycka gasen i botten – Sverige behöver en högtrycksekonomi
Bakom prat om ”sunda statsfinanser” döljer sig en politik som cementerar arbetslösheten och stänger ute invandrare från arbetsmarknaden, skiver Arbetets kolumnist.
”När man tänjer på ekonomins gränser får man reda på var flaskhalsarna finns, och kan åtgärda dem med investeringar”, skriver Max Jerneck.
Det råder lågtryck i svensk ekonomi. Det har det gjort sedan 1990-talet.
Senast efterfrågan i svensk ekonomi var tillräckligt högt för att skapa full sysselsättning var under fastighetsbubblan på 1980-talet.
Då eldades ekonomin på av privata lån som gick till att köpa befintliga tillgångar. Det är kanske det sämsta sättet att göra det på.
Bättre med offentliga investeringar som skapar nya tillgångar. Då slipper man problemet med lån som måste betalas tillbaka.
I en högtrycksekonomi är köpkraften hög och arbetsmarknaden het.
Företagens försäljning ökar och tvingar dem att bygga ut sin verksamhet och anställa fler.
För löntagare öppnar sig nya möjligheter att byta till bättre och mer välbetalda jobb. För de som står utanför arbetsmarknaden uppstår en chans att komma in.
Fryser fast på jobbet
I dagens lågtrycksekonomi är åtta procent av arbetskraften dömd till arbetslöshet.
Och den öppna arbetslösheten är bara toppen av det isberg av undersysselsättning som bildas när ekonomin är nedkyld.
Många jobbar deltid fast de egentligen vill jobba heltid. Vissa pluggar fast de hellre vill jobba. Andra har gett upp och lämnat arbetskraften helt och hållet.
Sedan finns alla de som går till jobbet varje dag men känner att de hade kunnat uträtta mycket mer någon annanstans.
Dagens iskalla arbetsmarknad får människor att frysa fast på sina jobb. Somliga är utfrysta helt och hållet.
En expansiv ekonomisk politik skulle hetta upp arbetsmarknaden och få människor att börja röra på sig.
Som den amerikanske ekonomen Arthur Okun påpekade för 50 år sedan är en högtrycksekonomi den bästa garanten för social rörlighet.
De som redan har jobb kan flytta upp till bättre positioner, och lämnar därmed utrymme för de som står utanför arbetsmarknaden att komma in.
Stänger ute minoriteter
Mest avgörande är det för minoriteter som annars är utestängda från arbetsmarknaden.
Bara när ekonomin går riktigt varm kan arbetslösheten hos svarta i USA sjunka till nivåer som närmar sig den hos vita.
De samma gäller invandrare i Sverige, som är kraftigt överrepresenterade bland arbetslösa.
De som förespråkar en lågtrycksekonomi med ”sunda statsfinanser” kanske inte ser sig själva som rasister, men de förespråkar likväl en politik som medför strukturell rasism, som stänger ute en stor grupp invandrare från arbetsmarknaden.
En lågtrycksekonomi är inte bara dåligt för arbetslösheten och den sociala rörligheten utan även produktiviteten.
Humankapitalet utnyttjas dåligt när människor inte tillåts uppnå sin fulla potential.
Företag som har svårt att få sina varor sålda har ingen anledning att byta ut sina föråldrade maskiner till nya modeller.
Gasa vidare efter valet
Nackdelen med en högtrycksekonomi är en högre risk för inflation. Den måste hanteras, helst med en mer sofistikerad inflationspolitik än att bara låta Riksbanken höja räntan.
Vi behöver stärkta verktyg för kreditstyrning, finansreglering, progressiva skatter, strategiska buffertlager och ökad konkurrens.
Samtidigt ger en högtrycksekonomi faktiskt bättre beredskap för att hantera inflation.
När man tänjer på ekonomins gränser får man reda på var flaskhalsarna finns, och kan åtgärda dem med investeringar.
Den högre produktiviteten som kommer av en högtrycksekonomi hjälper i sig också till att dämpa inflationstrycket.
Elisabeth Svantesson har rätt i att man måste gasa sig ur en lågkonjunktur.
Men hon har fel i att vi borde bromsa efter valet.
Då borde vi i stället köra på tills varenda människa som vill och kan arbeta har ett jobb.